34 Vissa situationer när sjukpenning inte ska betalas ut
I det här kapitlet beskrivs några av de gemensamma regler i 106 och 107 kap. SFB som gäller för alla förmåner inom socialförsäkringen. Kapitlet fokuserar på de bestämmelser som reglerar under vilka förhållanden sjukpenning inte betalas ut, exempelvis under militärtjänstgöring, vid frihetsberövande eller när någon är omhändertagen på det allmännas bekostnad. Vidare behandlas situationer där sjukpenning kan minskas eller dras in om sjukdom eller skada är en följd av brott.
Läs mer Bestämmelserna beskrivs i vägledning (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar. Där kan du läsa om när sjukpenning ska betalas ut med lägre belopp, till exempel på grund av avdrag för vissa vårdkostnader eller på grund av att sjukpenningen ska samordnas med ersättning som redan betalats ut. Där beskrivs också vad som gäller för utbetalning av sjukpenning vid utmätning, pantsättning, överlåtelse av fordran och preskription. Där beskrivs också vad som gäller när det finns en begäran från socialnämnden enligt 107 kap. 5 § SFB.
I det här kapitlet beskrivs vad som gäller specifikt för sjukpenning och rehabilitering. Bestämmelserna i 106 kap 12–14 §§ SFB är även tillämpbara för rehabiliteringspenning, vilket framgår av 106 kap. 15 § SFB. Bestämmelserna gäller även för sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall (jfr prop. 2011/12:1, utgiftsområde 10, s. 65).
34.1 Sjukpenning betalas inte ut under militärtjänstgöring, frihetsberövande med mera
I 106 kap. 12 § SFB beskrivs fyra situationer när sjukpenning och rehabiliteringspenning inte betalas ut:
106 kap. 12 § SFB Sjukpenning lämnas inte för tid när den försäkrade
- fullgör någon annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar,
- är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § samma lag,
- är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, eller
- i annat fall än som anges i 2 eller 3 av någon annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.
Gemensamt för punkt 2 till 4 är att den försäkrade inte kan arbeta på grund av att hen vistas på institution av andra skäl än sjukdom. Den försäkrade är alltså förhindrad att arbeta på grund av institutionsvistelsen som sådan.
Punkt 1 – militär utbildning och tjänstgöring
Sjukpenning betalas inte ut under tid då en försäkrad fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Om den försäkrade går en grundutbildning som är längre än 60 dagar gäller dock inte bestämmelsen. Sjukpenning kan alltså betalas ut för sådan tid. Om sjukpenning ska betalas ut under en sådan längre grundutbildning ska den beräknas utifrån den försäkrades inkomst och arbetstid under tiden för grundutbildningen (26 kap. 20 § SFB).
Punkt 2 – intagen i hem för vård av unga
Sjukpenning betalas inte ut under tid då en försäkrad är intagen i ett så kallat § 12-hem enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Det gäller dock endast då beslutet om intagning har fattats utifrån 3 § LVU. Den paragrafen handlar om situationer då den försäkrade missbrukar, begår brott eller har ett socialt nedbrytande beteende.
Punkt 3 – häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt
Sjukpenning betalas inte ut under tid då en försäkrad är häktad eller intagen på kriminalvårdsanstalt. Det gäller dock inte när den försäkrade får vistas utanför anstalten för att arbeta:
106 kap. 14 § SFB Utan hinder av bestämmelserna i 12 § lämnas sjukpenning till försäkrad som avses under 3 i den paragrafen vid sjukdom som inträffar när han eller hon får vistas utom anstalt och bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
Den som genomgår rättspsykiatrisk vård anses inte vara intagen i en kriminalvårdsanstalt. Däremot anses den försäkrade formellt vara häktad fram till dess att domen vinner laga kraft, även om hen innan dess vistas på psykiatrisk klinik (jfr. prop. 1981/82:72 s. 36). Det betyder med andra ord att den försäkrade inte har rätt till sjukpenning under den period hen är häktad, i enlighet med punkt 3. Du kan läsa mer om vad som gäller för rätt till sjukpenning vid rättspsykiatrisk vård i situationer där hen inte är häktad under punkt 4 nedan.
Punkt 4 – annat omhändertagande som inte beror på sjukdom
Begreppet "omhändertagen på det allmännas bekostnad" syftar på en situation där en person tas om hand i en institution, anstalt eller annan vård- eller förvaringsform som finansieras av staten eller en offentlig myndighet. En försäkrad som tagits om hand på det allmännas bekostnad av någon anledning än sjukdom kan inte få sjukpenning.
För att sjukpenning ska kunna betalas ut när den försäkrade är omhändertagen på det allmännas bekostnad, måste grunden till omhändertagandet bero på sjukdom. Exempel på en sådan situation är ett omhändertagande enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Kammarrätten har slagit fast att en försäkrad som vårdas för sitt missbruk enligt LVM har tagits om hand på det allmännas bekostnad på grund av sjukdom. Domstolen fann därför att personen kunde få sjukpenning.
En försäkrad som dömts till sluten rättspsykiatrisk vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) har inte rätt till sjukpenning. Detta beror på att vården är förenad med frihetsberövande och finansieras av det offentliga, vilket utesluter rätten till sjukpenning enligt socialförsäkringssystemet. Dessutom är rättspsykiatrisk vård en del av påföljdssystemet och inte enbart en medicinsk åtgärd, vilket ytterligare motiverar varför sjukpenning inte betalas ut i dessa fall.
34.2 Den som avtjänar straff utanför kriminalvården
Det finns flera former av påföljder där den försäkrade inte är intagen på kriminalvårdsanstalt. Det gäller under tid när hen är dömd till villkorlig dom, skyddstillsyn, kontraktsvård, "elektronisk fotboja" (lag [1994:451] om intensivövervakning med elektronisk kontroll) eller i vissa fall under vårdvistelse enligt fängelselagen (2010:610) när den försäkrade arbetar under sådan tid. I dessa situationer kan sjukpenning beviljas om den försäkrade uppfyller villkoren för att ha rätt till sjukpenning.
En försäkrad som avtjänar sitt straff genom "elektronisk fotboja" (lag [1994:451] om intensivövervakning med elektronisk kontroll) kan få sjukpenning, om hen uppfyller villkoren för att ha rätt till sjukpenning.
En försäkrad som har dömts till samhällstjänst är inte heller intagen i kriminalvårdsanstalt. En försäkrad som inte kan arbeta på grund av sjukdom kan alltså få sjukpenning trots att hen utför samhällstjänst. Men förmågan att utföra uppgifter inom ramen för samhällstjänsten kan påverka bedömningen av arbetsförmågan.
34.2.1 Den som olovligen avviker, har permission, häktas i sin utevaro eller inte inställer sig till fängelsestraff eller sluten ungdomsvård
Som huvudregel gäller bestämmelserna i 106 kap. SFB även för
- den som är häktad, intagen i fängelse eller omhändertagen på det allmännas bekostnad och som olovligen har lämnat sin placering exempelvis genom att rymma (106 kap. 3 § första stycket SFB)
- den som är häktad, intagen i fängelse eller omhändertagen på det allmännas bekostnad och som har permission (106 kap. 3 § andra stycket SFB)
- den som är häktad i sin utevaro (106 kap. 3 a § SFB)
- den som är dömd till fängelse men som inte har inställt sig den dag som straffet ska verkställas (106 kap. 3 b § SFB)
- den som är dömd till sluten ungdomsvård men som inte har inställt sig den dag som påföljden ska verkställas (106 kap. 3 c § SFB).
106 kap. 3 a–c §§ SFB trädde i kraft den 1 juli 2025. Bestämmelserna får bara användas för förmåner som gäller tid från och med den 1 juli 2025. Det framgår av övergångsbestämmelserna (SFS 2025:611).
Läs mer Läs mer 106 kap. SFB och institutionsvistelse i vägledningen (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar.
34.3 Sjukdom eller skada till följd av brott
Försäkringskassan får dra in eller minska sjukpenningen om den försäkrade har fått sin sjukdom eller skada till följd av ett brott som hen har begått. Samma sak gäller för rehabiliteringsersättning, sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall.
107 kap. 6 § SFB Ersättning på grund av sjukdom eller skada som betalas ut av Försäkringskassan får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen har ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft.
Det krävs alltså att brottet är uppsåtligt (dvs. att gärningspersonen medvetet och avsiktligt begått en handling som är olaglig) och att domen har vunnit laga kraft för att Försäkringskassan ska kunna besluta att inte betala ut sjukpenning eller att betala ut sjukpenning i lägre omfattning.
Eftersom det står i bestämmelsen att Försäkringskassan "får" fatta ett sådant beslut kan Försäkringskassan välja att betala ut sjukpenning trots att den försäkrade ådragit sig sjukdomen eller skadan genom brott. Det finns alltså utrymme att väga in vad som är skäligt i det enskilda fallet (prop. 1946:312 s. 231 och SOU 1944:15 s. 317).