Hoppa till huvudinnehåll

36 Utlandsvistelse och internationell rätt

I det här kapitlet beskrivs de bestämmelser som gäller för försäkrade som ska resa utomlands eller är utomlands. Kapitlet behandlar även de specifika regler för hur dessa förmåner administreras mellan länder när den försäkrade ska resa eller befinner sig utanför Sverige. Vidare beskrivs även hur internationella avtal och samordning mellan länder, särskilt inom Norden, påverkar handläggningen av arbetslivsinriktad rehabilitering och sjukpenning under utlandsvistelse. I kapitlet behandlas även hur konsulärt ekonomiskt bistånd från svenska ambassader eller konsulat kan påverka rätten till sjukpenning.

36.1 Förmåner vid utlandsvistelse​

I 6 kap. SFB finns gemensamma bestämmelser som gäller arbetsbaserade förmåner. I detta avsnitt beskrivs vad som gäller vid utlandsvistelse för sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall. Huvudregeln är att man inte kan få dessa förmåner vid utlandsvistelse (jfr. prop. 1998/99:119 s. 149). Det gäller när man reser till ett land som inte är ett EU/EES-land, Schweiz eller Storbritannien.

anteckning

Läs mer I vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal kan du läsa om vad som gäller när den som får en förmån ska vistas utomlands. Där står bland annat att i regel ska Försäkringskassan i förväg lämna ett medgivande för att förmånen ska kunna betalas ut under utlandsvistelse. Det står också att det finns undantagssituationer.

En person som ska vistas i ett land som inte är ett EU/EES-land, Schweiz eller Storbritannien behöver få ett medgivande från Försäkringskassan för att få dessa förmåner under utlandsvistelsen.

Kravet på medgivande finns i 6 kap. 15 § SFB när det gäller sjukpenning och rehabiliteringspenning.

tips

6 kap. 15 § SFB För tid då en försäkrad vistas utomlands kan förmåner vid sjukdom, graviditet, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 6 § 1–4 lämnas endast

  • om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där utför sådant arbete som ska anses som arbete i Sverige, eller
  • om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.

Det finns en annan bestämmelse om vad som gäller för sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall:

tips

5 kap. 13 § SFB För tid då en försäkrad inte vistas i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz kan förmåner som grundas på bosättning lämnas endast i de fall som avses i 14 och 15 §§.

tips

5 kap. 14 § SFB Förmåner får lämnas om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. […] Sjukpenning i särskilda fall enligt 9 § 6 och rehabiliteringspenning i särskilda fall enligt 9 § 7 får för tid då en försäkrad vistas utomlands lämnas endast om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet […].

För dessa förmåner finns också ett undantag från kravet på medgivande för statsanställda som är stationerade utomlands och deras familjemedlemmar i 5 kap. 15 § SFB.

Med att vistas utomlands menas att en försäkrad är utomlands mer än ett dygn. Det behövs alltså inte ett medgivande om utlandsvistelsen är kortare än ett dygn. Om någon som behöver ett medgivande av Försäkringskassan reser utomlands utan ett sådant, kan sjukpenning inte betalas ut för dagarna då hen är utomlands. Sjukpenning bör heller inte betalas ut för avresedagen respektive den dag då den försäkrade kommer tillbaka till Sverige (RAR 2002:5).

Huvudregeln är att den försäkrade ska göra sin begäran om medgivande i så god tid som möjligt innan avresa, normalt minst en vecka före avresan. Det beror på att Försäkringskassan måste kunna göra den bedömning som ska ligga till grund för medgivandet. Bedömningen omfattar dels sjukdomen och dess inverkan på arbetsförmågan, dels att utlandsresan inte får försvåra tillfrisknandet eller möjligheterna till rehabilitering. I brådskande fall kan medgivande ges med kortare varsel om en tillräcklig utredning ändå kan göras. (Jfr. prop. 1983/84:40, Bilaga 3, s. 16–17)

Det är endast under speciella omständigheter som ett medgivande till utlandsvistelse kan lämnas efter avresan. Det kan exempelvis vara om det händer något som motiverar omedelbar avresa, till exempel att en nära anhörig plötsligt blir sjuk eller dör. Vanliga semesterresor är däremot inte så angelägna att ett medgivande kan lämnas i efterhand.

36.1.1 Metodstöd – Handlägga medgivande till sjukpenning under utlandsvistelse​

Metodstödet beskriver hur du handlägger en begäran om medgivande att få behålla sjukpenning under vistelse i ett land som inte är ett EU/EES-land, Schweiz eller Storbritannien.

Om du får information om att en försäkrad planerar att resa till ett land som inte är ett EU/EES-land, Schweiz eller Storbritannien under pågående sjukskrivning ska du

  • förvissa dig om att hen vet att det krävs ett medgivande från Försäkringskassan för att få behålla sjukpenningen
  • börja utredningen på en gång, så att den försäkrade hinner få besked innan resan. Du behöver inte vänta tills det kommer in en skriftlig eller muntlig begäran.

Utlandsresor under sjuklöneperioden​

Om en försäkrad planerar att resa utomlands under sjuklöneperioden kan det hända att du får en begäran om medgivande innan sjukanmälan har kommit in. Då gäller samma förfarande som nämns här ovan. Den enda skillnaden är att sjukanmälan saknas. Det är i sig inget skäl till att inte handlägga ansökan om medgivande.

Förutom att utreda om den försäkrade ska få ett medgivande om att få behålla eventuell sjukpenning under utlandsvistelsen skickar du informationsbrevet om hur man ansöker om sjukpenning.

Begäran​

En begäran om medgivande kan göras muntligt eller skriftligt. Eftersom begäran ska göras i god tid innan avresan bör dock den försäkrade normalt kunna lämna in den skriftligt. I brådskande fall kan det dock vara nödvändigt med en muntlig begäran.

Det finns inget krav på att använda Försäkringskassans blankett för begäran. Den försäkrade kan begära medgivande genom ett vanligt brev. Oavsett om begäran görs muntligt eller skriftligt ska den innehålla följande uppgifter:

  • fullständig adress under utlandsvistelsen
  • anledning till resan
  • datum för avresa till utlandet
  • datum för återkomst till Sverige.

När begäran är muntlig ska alla uppgifter dokumenteras i ärendets journal.

Komplettering av uppgifter som saknas kan göras muntligt eller skriftligt, och även då ska muntliga uppgifter dokumenteras i journalen.

Utredning​

För att du ska kunna ta ställning till om den försäkrade ska få eller få behålla sjukpenning under utlandsvistelsen behöver du utreda följande:

  • den försäkrades sjukdom
  • sjukdomens inverkan på arbetsförmågan
  • att utlandsvistelsen inte försvårar tillfrisknandet eller möjligheterna till rehabilitering.

Det finns inte något uttryckligt lagkrav på ett läkarintyg, men utgångspunkten bör vara att vi redan har ett läkarintyg. Om utredningen inte är tillräcklig för att du ska kunna bedöma om en utlandsresa kan påverka sjukdomen negativt, kan du kontakta läkaren för att ställa kompletterande frågor.

Beslut​

Om du beslutar om medgivande Det finns inget krav på att ett medgivande om att få eller få behålla sjukpenning under utlandsvistelse måste vara skriftligt. Men om det finns möjlighet att lämna det skriftligt är det att föredra, eftersom det då blir klart och tydligt för den försäkrade under vilken period medgivandet gäller.

I brådskande fall kan det räcka med ett muntligt medgivande. När du lämnar ett muntligt medgivande är det viktigt att du dokumenterar vilken information den försäkrade har fått och under vilken period medgivandet gäller.

Om du avslår begäran om medgivande Om du inte medger att den försäkrade får eller får behålla sin sjukpenning under utlandsvistelsen ska du skicka ett skriftligt beslut till hen.

Om den försäkrade reser utomlands utan medgivande​

Om en försäkrad under en period när hen beviljats sjukpenning reser till ett land som inte är ett EU/EES-land, Storbritannien eller Schweiz utan att ha begärt medgivande innan utlandsvistelsen eller efter att hen har fått avslag på begäran om medgivande, skiljer handläggningen sig åt om ersättning redan har betalats ut eller inte betalats ut.

Om ersättning redan betalats ut​

Om det redan har betalats ut ersättning för en period när den försäkrade vistats utomlands utan medgivande finns det ingen ersättning som kan dras in. Då startar du en utredning om återkrav för den period som den försäkrade vistats utomlands.

Om ersättning inte betalats ut​

Om ersättning inte har betalats ut när du får reda på att den försäkrade har vistats utomlands utan medgivande ska du fatta ett beslut om att hen inte får sjukpenning under vistelsen utomlands. Beslutet bör gälla från och med dagen som den försäkrade reste till ett land där medgivande krävs, till och med dagen som den försäkrade återvände till ett land där medgivande inte krävs.

Under tiden för kommunicering och underrättelse om kommande beslut ska du ta ställning till om du kan och bör fatta ett interimistiskt beslut om att hålla inne ersättningen (112 kap. 3 § SFB). Detta för att undvika att ersättning betalas ut felaktigt.

Om uppgiften kommer från den försäkrade själv​

Om uppgiften om vistelsen utomlands kommer från den försäkrade själv och du vet under vilken period som den försäkrade var utomlands, behöver du inte kommunicera underlag innan beslut. Däremot ska du underrätta den försäkrade om innehållet i det kommande beslutet och ge hen tillfälle att lämna synpunkter. Den försäkrade ska därefter få ett skriftligt beslut.

Om uppgiften kommer från någon annan​

Om uppgiften om vistelsen utomlands kommer från någon annan än den försäkrade, ska du kommunicera uppgiften till den försäkrade. Underrätta även den försäkrade om innehållet i det kommande beslutet, och ge hen tillfälle att lämna synpunkter. Om det inte finns bekräftade uppgifter om när den försäkrade varit utomlands ska ditt övervägande om att inte betala ut sjukpenning gälla den period när du bedömer att den försäkrade med stor sannolikhet vistats utomlands utan medgivande. Den försäkrade ska få ett skriftligt beslut.

36.2 Inträde av staten efter konsulärt bistånd​

En försäkrad som blir sjuk utomlands kan få ekonomiskt stöd, så kallat konsulärt ekonomiskt bistånd, från utrikesförvaltningen (dvs. exempelvis svenska beskickningar eller karriärkonsulat). Om konsulärt ekonomiskt bistånd har betalats ut till den försäkrade kan förvaltningen ha rätt till den försäkrades sjukpenning. Detta gäller dock bara om sjukpenningen är lägre än det stöd som betalats ut (27 kap. 60 § SFB).

36.3 Rehabilitering av personer som är bosatta och arbetar i olika länder​

Försäkringskassan har ingått bilaterala överenskommelser med Finland, Island, Danmark och Norge om hur man ska hantera rehabiliteringsärenden i gränsöverskridande situationer, det vill säga för personer som bor i ett nordiskt land och arbetar i ett annat. Överenskommelserna trädde i kraft den 1 januari 2015 och grundas på Nordiska konventionen om social trygghet, som är ett komplement till EU-förordningarna 883/2004 (EG) och 987/2009 (EG). Den 1 maj 2015 utökades konventionens tillämpningsområde till att även gälla Färöarna och Grönland. Syftet med dessa överenskommelser är att underlätta handläggningen när en person som bor i ett nordiskt land och arbetar i ett annat blir sjukskriven och behöver arbetslivsinriktad rehabilitering.

Överenskommelserna finns publicerade på Försäkringskassans intranät och webbplats.

36.3.1 Metodstöd – De administrativa rutinerna om arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden​

Detta metodstöd beskriver handläggningen när en begäran om samordning av rehabilitering kommer från eller skickas till ett annat nordiskt land.

Överenskommelserna består av dels en gemensam del som beskriver de bestämmelser som ligger till grund för dem, dels av en del med administrativa rutiner som beskriver ansvarsfördelning och praktisk arbetsgång. Överenskommelserna innehåller även bilagor med fördjupad information om ländernas regler inom området samt länkar till relevanta webbsidor.

Överenskommelserna finns under fliken Rehabilitering inom Norden under Sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät.

Överenskommelserna grundas på Nordiska konventionen som finns att läsa under rubriken Norden på sidan för Internationella avtal på Försäkringskassans intranät.

Arbetar i ett nordiskt land och är bosatt i Sverige​

Det land där den försäkrade arbetar (arbetslandet) är behörig stat med ansvar för utbetalning och administration av sjukpenning och rehabiliteringspenning eller motsvarande ersättning i det aktuella landet.

Handläggningen i Sverige​

När blanketten Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden (6433), eller motsvarande blankett för respektive nordiskt land, kommer till Försäkringskassan tillsammans med de underlag som överenskommelsen beskriver, skickar du blanketten Kvittens på mottagen begäran (6434) till handläggaren i arbetslandet. Kvittensblanketten är en bekräftelse på att du tagit emot en begäran om samarbete. Den ska skickas inom en vecka från det att du tagit emot begäran.

Om det saknas underlag eller information kan du redan i samband med att du skickar blanketten ta kontakt och förklara vad som saknas för att du ska kunna planera och handlägga ärendet vidare och hur det andra landet kan hjälpa dig med det.

Begäran ska innehålla förslag på åtgärder, men det är arbetslandet som godkänner dem.

Vid behov hämtar du in den fördjupade informationen, exempelvis genom ett särskilt läkarutlåtande, som du behöver för att kunna handlägga ärendet och som det andra landet inte kan ge dig.

När rehabiliteringen kan genomföras och åtgärderna godkänns av arbetslandet​

Du hämtar in en ansökan om rehabilitering från den försäkrade. Sedan utreder du ärendet som vanligt i enlighet med svensk lagstiftning, exempelvis genom en gemensam kartläggning.

När du kommit fram till vilka rehabiliteringsåtgärder som kan erbjudas meddelar du detta till handläggaren i arbetslandet. Bifoga "Plan för återgång i arbete" med mål, delmål och uppföljningstidpunkter. Planen ska godkännas av handläggaren i arbetslandet och fungerar sedan som en aktivitetsplan. Du kan bevilja särskilt bidrag, som räknas som en vårdförmån, för exempelvis resor till och från rehabiliteringsplatsen om de bedöms som en förutsättning för att rehabiliteringen ska kunna genomföras. Det kan också bli aktuellt att bevilja bidrag till arbetshjälpmedel som behövs under rehabiliteringen. Läs om reglerna för bidrag till arbetshjälpmedel i vägledning (2009:1) Bidrag till arbetshjälpmedel.

Kom överens med handläggaren i det andra landet om tidpunkter när ni ska ha kontakt om hur rehabiliteringsinsatsen går. Dokumentera alla kontakter du har med handläggaren i arbetslandet i journalen.

Om det blir ett avbrott i en pågående rehabiliteringsåtgärd, ska du kontrollera orsaken till avbrottet och meddela arbetslandets handläggare som får utvärdera informationen från dig och meddela den försäkrade hur avbrottet påverkar rätten till ersättning.

Risk för ändrad försäkringstillhörighet​

Om du får veta att det finns risk för att den föreslagna eller pågående rehabiliteringsåtgärden i Sverige kan leda till att den försäkrade upphör att vara försäkrad i arbetslandet, måste du omedelbart vidta åtgärder för att förhindra detta. Den situationen kan inträffa när den försäkrade deltar i en arbetsträning eller praktik på en arbetsplats och institutionen i arbetslandet bedömer det som en anställning. Du som handläggare tar då direkt kontakt med verksamhetsområdet Försäkringstillhörighet och ber dem utreda möjligheten att ingå en överenskommelse om att den försäkrade ska fortsätta att omfattas av det andra landets lagstiftning så att hen inte förlorar sin kontantförmån.

Ändringar av rehabiliteringsplanen​

Om den försäkrades hälsotillstånd eller behov av rehabilitering förändras kan du föreslå ändringar av planen och målet med den. Meddela i så fall arbetslandets handläggare som bedömer om förändringarna kan godkännas.

När rehabiliteringen inte kan genomföras​

Om du bedömer att den försäkrades rehabiliteringsbehov inte kan tillgodoses inom ramen för svensk lagstiftning, meddelar du handläggaren i arbetslandet. Motivera ditt ställningstagande tydligt.

Innan du beslutar att den försäkrades behov av rehabilitering inte kan tillgodoses inom ramen för svensk lagstiftning, ska du kontakta handläggaren i det andra landet och förklara ditt ställningstagande. Handläggaren i arbetslandet får sedan ta över och utreda möjligheterna till rehabilitering och rätten till förmåner i arbetslandet.

När rehabiliteringen är avslutad​

När du bedömer att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är slutförd, fyller du i Slutrapport efter samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden (6432) där du beskriver vad som gjorts i ärendet och skickar den till arbetslandet. Detta gäller oavsett vilken anledningen är till att rehabiliteringen avslutas.

Bor i annat nordiskt land och arbetar i Sverige​

Begäran från Försäkringskassan om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering​

Den som bor i ett annat nordiskt land och behöver rehabilitering kan få den i bosättningslandet, även om hen arbetar och är försäkrad i Sverige.

Innan du tar kontakt med bosättningslandet ska du ha bedömt att den försäkrade inte kan fortsätta arbeta hos sin arbetsgivare, även om hen får andra arbetsuppgifter eller blir omplacerad. Du tar sedan kontakt genom att skicka blanketten Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden (6433) till bosättningslandets ansvariga institution.

I begäran ska det tydligt framgå vilken arbetsförmåga som den försäkrade ska uppnå genom rehabiliteringen. Bifoga de underlag som den aktuella överenskommelsen beskriver. Det kan till exempel vara något av följande:

  • Ett intyg som visar att personen är försäkrad i Sverige och får eller har sökt kontantförmåner från Sverige. Du intygar detta genom att ange i Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering att personen är försäkrad och har sökt eller får sjukpenning. Du ska även bifoga beslut om rätten till kontantförmån med villkor och information om de aktuella förmånerna.
  • SASSAM-kartläggning, aktuell dokumentation från gemensam kartläggning och en bedömning om att möjligheterna till rehabilitering hos den egna arbetsgivaren för tillfället är uttömda.
  • Försäkringskassans bedömning av den försäkrades behov av arbetslivsinriktad rehabilitering och vilka konsekvenser den har för hens rätt till kontantförmåner.
  • Ett aktuellt läkarintyg, medicinskt utlåtande och andra relevanta underlag, till exempel dokumentation av dialogmöten och uppföljningsplaner från arbetsgivaren, relevant rehabiliteringshistorik – vad som genomförts tidigare, uppdaterad information om den medicinska situationen, eventuella rapporter från specialister, tidigare aktivitetsplaner, handlingsplaner osv.
  • En kopia av Försäkringskassans skriftliga information till den försäkrade om att det andra landet har fått ovanstående information för att kunna ta ställning till om de kan erbjuda lämpliga rehabiliteringsåtgärder, avsikten med detta samt information om vilka krav som ställs på den försäkrade för att hen ska ha fortsatt rätt till förmånen.
  • Kontaktinformation med telefonnummer till handläggaren på Försäkringskassan.

Tänk på att du behöver informera bosättningslandet om att Sverige kan stå för försäkringsskyddet under arbetslivsinriktad rehabilitering. Det kan du göra på blanketten Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering, under övriga upplysningar. Läs mer om i vilka situationer som Sverige kan stå för försäkringsskyddet under arbetslivsinriktad rehabilitering i avsnitt 14.11.

Den försäkrade måste ge sitt samtycke innan du skickar iväg begäran. Hämta in samtycket genom att skicka brev till den försäkrade med mallen Samtycke till att dela information (Wimimall 15 455). Brevet innehåller även allmän information om rehabilitering inom Norden. Vänta med att skicka begäran tills du fått in samtycket.

Begäran ska innehålla förslag på åtgärder, men det är arbetslandet som godkänner dem.

När du skickat begäran till bosättningslandet ska du även skicka ett brev till den försäkrade som förklarar att det andra landet har fått information om ärendet för att kunna ta ställning till om de kan erbjuda lämpliga rehabiliteringsåtgärder, avsikten med detta och vilka krav som ställs på hen. De underlag som du skickar med begäran till det andra landet behöver inte skickas med informationsbrevet till den försäkrade.

Handläggningen i bosättningslandet​

Bosättningslandets mottagande institution skickar begäran till det ansvariga handläggande kontoret där den försäkrade är bosatt.

Handläggaren i bosättningslandet kontaktar dig och bekräftar att hen har tagit emot begäran. Om det saknas information förklarar handläggaren vad det är som behövs för att hen ska kunna planera och handlägga ärendet och hur du kan hjälpa till med det. Det är viktigt att du så långt som möjligt bistår handläggaren med det hen behöver.

Om det vid diskussion mellan den försäkrade och det andra landets handläggare skulle uppstå meningsskiljaktigheter eller osäkerhet om vad som är en nödvändig rehabiliteringsinsats, ska frågan avgöras av dig som handläggare på Försäkringskassan. Du avgör vad som kan accepteras för att ersättning ska kunna beviljas. Läs mer om arbetslivsinriktad rehabilitering i avsnitt 15.2.1.

Eftersom alla berörda myndigheter i de nordiska länderna använder den skriftliga kvittensen för att bekräfta att de tagit emot en begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering, kommer du att ta emot en sådan efter att du skickat iväg begäran till bosättningslandet. När du fått kvittensen och ni har haft kontakt och kommit överens om uppföljningstidpunkter sker resterande handläggning på det andra landets initiativ. Det finns dock inga hinder för dig att kontakta handläggaren i det andra landet för att stämma av när du bedömer att det behövs, till exempel om du får impulser via medicinska underlag eller på andra sätt om att den försäkrades arbetsförmåga förbättrats eller försämrats. Dokumentera alla kontakter i journalen. Läs mer om sekretess i avsnitt 2.4.

När det andra landet har utrett klart och en rehabiliteringsåtgärd ska påbörjas, behöver du upprätta en rehabiliteringsplan för att kunna bevilja rehabiliteringsersättning. I planen anger du vilka uppföljningstillfällen som ni kommer överens om. Informera den försäkrade om att hen behöver ansöka om rehabiliteringsersättning för att få det.

Handläggningen i bosättningslandet sker i övrigt på samma sätt som tidigare beskrivits för den motsatta situationen.