19 Beräkning av kalenderdagsberäknad sjukpenning
Det här kapitlet beskriver i vilka situationer sjukpenning ska kalenderdagsberäknas och hur beräkningen går till. Dessutom förklaras arbetslöshetstaket och hur man beräknar sjukpenning vid hel och delvis arbetslöshet.
19.1 Huvudregeln – kalenderdagsberäknad sjukpenning
Vilken beräkningsmetod som ska användas regleras i 28 kap. 4–6 §§ SFB. Lagen är konstruerad så att kalenderdagsberäknad sjukpenning är huvudregeln:
28 kap. 4 § SFB Sjukpenning ska kalenderdagsberäknas om inte annat följer av 5 §.
Utgångspunkten är alltså att sjukpenning ska kalenderdagsberäknas. Det finns dock vissa undantagssituationer när ersättningen i stället ska arbetstidsberäknas. Dessa situationer framgår av 5 § och beskrivs närmare i kapitel 20. Undantagen gäller dock inte i alla situationer, vilket regleras i 6 §, se nedan.
Det är viktigt att komma ihåg att en försäkrad kan höra hemma i flera olika situationer under olika delar av en sjukperiod och/eller för samma dag i en sjukperiod. Under en och samma dag kan den försäkrade till exempel vara både anställd och egenföretagare eller både arbeta och delta i arbetslivsinriktad rehabilitering. I sådana situationer måste flera bestämmelser tillämpas samtidigt.
För varje dag som den försäkrade beviljas sjukpenning måste Försäkringskassan ta ställning till vilken beräkningsmetod som är aktuell. Det innebär att en försäkrad kan få både kalenderdagsberäknad och arbetstidsberäknad sjukpenning för olika dagar i samma sjukperiod.
19.1.1 Situationer när sjukpenning alltid ska kalenderdagsberäknas
Det finns några situationer när sjukpenningen alltid ska kalenderdagsberäknas. Det gäller alltså även i de fall där sjukpenningen vanligtvis ska arbetstidsberäknas enligt 28 kap. 5 § SFB, exempelvis under de första 14 dagarna i sjukperioden:
28 kap. 6 § SFB Sjukpenning ska alltid kalenderdagsberäknas när den försäkrade
- är helt eller delvis arbetslös, om inte annat följer av tredje stycket,
- får sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha fått graviditets-penning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning, eller
- är egenföretagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.
Om sjukpenning till en familjehemsförälder ska beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som omfattar ersättning för vården, ska sjukpenning som motsvarar denna ersättning kalenderdagsberäknas.
För en försäkrad som avses i första stycket 1 lämnas kalenderdagsberäknad sjukpenning under de första 14 dagarna i en sjukperiod endast om den försäkrade är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den bestämda sjukpenninggrundande inkomsten. Om det som nu föreskrivits skulle framstå som oskäligt, får kalenderdagsberäknad sjukpenning ändå lämnas under de första 14 dagarna i sjukperioden.
Gemensamt för situationerna i punkt 1 och 2 är att sjukpenning betalas ut i stället för en annan ersättning. Den försäkrade skulle inte haft inkomst från arbete, men skulle ha haft någon annan typ av inkomst som ersätter förvärvsinkomst. Lagstiftaren har därför ansett att den försäkrade ska kunna få sjukpenning för att kompensera sin inkomstförlust. Anledningen till att sjukpenningen ska kalenderdagsberäknas är att det i denna situation kan vara svårt att avgöra hur hen skulle ha arbetat under den aktuella perioden. (Prop. 1986/87:69 s. 38 och 39)
Av punkt 3 i bestämmelsen samt av andra stycket i 5 § framgår att sjukpenning som baseras på inkomst av annat förvärvsarbete alltid ska kalenderdagsberäknas. Anledningen till det är att egenföretagare inte omfattas av arbetstidslagen (1982:673). De kan förlägga sina arbetstider på ett för dem lämpligt sätt och lagstiftaren har därför inte ansett det möjligt att betala ersättning för ett visst antal timmar per dag. (Prop. 1986/87:69 s. 40)
19.1.2 Sjukpenning till arbetslösa – punkt 1
Första punkten innebär att sjukpenningen ska kalenderdagsberäknas för hela sjukperioden när den försäkrade är helt eller delvis arbetslös. Det gäller så länge villkoren i tredje stycket är uppfyllda. Den som är helt eller delvis arbetslös men inte uppfyller dessa villkor har inte rätt till sjukpenning över huvud taget under de första 14 dagarna i sjukperioden.
Vem som betraktas som delvis arbetslös framgår av avsnitt 10.23.
Vad menas med "anmäld som arbetssökande och beredd att anta erbjudet arbete i omfattning som motsvarar SGI:n"?
Enligt tredje stycket i bestämmelsen kan den som är helt eller delvis arbetslös bara få sjukpenning under sjukperiodens första 14 dagar under förutsättning att hen är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda SGI:n.
HFD har tagit ställning till vad detta krav innebär. Enligt domstolen är det avgörande inte vilken sökandekategori Arbetsförmedlingen angett i sitt sökanderegister, utan att den försäkrade är inskriven som arbetssökande och utifrån en samlad bedömning kan anses ha varit beredd att anta ett erbjudet arbete om hen inte blivit sjuk. Även om Arbetsförmedlingen har registrerat den försäkrade i en annan sökandekategori än aktivt arbetssökande, kan hen alltså i vissa fall anses uppfylla villkoren för att få sjukpenning under de första 14 dagarna i sjukperioden (HFD 2011 not. 4 och HFD 2011 not. 46).
När är det "oskäligt" att kräva att den försäkrade ska vara anmäld på Arbetsförmedlingen?
Av tredje stycket i bestämmelsen framgår även att det går att göra undantag från kravet på anmälan hos Arbetsförmedlingen om det skulle framstå som oskäligt. Vad som menas med oskäligt i detta sammanhang framgår av förarbetena. Det kan till exempel vara att den försäkrade inte kan ta sig till Arbetsförmedlingen på grund av egen sjukdom eller därför att hen måste ta hand om en sjuk närstående. Men sjukdomen måste då hindra den försäkrade från att anmäla sig; bara det faktum att den försäkrade är sjuk är inte i sig tillräcklig grund för att göra undantag från anmälningskravet.
Det krävs dock att det kan antas att den försäkrade skulle ha uppfyllt kravet på att anmäla sig till Arbetsförmedlingen om hen hade kunnat. Så snart möjligheten finns måste anmälan göras. (Prop. 2010/11:1 Utgiftsområde 10 s. 41 och 42)
Även andra orsaker än sjukdom kan få kravet på anmälan hos Arbetsförmedlingen att framstå som oskäligt. Det som bör vägleda bedömningen av detta är reglerna i rättegångsbalken (RB) om laga förfall och den praxis som utvecklats på området. (Prop. 2010/11:1 Utgiftsområde 10 s. 41 f.)
Reglerna om laga förfall i RB tar sikte på situationer då man inte kunnat komma till en domstolsförhandling eller inte kunnat överklaga en dom i rätt tid (32 kap. 8 § RB). Förutom vid sjukdom kan man enligt RB ha laga förfall vid
- avbrott i den allmänna samfärdseln (kollektivtrafiken)
- annan omständighet som den försäkrade inte kunnat förutse eller som domstolen finner vara giltig ursäkt.
Det finns flera rättsfall som kan tjäna som vägledning för bedömningen. Här beskrivs två där domstolen ansåg att det fanns laga förfall och ett där det inte gjorde det.
Rättsfall Högsta domstolen ansåg att en man hade laga förfall när han behövde ta hand om sin svårt funktionshindrade fru. Hennes personliga assistent hade sjukanmält sig på morgonen och någon ersättare kunde inte ordnas. (NJA 2002 s. 32)
Rättsfall Högsta domstolen ansåg att en man hade laga förfall när ombudets bror oväntat hade dött två dagar innan överklagandetiden gick ut. Ombudet drabbades av en akut stressreaktion och kunde inte lämna in överklagandet i tid. (NJA 2009 s. 796)
Rättsfall En man fick fel på bilen på väg till en domstolsförhandling. Högsta domstolen ansåg inte att det var laga förfall, eftersom man måste starta resan i tillräckligt god tid för att hinna fram i tid även om man råkar ut för hinder på vägen. Till sådana hinder räknas fel på bilen som kan avhjälpas inom ganska kort tid. Men om man har en bil som är i tillfredsställande skick ska man enligt domstolen inte behöva räkna med att resan avbryts på grund av allvarligare fel. Har man planerat resan på ett godtagbart sätt och råkar ut för ett sådant fel kan det vara laga förfall, förutsatt att man inte rimligen kan fortsätta resan med något annat färdmedel. (NJA 1983 s. 708)
Möjligheten att göra undantag från kravet på anmälan till Arbetsförmedlingen är en säkerhetsventil. Det är inte möjligt att ge en uttömmande definition av vad som är oskäligt eller att räkna upp alla de situationer när det kan anses vara oskäligt att tillämpa kravet. Bedömningen måste göras utifrån de samlade förhållandena i varje enskilt ärende. (Prop. 2010/11:1, utgiftsområde 10, s. 42)
Utifrån hur man i förarbetena beskriver hur begreppet oskäligt ska tolkas och tillämpas när det gäller kravet på att vara anmäld på Arbetsförmedlingen, kan man dock dra slutsatsen att det inte är tillräckligt att den försäkrade inte känner till detta krav. Att kravet på anmälan tillämpas oberoende av om den försäkrade känner till det eller inte ligger också i linje med allmänna rättsprinciper.
Undantaget blir tillämpligt när det kan anses oskäligt att kräva att en försäkrad i samband med övergången från en anställning eller en SGI-skyddad period borde ha anmält sig till Arbetsförmedlingen. Undantaget kan också bli tillämpligt i vissa andra situationer, till exempel när en försäkrad omfattas av det generella SGI-skyddet om tre månader enligt 26 kap. 18 § SFB. (Prop. 2010/11:1 Utgiftsområde 10 s. 42)
För att en arbetslös försäkrad som inte är anmäld på Arbetsförmedlingen ska kunna få sjukpenning måste hen på annat sätt ha skyddat sin SGI. När det gäller SGI kan inte undantag göras med stöd av reglerna om oskälighet i 28 kap. 6 § tredje stycket SFB.
Läs mer Läs mer om SGI-skydd i vägledning (2004:5) Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid.
19.1.3 Sjukpenning vid föräldrapenning, graviditetspenning, eller rehabiliteringspenning – punkt 2
Enligt andra punkten ska sjukpenning alltid kalenderdagsberäknas för tid när den försäkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, graviditetspenning eller rehabiliteringspenning. En förutsättning för att ha rätt till sjukpenning under de första 14 dagarna i ett sjukfall är att den försäkrade har avstått från förvärvsarbete på grund av sjukdomen (prop. 1986/87:69 s. 38). Men den som är föräldraledig och får föräldrapenning avstår inte från arbete, utan från att vårda sitt barn, när hen är sjuk. Då gäller i stället att hen får sjukpenning för tid när hen går miste om föräldrapenning för att hen inte kan vårda sitt barn. Det innebär alltså att sjukpenning kan lämnas under de första 14 dagarna under förutsättning att den försäkrade har ett pågående uttag av, eller har ansökt om, föräldrapenning. Från och med dag 15 i sjukperioden gäller alltid huvudregeln i 28 kap. 4 § SFB. Sjukpenningen kalenderdagsberäknas då för alla dagar.
Under vissa omständigheter kan den som får någon av de förmåner som räknas upp i bestämmelsen dock få både kalenderdagsberäknad och arbetstidsberäknad sjukpenning under de första 14 dagarna i sjukperioden. Det gäller om hen är anställd utan rätt till sjuklön och har förmånen bara under vissa dagar i veckan. Om det finns dagar i 14-dagarsperioden då hen varken skulle ha arbetat eller fått någon av de aktuella förmånerna betalas däremot ingen sjukpenning ut. Det följer av 27 kap. 10 och 11 §§, samt 28 kap. 3, 5 och 6 §§ SFB.
19.1.4 Egenföretagare med SGI av endast inkomst av annat förvärvsarbete – punkt 3
Av tredje punkten framgår att sjukpenning som baseras på inkomst av annat förvärvsarbete, alltså inkomst av näringsverksamhet, alltid ska kalenderdagsberäknas. Detta framgår redan av 28 kap. 5 § andra stycket SFB i kombination med 28 kap. 4 § SFB, som har beskrivits i avsnitt 19.1.1.
19.1.5 Familjehemsförälder som inte kan vårda barnet
Av andra stycket i bestämmelsen framgår att sjukpenning ska kalenderdagsberäknas för familjehemsföräldrar när sjukpenningen grundas p å en SGI som inkluderar ersättning för vården.
Det blir aktuellt i de sjukdomsfall när familjehemsföräldern alltså inte klarar att fortsätta vårda barnet. Då ska sjukpenningen beräknas utifrån en SGI som omfattar både inkomsten för familjehemsuppdraget och inkomsten från det övriga arbetet. Den del av sjukpenningen som grundas på en SGI som motsvarar ersättning för vården ska kalenderdagsberäknas. Om den försäkrades sjukpenning i övrigt ska arbetstidsberäknas måste sjukpenningen alltså beräknas i två delar som sedan läggs samman, det vill säga på samma sätt som för dem med inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete. Se vidare avsnitt 20.3.
19.2 Räkna fram belopp för kalenderdagsberäknad sjukpenning
28 kap. 10 § SFB För dagar i en sjukperiod gäller att hel kalenderdagsberäknad sjukpenning motsvarar kvoten mellan
- beräkningsunderlaget enligt 7 § 1 eller 2 och
-
- \
Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.
Kalenderdagsberäknad sjukpenning utgör alltså kvoten mellan det aktuella beräkningsunderlaget och 365. Det innebär att SGI:n multipliceras med 0,97 och sedan med 80 procent eller 75 procent. Den delas därefter med 365.
19.3 Sjukpenningen ska begränsas till högst 543 kronor per dag om den försäkrade är arbetslös
För försäkrade som är arbetslösa ska sjukpenningbeloppet under ett sjukdomsfall motsvara det belopp som skulle ha betalats ut i arbetslöshetsersättning. På så sätt knyts ersättningen vid sjukdom närmare till det faktiska inkomstbortfallet som den enskilde har i form av att arbetslöshetsersättning inte betalas ut under sjukperioden (prop. 2002/03:100 s. 175–176).
28 kap. 11 § SFB Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel sjukpenning med högst 543 kronor om dagen. Detta gäller dock inte sjukpenning som avses i 27 kap. 6 § eller 16 a §.
Den högsta inkomstrelaterade ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen är 910 konor de första 100 dagarna i en ersättningsperiod och 760 kronor därefter. (Prop. 2014/15:99 s. 89). Hel sjukpenning för arbetslösa betalas ut med högst 543 kronor per dag. Det motsvarar en dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen på 760 kronor, eftersom dagpenningen betalas ut för fem dagar per vecka medan kalenderdagsberäknad sjukpenning betalas för sju dagar. Begränsningen kallas för arbetslöshetstaket.
Hänvisningen till 27 kap. 6 § och 16 a § SFB som finns i bestämmelsen innebär att arbetslöshetstaket inte gäller för sjukpenning som betalas ut i förebyggande syfte eller för behovsanställda.
Beräkning av arbetslöshetstaket vid hel arbetslöshet
Sjukpenning till den som är helt arbetslös ska först beräknas enligt grundbestämmelsen i 28 kap. 10 § SFB. Blir sjukpenningen då högre än 543 kronor per dag ska det överstigande beloppet dras av. För en arbetslös som är sjukskriven på deltid anpassas beloppet efter sjukskrivningens omfattning. (Bet. 2002/03: FIU21 s. 57 f.)
Begränsningen till 543 kronor per dag gäller oavsett om sjukpenning betalas på normalnivå eller fortsättningsnivå. Det följer av att bestämmelsen bara anger "sjukpenning".
Beräkning av arbetslöshetstaket vid delvis arbetslöshet
Vem som betraktas som delvis arbetslös framgår av avsnitt 10.23.
Försäkringskassan har reglerat hur beräkningen ska göras när en f örsäkrad är delvis arbetslös i Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2008:8) om beräkning av sjukpenning och rehabiliteringspenning för delvis arbetslösa:
1 § Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2008:8 För försäkrad som är delvis arbetslös och som även skulle ha haft inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst eller inkomst av annat förvärvsarbete för samma tid som han eller hon begär sjukpenning gäller, vid beräkningen enligt 28 kap. 10 och 11 §§ socialförsäkringsbalken av till vilken del en försäkrad är att anse som arbetslös
- att inkomsten av förvärvsarbetet ska divideras med den försäkrades fastställda sjukpenninggrundande inkomst enligt 24–26 kap. socialförsäkringsbalken och
- att denna inkomst högst får motsvara den högsta sjukpenninggrundande inkomsten enligt 25 kap. 5 § socialförsäkringsbalken.
Vad som anges i första stycket gäller även vid beräkning av rehabiliteringspenning enligt 31 kap. socialförsäkringsbalken.
Om den försäkrade är delvis arbetslös behöver andelen arbetslöshet beräknas för att arbetslöshetstaket ska kunna tillämpas. Den försäkrades aktuella inkomst av arbete (upp till SGI-taket) ska divideras med hens SGI. Kvoten är den procentandel som den försäkrade är att anse som anställd. Resterande procentandel ska begränsas till arbetslöshetstaket. Det är den försäkrade som ska visa att hen har en inkomst och hur stor inkomsten är. Alla anställningar som kan styrkas med ett anställningsavtal ska beaktas vid beräkningen, oavsett omfattning. Det krävs alltså inte att anställningen uppfyller villkoren för att ligga till grund för en ny SGI för att den ska beaktas vid beräkningen av delvis arbetslöshet.
Om den försäkrade bara begär sjukpenning på den del hen är arbetslös blir FKFS 2008:8 inte tillämplig. Då ska hela beloppet begränsas till arbetslöshetstaket.
Exempel – Beräkning av sjukpenning vid delvis arbetslöshet
Här nedan kommer ett exempel kring hur man beräknar sjukpenning för Otto som är delvis arbetslös och är helt sjukskriven.
Steg 1: Avgör beräkningsmetod Första steget är att ta ställning till om sjukpenningen ska kalenderdagsberäknas eller arbetstidsberäknas. Eftersom att Otto är delvis arbetslös ska sjukpenningen kalenderdagsberäknas (28 kap. 6 § SFB).
Steg 2: Fastställ beräkningsunderlaget Andra steget är att ta fram beräkningsunderlaget som ska ligga till grund för uträkningen (28 kap. 7 § SFB). Otto har en fastställd SGI på 420 000 kronor från ett tidigare arbete som han skyddar. Beräkningsunderlaget blir då 325 920 kronor (420 000 * 0,97 * 0,8).
Steg 3: Beräkna förmånens storlek Tredje steget är att beräkna sjukpenningens storlek. Kalenderdagsberäknad sjukpenning beräknas genom att dela beräkningsunderlaget med 365 (28 kap. 10 § SFB), vilket för Otto blir 892,9 kronor (325 920 / 365). Sjukpenningen blir 893 kronor efter avrundning (28 kap. 16 § SFB).
Steg 4: Gör eventuella anpassningar av förmånens storlek Fjärde steget är att anpassa sjukpenningen till andra aktuella regler. Eftersom Otto är delvis arbetslös ska hel sjukpenning begränsas till 543 kronor om dagen på den arbetslösa delen (28 kap. 11 § SFB).
Efter utredning kommer vi fram till att Otto har en årsinkomst på 252 000 kronor i sitt nya jobb. För att räkna ut i vilken omfattning han är arbetslös delar vi hans årsinkomst med hans fastställda SGI (FKFS 2008:8). Kvoten blir 0,6 (252 000 / 420 000), vilket innebär att Otto anses som anställd till 60 % och arbetslös till 40 %.
Till den del som han anses vara anställd får han 536 kronor (893 * 0,6) och till den del han är arbetslös får han 217 kronor (543 * 0,4). Hel kalenderdagsberäknad sjukpenning blir då 753 kronor (536+217).
Steg 5: Beräkna eventuellt karensavdrag Femte steget är att kontrollera och beräkna eventuellt karensavdrag. Ett karensavdrag ska göras därför att sjukperioden inleds med sjukpenning. Eftersom Ottos sjukpenning ska kalenderdagsberäknas motsvarar karensavdraget en hel dag med sjukpenning (27 kap. 27 § SFB).
Om Otto får sjuklön från sin anställning:
Då ska karensavdraget endast beräknas utifrån den del Otto är arbetslös eftersom arbetsgivaren ansvarar för karensavdraget på den del han får sjuklön. Hel kalenderdagsberäknad sjukpenning till den del han anses vara arbetslös på är 217 kronor, vilket blir karensavdragets storlek.
Om Otto inte får sjuklön:
Karensavdraget blir då 753 kronor, vilket motsvarar hel kalenderdagsberäknad sjukpenning.
Läs mer om beräkning av karens i kapitel 21.
Ändrade anställningsförhållanden
Om den försäkrades anställningsförhållanden ändras måste Försäkringskassan på nytt ta ställning till om och i så fall hur sjukpenningen ska begränsas utifrån arbetslöshetstaket. Det ska göras den första dagen som de nya förhållandena gäller. Det innebär att vi även ska räkna med anställningar som den försäkrade har påbörjat efter sjukperiodens start vid beräkningen av andelen arbetslöshet (FKFS 2008:8). Även här gäller att den försäkrade ska styrka anställningen med ett anställningsavtal. Ett intyg om att en anställning ska eller skulle ha förlängts är inte tillräckligt.
Vid en behovsanställning som består av flera upprepade anställningar i stället för en fortlöpande anställning måste den försäkrade kunna styrka att hen är anställd varje dag som sjukpenning ska betalas ut. Försäkringskassan ska bedöma om den försäkrade är anställd den aktuella dagen utifrån hur anställningsavtalet är skrivet och andra relevanta omständigheter.
När den försäkrade är delvis behovsanställd och får sjukpenning med stöd av 27 kap. 16 a § SFB under sjukperiodens första 90 dagar, ska sjukpenningen inte minskas för den delen. Läs mer i detta avsnitt under rubriken Särskilt om behovsanställda nedan.
Rättsfall I två rättsfall har HFD tagit ställning till när en försäkrad ska anses som anställd. Det första målet, som dock avsåg sjuklön och inte sjukpenning, tog HFD ställning till om en försäkrad som arbetar utifrån sitt och arbetsgivarens behov är att betrakta som anställd eller inte vid en tidpunkt då inga arbetsdagar är avtalade. Målet gällde en man som arbetade regelbundet men inte hade fast anställning utom kom överens med arbetsgivaren om vilka dagar han skulle arbeta. HFD fann att han var att betrakta som anställd enbart de dagar som han och arbetsgivaren kommit överens om att han skulle arbeta. (RÅ 2004 ref. 103)
I den andra domen – där resonemanget utvecklas – kom HFD fram till att arbetslöshetstaket alltid ska tillämpas när en försäkrad saknar anställning under de dagar som sjukpenningen avser. Enligt HFD går det inte att ta hänsyn till om den försäkrade skulle ha fått en anställning om hen inte hade blivit sjuk. HFD betonade att det inte går att undanta personer som saknar anställning från arbetslöshetstaket baserat på en prognos om hur de skulle ha arbetat om de inte hade blivit sjuka. (HFD 2018 ref. 1)
Det kan uppstå en tvist mellan en arbetsgivare och en arbetstagare om en uppsägning eller ett avskedande är giltig eller inte. Vid en sådan tvist anses arbetstagaren vara arbetslös efter att uppsägningstiden har löpt ut eller avskedande gjorts. Den försäkrade ska anses vara arbetslös fram tills tvisten är avgjord (34 § LAS). Det innebär att en försäkrads sjukpenning ska begränsas till arbetslöshetstaket enligt 28 kap. 11 § SFB från första arbetslösa dagen, oavsett om det finns en tvist eller inte.
Det blir därför viktigt att informera den försäkrade om att hen ska meddela Försäkringskassan när tvisten slutligt avgjorts av domstol eller en överenskommelse har träffats mellan hen, facket och arbetsgivaren samt vad överenskommelsen eller domen innebär. Exempelvis kan det hända att hen får skadestånd för att uppsägningen visserligen var ogiltig men att hen ändå inte får behålla sin anställning. Försäkringskassan behöver avgöra i varje enskilt ärende vilka åtgärder som ska vidtas utifrån utfallet i tvisten.
Läs mer Läs mer om försäkringstid i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
Särskilt om föräldralediga
Den som är arbetslös och blir sjukskriven under föräldraledighet ska inte få sin sjukpenning begränsad till arbetslöshetstaket i enlighet med 28 kap. 11 § SFB (FKRS 2023:12). Detta blir relevant under de dagar när den försäkrade skulle ha tagit ut föräldrapenning om hen inte blivit sjuk. Läs mer om bedömningen av arbetsförmågans nedsättning i förhållande till förmågan att vårda barnet i kapitel 10.19.
I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om den försäkrade avsåg att ta ut föräldrapenning. En ansökan om föräldrapenning kan nämligen göras upp till 90 dagar tillbaka i tiden. Hur Försäkringskassan ska bedöma den försäkrades avsikt är en bevisfråga som får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet. Nedan följer några exempel på omständigheter som kan beaktas vid prövningen av om den försäkrade skulle ha tagit ut föräldrapenning:
En omständighet som kan beaktas är hur många dagar med föräldrapenning som den försäkrade vid tidpunkten hade kvar att ta ut, inklusive de dagar som kan överlåtas. Detta kan ses som den längsta tid som den försäkrade kan ha planerat att vara ledig. Man kan också titta på hur den försäkrade tagit ut föräldrapenning tidigare. Utifrån det kan Försäkringskassan bedöma om den försäkrade skulle ha tagit ut hela eller partiella dagar, och antalet dagar i veckan. Vid osäkerhet kan Försäkringskassan höra av sig till den försäkrade och fråga om hen hade planerat att ta ut föräldrapenning. Vi kan då också fråga om hen har ansökt om arbetslöshetsersättning för samma tid.
Särskilt om behovsanställda
Sjukpenning som betalas ut till behovsanställda med stöd av 27 kap. 16 a § SFB ska inte begränsas utifrån arbetslöshetstaket. Det gäller när en behovsanställd får sjukpenning under tid när det kan antas att hen skulle ha arbetat, och när arbetsförmågan därför bedöms mot behovsanställningen.
För den del den försäkrade får sjukpenning som behovsanställd ska sjukpenningen inte minskas (prop. 2021/22:1 Utgiftsområde 10, s. 65). Om den försäkrades SGI är baserad endast på inkomsten från behovsanställningen och det kan antas att hen skulle ha arbetat i samma omfattning som hen är försäkrad för, ska sjukpenningen alltså inte begränsas alls. Om det däremot kan antas att den försäkrade skulle ha arbetat i en lägre omfattning än vad hen är försäkrad för eller skyddar en tidigare inkomst kan sjukpenningen behöva begränsas.
Beräkningen görs på samma sätt som beskrivs i avsnittet Beräkning av arbetslöshetstaket ovan. När man beräknar till vilken andel den försäkrade är arbetslös ska inkomsten från behovsanställningen räknas till den anställda delen. Inkomsten från behovsanställningen ska då beräknas utifrån hur vi kan anta att personen skulle ha arbetat.
Eftersom sjukpenning enligt 27 kap. 16 a § SFB bara kan betalas ut under sjukperiodens första 90 dagar, är det bara under denna tid som sjukpenningen inte ska begränsas till arbetslöshetstaket. Därefter behöver man bedöma från dag till dag om det finns en överenskommelse om arbete eller om den försäkrade anses vara arbetslös.
Du kan läsa mer om det särskilda regelverket för behovsanställda i 10.15 och 10.17.