3 Utredningsbefogenheter och den försäkrades skyldighet att lämna uppgifter
Det här kapitlet innehåller en beskrivning av Försäkringskassans utredningsbefogenheter, metodstöd för olika typer av utredningsåtgärder samt metodstöd för att ställa frågor om erfarenheter av våld. Här beskrivs också den försäkrades skyldighet att lämna uppgifter till Försäkringskassan.
3.1 Försäkringskassans utredningsbefogenheter
Det finns en bestämmelse som beskriver de generella utredningsbefogenheter som Försäkringskassan har:
110 kap. 14 § SFB När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk får den handläggande myndigheten
- göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare, anordnare av personlig assistans eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter,
- besöka den försäkrade,
- begära ett utlåtande av viss läkare eller någon annan sakkunnig, samt
- begära att den försäkrade genomgår undersökning enligt lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar eller någon annan utredning eller deltar i ett avstämningsmöte för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd och arbetsförmåga, behov av hjälp i den dagliga livsföringen samt behovet av och möjligheterna till rehabilitering.
Försäkringskassan har alltså omfattande befogenheter att på eget initiativ utreda ett ärende. Men vi ska bara vidta sådana utredningsåtgärder som behövs i det enskilda ärendet och ska alltså inte ställa eller skicka frågor slentrianmässigt. De olika utredningsformerna beskrivs utförligare nedan och i metodstödet till det här kapitlet.
För att kunna utföra vissa utredningsbefogenheter kan det krävas att vi lämnar ut uppgifter om den försäkrade som är sekretessbelagda. Du kan då behöva den försäkrades samtycke. Mer information om i vilka situationer den försäkrades samtycke är nödvändigt och vilka krav som ställs för att det ska utgöra ett giltigt samtycke framgår av avsnitt 2.4.
Läs mer Läs mer om Försäkringskassans utredningsbefogenheter i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
3.1.1 Förfrågningar
När det behövs kan Försäkringskassan vända sig direkt till den läkare som utfärdat ett intyg eller utlåtande med en begäran om komplettering. Försäkringskassan kan också begära uppgifter av arbetsgivaren eller någon annan som kan antas kunna lämna uppgifter i ärendet om förhållanden som gäller den försäkrade som har betydelse för tillämpningen av SFB (110 kap. 14 § 1 SFB). De är då skyldiga att lämna informationen till Försäkringskassan (110 kap. 31 § SFB).
3.1.2 Metodstöd – Journalkopior från vården
Du har möjlighet att hämta in uppgifter ur journalkopior från vården. Det är dock inte ett alternativ till att begära en komplettering av ett läkarintyg eller ställa riktade frågor till läkaren. Sjukvårdens journaler är nämligen skrivna huvudsakligen med ett annat syfte än det medicinska underlag som Försäkringskassan behöver för att bedöma arbetsförmågans nedsättning och rätten till sjukpenning. Journaler innehåller även mycket information som saknar relevans i försäkringsärendet och som därför är olämplig att ha i ärendet.
Att begära in journalkopior kan därför endast bli aktuellt i undantagsfall. Det kan till exempel vara när du, efter att ha begärt komplettering av läkarintyget eller ställt riktade frågor, inte kan få mer information från läkaren men din utredning ändå talar för att det finns mer uppgifter att hämta in som har betydelse för bedömningen av rätten till sjukpenning.
3.2 Aktivitetsförmågeutredning (AFU)
En AFU är en försäkringsmedicinsk utredning som ska ge en helhetsbild av den försäkrades aktivitetsförmåga. Den beskriver inte bara funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar utan belyser även den försäkrades kvarvarande förmåga till aktivitet. Syftet med en AFU är att ta fram en aktivitetsförmågeprofil som visar inom vilka områden den försäkrade har begränsningar och vad hen klarar av att göra trots sjukdom eller skada. En AFU är en standardiserad utredningsform som ser likadan ut för alla försäkrade.
För mer information, läs instruktionen för AFU som finns på Försäkringskassans intranät.
3.2.1 När kan det vara aktuellt med en AFU?
Försäkringskassan kan beställa en AFU med stöd av 110 kap. 14 § fjärde punkten SFB när det behövs ett fördjupat medicinskt underlag och sådan information inte kan hämtas in på något annat sätt. En AFU ska genomföras av en legitimerad läkare och vid behov även av en eller flera övriga legitimerade professioner som psykolog, arbetsterapeut och fysioterapeut (5 § förordningen [2018:1633]).
Det kan exempelvis vara aktuellt med en AFU i dessa situationer:
- när den medicinska informationen är oklar eller motsägelsefull
- när det är oklart i vilken omfattning sjukdomen sätter ner arbetsförmågan
- när det finns ett behov av att utreda vilken förmåga till aktivitet den försäkrade har
- när den försäkrade har diagnoser som saknar tydliga rekommendationer i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd, och den medicinska informationen i ärendet är oklar.
Försäkringskassan kan beställa en AFU från den region där den försäkrade är bosatt (3 § lagen [2018:744] om försäkringsmedicinska utredningar och 5 § förordningen [2018:1633] om försäkringsmedicinska utredningar).
3.2.2 Informera den försäkrade
Försäkringskassan måste lämna viss information till den försäkrade inför en AFU:
6 § lagen om försäkringsmedicinska utredningar Försäkringskassan ska inför en försäkringsmedicinsk utredning informera den försäkrade om utredningens syfte och förutsättningarna för den samt om vad utredningen närmare innebär för den försäkrade.
Försäkringskassan ska vidare informera den försäkrade om vilka uppgifter som kommer att överlämnas till den vårdgivare som ska utföra utredningen.
Den försäkrade ska ges möjlighet att lämna kompletterande uppgifter som kan vara av betydelse för utredningen.
3.2.3 Informera den vårdgivare som ska utföra utredningen
Försäkringskassan måste också lämna viss information till vårdgivaren:
7 § lagen om försäkringsmedicinska utredningar Försäkringskassan ska lämna ett underlag till den vårdgivare som ska utföra den försäkringsmedicinska utredningen. Underlaget ska innehålla de uppgifter om den försäkrade som vårdgivaren behöver för att utföra utredningen.
Försäkringskassan ska även informera vårdgivaren om den försäkrade har särskilda behov som måste beaktas i samband med utredningen.
Försäkringskassan ska informera den vårdgivare som ska göra utredningen om den försäkrade har särskilda behov som måste beaktas i samband med utredningen. Det kan vara en försäkrad som inte behärskar det svenska språket eller som är allvarligt syn-, hörsel- eller talskadad (prop. 2017/18:224 s. 77).
Försäkringskassan ska också ge vårdgivaren de uppgifter som behövs för att utföra utredningen:
6 § förordningen om försäkringsmedicinska utredningar När Försäkringskassan har fått information om vilken vårdgivare som ska utföra den försäkringsmedicinska utredningen ska Försäkringskassan lämna ett underlag om den försäkrade till vårdgivaren. Underlaget ska innehålla
- medicinska handlingar som Försäkringskassan bedömer vara relevanta för utredningen,
- den försäkrades självskattning om hälsa och möjlighet att arbeta,
- handlingar som den försäkrade har lämnat till Försäkringskassan för att ingå i underlaget, och
- andra handlingar som Försäkringskassan bedömer vara relevanta för utredningen.
Om underlaget saknar någon väsentlig uppgift, ska Försäkringskassan komplettera underlaget på vårdgivarens begäran.
Om vårdgivaren bedömer att det saknas någon väsentlig uppgift ska Försäkringskassan komplettera underlaget. Det betyder att handläggaren kan behöva hämta in ytterligare underlag från hälso- och sjukvården om uppgiften finns där och inte hos Försäkringskassan (prop. 2017/18:224 s. 77).
3.2.4 Det skriftliga utlåtandet
Det som kommer fram vid utredningen ska sammanställas i ett skriftligt utlåtande som ska ge en helhetsbild av den försäkrades funktions- och aktivitetsförmåga:
10 § lagen om försäkringsmedicinska utredningar Iakttagelser och bedömningar av den försäkrades funktions- och aktivitetsförmåga ska sammanställas i ett skriftligt utlåtande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för utlåtandet, dess innehåll och utformning.
Utlåtandet ska innehålla den information som Försäkringskassan har begärt. Om handläggaren bedömer att det saknas någon väsentlig uppgift ska vårdgivaren komplettera utlåtandet:
7 § förordningen om försäkringsmedicinska utredningar Det skriftliga utlåtandet från vårdgivaren ska innehålla den information och de uppgifter som Försäkringskassan har begärt för att bedöma den försäkrades rätt till ersättning eller andra förmåner enligt socialförsäkringsbalken.
Om det skriftliga utlåtandet saknar någon väsentlig uppgift, ska utlåtandet kompletteras på Försäkringskassans begäran.
Regionen ansvarar för att utlåtandet kommer in till Försäkringskassan senast 25 vardagar efter den dag då vårdgivaren tog emot underlaget. Om Försäkringskassan har godkänt att utredningen utvidgas med en eller flera professioner kan Försäkringskassan förlänga tiden att komma in med utlåtandet med högst 20 vardagar:
8 § förordningen om försäkringsmedicinska utredningar Regionen ansvarar för att det skriftliga utlåtandet kommer in till Försäkringskassan senast 25 vardagar efter den dag då vårdgivaren tog emot underlaget enligt 6 §. Om Försäkringskassan har godkänt att en kompletterande undersökning ska utföras enligt 5 § tredje stycket, får Försäkringskassan förlänga tiden att komma in med utlåtandet med högst 20 vardagar.
Om det finns risk för att den försäkringsmedicinska utredningen inte kan genomföras som planerat eller att utlåtandet inte kommer att kunna lämnas i tid, ska regionen snarast informera Försäkringskassan om detta och om skälet till det. Försäkringskassan får bevilja anstånd när det gäller tidsfristerna i första stycket och ska då ange när utlåtandet senast ska komma in till myndigheten.
Övriga utlåtanden
Försäkringskassan har möjlighet att begära in ett utlåtande från någon annan läkare eller sakkunnig med stöd av 110 kap. 14 § tredje punkten SFB. Den försäkrade behöver alltså inte samtycka till att Försäkringskassan begär in ett yttrande från en läkare som den försäkrade behandlas av eller har behandlats av. Detsamma gäller utlåtanden från till exempel en sjukgymnast som den försäkrade har gått till. Det är dock bara offentliga vårdgivare som är skyldiga att lämna de uppgifter till Försäkringskassan som behövs i ärendet. Privata vårdgivare kan neka att utfärda utlåtanden till Försäkringskassan. Läs mer om det och om ersättning för utlåtanden i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.
Läkarundersökning och utredning
Om den läkare eller annan som ska lämna ett utlåtande till Försäkringskassan redan är väl insatt i den försäkrades tillstånd behövs det kanske inte någon särskild undersökning eller utredning som underlag för utlåtandet. Men om det är nödvändigt med en undersökning eller utredning för att Försäkringskassan ska få tillräckliga uppgifter är den försäkrade skyldig att medverka i en sådan (110 kap. 14 § punkt 4 SFB).
Det gäller när som helst i ett sjukfall. Det krävs inte att läkarintyget som den försäkrade har lämnat in är bristfälligt eller att uppgifterna i det kan ifrågasättas. Det som är avgörande är om det behövs en undersökning av en viss läkare eller någon annan utredning för att Försäkringskassan ska ha ett fullgott underlag för att bedöma rätten till ersättning eller behovet av rehabilitering.
De undersökningar och utredningar som kan vara aktuella är i första hand sådana som är mindre ingripande för den försäkrade. Det kan till exempel handla om undersökning av specialistläkare och olika typer av funktionstester som genomförs av sjukgymnaster, psykologer eller arbetsterapeuter. Försäkringskassan måste ta hänsyn till att det i vissa fall kan vara svårt för den försäkrade att vara borta från hemorten flera dagar i följd (jfr prop. 1994/95:147 s. 49).
3.3 Avstämningsmöte
Försäkringskassan kan också begära att den försäkrade deltar i ett avstämningsmöte. Avstämningsmötet syftar till att klarlägga hur den försäkrades arbetsförmåga kan tas till vara genom att bedöma hens medicinska tillstånd, arbetsförmåga och eventuella behov av och möjligheter till rehabilitering. I mötet deltar Försäkringskassan och den försäkrade tillsammans med andra aktörer, till exempel den intygsskrivande läkaren, arbetsgivaren, företagshälsovården och Arbetsförmedlingen. Om den försäkrade begär det kan också en facklig representant delta. Avstämningsmötet kan jämföras med den multidisciplinära bedömning som i vissa fall förekommer inom företagshälsovården. Det ska däremot inte vara en muntlig förhandling om den försäkrades rätt till sjukpenning. (Prop. 2002/03:89 s. 28 f.)
Ett avstämningsmöte är ofta ett lämpligt tillfälle att upprätta en plan för återgång i arbete.
3.3.1 Metodstöd – Avstämningsmöte
Detta metodstöd beskriver hur det är lämpligt att förbereda och genomföra ett avstämningsmöte.
Initiativ till avstämningsmöte Även om initiativ till ett avstämningsmöte kan komma från andra aktörer, är det viktigt att komma ihåg att det är Försäkringskassan som avgör om ett avstämningsmöte ska genomföras och vilket syfte som mötet ska ha. När det kommer önskemål om avstämningsmöte från en annan aktör, ska du dokumentera bedömningen av om det ska genomföras eller inte i journalen. För att avgöra om ett avstämningsmöte behövs för en försäkrad som är anställd, bör du alltid hämta in arbetsgivarens plan för återgång i arbete.
Om arbetsgivaren inte tagit fram någon plan för återgång i arbete fast du bedömt att de är skyldiga att göra det, kan det vara en anledning till att du behöver genomföra ett avstämningsmöte. Vid mötet ska du försöka förmå arbetsgivaren att genomföra anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder och ta fram en plan för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren.
Formulera syfte Att formulera ett syfte är en förutsättning för att avstämningsmötet ska ge ett resultat som kan ligga till grund för planering av ärendets fortsatta handläggning. Av syftet ska det framgå vilka frågor som mötet förväntas ge svar på. Dokumentera syftet i journalen.
Informera och begär samtycke Inför mötet hämtar du in den försäkrades samtycke till att information om hen som omfattas av sekretess får lämnas ut till övriga deltagare i mötet (4 § FKFS 2010:35). Samtycket kan lämnas skriftligt eller muntligt. Det är viktigt att det framgår vad och vilken tidsperiod samtycket omfattar och när det lämnades. Dokumentera uppgifterna om samtycke i journalen.
Den försäkrade är inte skyldig att ge sitt samtycke till att Försäkringskassan lämnar ut uppgifter. Den försäkrade är dock skyldig att medverka vid mötet även om hen inte vill ge samtycke. I sådana fall är det viktigt att inte lämna ut sekretesskyddade uppgifter under mötet. Läs mer om sekretess och samtycke i kapitel 2.
Kalla mötesdeltagare Försäkringskassan ansvarar för att alla deltagare blir kallade till avstämningsmötet. Kallelsen ska innehålla
- information om det är digitalt eller information om tid och plats för mötet
- syftet med mötet
- uppgift om vilka deltagare som kallats
- information om den försäkrades möjlighet att ha med sig en facklig representant eller annan stödperson under mötet.
Om mötet ska genomföras fysiskt ska den försäkrade uppmanas att ta med sig legitimation.
Försäkringskassan kan ge en annan aktör i uppdrag att kalla deltagarna till mötet. Det kan ske när det finns ett väl upparbetat samarbete med exempelvis en arbetsgivare som är medveten om vad ett avstämningsmöte innebär och hur det ska genomföras. Men även om en annan aktör skickar kallelsen ska det vara tydligt att det är Försäkringskassan som ansvarar för mötet.
Förbereda möte För att mötet ska bli effektivt behövs ett bra utredningsunderlag. Det kan till exempel vara SASSAM-kartläggning. Av den ska det bland annat framgå hur den försäkrade själv ser på sina möjligheter att börja arbeta igen.
Du som handläggare bör formulera en tydlig dagordning med de frågor som ska diskuteras. Dagordningen ska utgå ifrån vad som behöver tas upp i det enskilda ärendet. De rubriker som finns i mallen för dokumentation av avstämningsmöten kan vara en hjälp för att strukturera upp mötet.
För att åstadkomma aktiva deltagare, fundera på hur du kan bidra till att skapa trygghet för dem som deltar. Inför mötet bör du ha kontakt med deltagarna och involvera dem i mötets syfte, så att de kan bidra med sina perspektiv och förbereda sig på ett adekvat sätt. Det är också viktigt att exempelvis tänka på sådant som placering och tilltal vid mötet.
Genomföra mötet Under avstämningsmötet och vid planeringen är det viktigt att undvika osakliga skillnader på grund av kön eller någon annan av diskrimineringsgrunderna. Läs mer i avsnitt 2.5.1 om hur du kan göra för att agera jämställt i din handläggning.
Om det är första gången du träffar den försäkrade inleder du mötet genom att be den försäkrade legitimera sig för att kontrollera hens identitet. Fortsätt därefter med att berätta om
- Försäkringskassans uppdrag och din roll som handläggare
- olika sätt att återgå i arbete och vilka förmåner den försäkrade kan ansöka om under tiden
- övriga deltagares roll i förhållande till den försäkrade i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen
- villkoren i SFB, vad deltagarna på mötet behöver vara medvetna om i dagsläget och framåt gällande rehabiliteringskedjans tidsgränser samt vilka rättigheter och skyldigheter som den försäkrade har.
Prata tillsammans om syftet med mötet – vad vill vi ska uppnås och varför.
Därefter låter du övriga deltagare ta över, beroende på vilka som deltar:
- Den försäkrade kan här beskriva sitt nuvarande hälsotillstånd och hur hen ser på hur en återgång i arbete kan se ut.
- Den försäkrades chef kan här beskriva bakgrund, nuläge och genomförda insatser. Hen kan också informera om planeringen för medarbetarens åtgång i arbete eller om innehållet i arbetsgivarens rehabiliteringsutredning, om det finns en sådan.
- Deltagaren från vården kan här beskriva den försäkrades nuvarande hälsotillstånd och konsekvenserna av hens funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar, samt vilka insatser från vården eller andra medicinska åtgärder som den försäkrade behöver för att återgå i arbete.
- Du som handläggare säkerställer att den försäkrades nuvarande hälsotillstånd och förutsättningar för återgång i arbete och behovet av rehabilitering har beskrivits i tillräcklig omfattning.
Låt deltagarna diskutera utifrån ovanstående information och sammanfatta tillsammans vad som kommit fram under mötet. Se till att alla får utrymme på mötet och stöd dem, om det behövs, med dina specifika kunskaper om sjukförsäkringen. Sammanfattningen är viktig för att undvika missförstånd. Det som kommit fram under mötet ska, tillsammans med övrigt underlag i ärendet, ligga till grund för planeringen av den fortsatta handläggningen. Det är viktigt att det är tydligt vem som ansvarar för genomförande och uppföljning av planerade åtgärder.
Om mötet har gett ett tillräckligt underlag för det ska du upprätta en plan för återgång i arbete. Men om den försäkrade ska återgå i arbete hos arbetsgivaren så är det i stället arbetsgivarens ansvar att upprätta planen. Det ska dock alltid finnas en planering för den fortsatta handläggningen.
Planen ska ha ett konkret mål. Det ska framgå vilken arbetsförmåga den försäkrade förväntas uppnå och till vilken sysselsättning hen förväntas återgå.
Efter mötet Du som handläggare ansvarar för att dokumentera vad som kommer fram vid avstämningsmötet och så snart som möjligt skicka ut dokumentationen till deltagarna (5 § FKFS 2010:35). Om den försäkrade haft med sig en stödperson ansvarar den försäkrade för att vidarebefordra dokumentationen till stödpersonen.
Dokumentationen förs in i ärendet som en bilaga. Anteckna i journalen att mötet hållits och hänvisa till bilagan.
3.3.2 Arvode och resekostnader vid avstämningsmöte
Försäkringskassan kan betala ut ersättning för kostnader som uppstår med anledning av sådan utredning som avses i 110 kap. 14 § SFB, se avsnitt 3.2.4. Ersättning betalas då ut i enlighet med föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar (110 kap. 30 § SFB).
Försäkringskassan har meddelat ytterligare föreskrifter (FKFS 2010:35) om arvode till läkare och ersättning till den försäkrade för resekostnader i samband med avstämningsmöte:
6 § Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2010:35 Arvode till läkare lämnas med högst 750 kronor för första timmen och därefter med högst 375 kronor per påbörjad halvtimme när han eller hon deltar i avstämningsmöte.
Försäkringskassan kan också betala ersättning till den försäkrade för resekostnader till och från avstämningsmöte:
7–9 §§ Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2010:35 7 § Ersättning för resor lämnas endast i den mån det är skäligt med hänsyn till de resekostnader som den försäkrade skulle ha haft om han eller hon hade förvärvsarbetat i sitt ordinarie arbete.
8 § Kostnaden för resa med allmänt kommunikationsmedel ersätts med ett belopp motsvarande kostnaden för det billigaste färdsättet.
9 § Kostnaden för resa med egen bil ersätts om det med hänsyn till tidsvinsten eller andra särskilda skäl är motiverat att göra resan med bil. Ersättning lämnas dock med högst 2 kronor och 50 öre per kilometer.
3.4 Särskild försäkran
Vid behov kan Försäkringskassan begära att den försäkrade lämnar en särskild försäkran:
110 kap. 21 § SFB När det gäller sjukpenning ska den försäkrade, om Försäkringskassan begär det, ge in en skriftlig särskild försäkran avseende nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom. Den särskilda försäkran ska innehålla en utförligare beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och egna bedömning av arbetsförmågan än det som har uppgetts i ansökan. Uppgifterna i den särskilda försäkran ska lämnas på heder och samvete.
3.5 SASSAM-kartläggning
SASSAM står för Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallsutredning och SAMordnad rehabilitering.
SASSAM-metoden bygger på delaktighet och struktur. Metodens centrala del är SASSAM-kartan. I dialog med den försäkrade kartläggs och analyseras hinder och möjligheter för att återgå i arbete. SASSAM-kartan omfattar individfaktorer, omgivningsfaktorer och motivation.
SASSAM-kartan tas fram vid ett personligt möte med den försäkrade. Den ger en bild av den försäkrades situation och blir en del i beslutsunderlaget för den fortsatta handläggningen. SASSAM-kartläggningen ska genomföras sammanhållet, vid ett eller eventuellt ytterligare något tillfälle.
3.5.1 Metodstöd – SASSAM-kartläggning
Metodstödet beskriver hur du som handläggare ska göra när du bedömt att det behövs en SASSAM-kartläggning i ett ärende.
Kartläggningen ska hjälpa dig som handläggare att ta ställning till hur du ska handlägga ärendet i fortsättningen. Om det behövs och är möjligt, ska den också leda fram till en planering för återgång i arbete, med eller utan rehabiliteringsåtgärder.
Formulera syfte Syftet är en förutsättning för att kartläggningen ska kunna ligga till grund för planeringen av ärendets fortsatta handläggning. Det ska klart framgå vilken eller vilka frågeställningar som kartläggningen ska ge svar på.
En SASSAM-kartläggning ska vara anpassad till det aktuella ärendet. Det betyder att kartläggningens omfattning kan variera från fall till fall. Utredningen ska inte omfatta mer än vad som behövs för att göra en plan för ärendets fortsatta handläggning.
Informera och kalla den försäkrade För att det ska bli ett bra möte är det viktigt att den försäkrade är införstådd med syftet med kartläggningen. Det är därför lämpligt att du kontaktar hen per telefon. Skicka sedan ett informationsbrev som bekräftar det avtalade mötet. En bilaga till brevet bör innehålla ett antal kartläggningsfrågor. Med hjälp av dessa kan den försäkrade i lugn och ro förbereda sig för mötet. I brevet ska det även stå att den försäkrade ska ta med legitimation till mötet. Om det inte är möjligt att få kontakt med den försäkrade per telefon skickar du i stället ett brev. I brevet föreslår du ett mötesdatum, berättar om syftet med mötet och hur lång tid som är avsatt för detta.
Förbereda mötet Ett bra möte förutsätter att båda parter är väl förberedda. Läs därför igenom handlingarna i ärendet och gör noteringar om innehållet i mittfältet på SASSAM-kartan. Genom dessa noteringar visar du vilken information Försäkringskassan har. Den förs äkrade kan då ta ställning till om uppgifterna stämmer och är aktuella.
Genomföra mötet Om det är första gången du träffar den försäkrade inleder du mötet genom att be hen visa legitimation.
Sedan beskriver du följande för den försäkrade:
- Syftet med mötet – vad ska uppnås?
- Försäkringskassans uppdrag och din roll som handläggare. Beskriv vårt ansvar under sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen men även vårt uppdrag om att förebygga sjukskrivning.
- Villkoren i SFB, den försäkrades rättigheter och skyldigheter och vad tidpunkterna i rehabiliteringskedjan innebär. Berätta om alternativ till sjukskrivning, vad som kan bidra till hens återgång i arbete och vilka förmåner som hen kan få under tiden.
Använd sedan SASSAM-kartan som stöd i samtalet. Förklara och beskriv rubrikernas innebörd och betydelsen för arbete och arbetsförmåga. Det är den försäkrade som avgör om hen har någon information att lämna under respektive rubrik. Utrymmet i rutorna är begränsat för att dokumentationen ska vara kortfattad.
Låt den försäkrade fritt beskriva sitt tillstånd och konsekvenserna av detta. Fråga om oklarheter, men undvik att ifrågasätta. Använd öppna frågor som kräver lite mer omfattande beskrivning, till exempel: Hur tänker du kring detta? Hur ser du på…? Kan du berätta mer om …? Hur vill du beskriva…? Tänk på att formulera lämpliga frågor för att undvika att ställa frågor baserat på stereotypa föreställningar utifrån exempelvis kön, ålder eller etnisk tillhörighet.
SASSAM-kartläggningen är ett bra tillfälle för dig att uppmärksamma och ställa frågor om erfarenheter av våld. Läs mer i avsnitt 14.5. Den försäkrades motivation och förändringsvilja har stor betydelse för planeringen av den fortsatta handläggningen. Det är viktigt att ta reda på vad den försäkrade vill och tror sig kunna klara av. Därför är det viktigt att ge den försäkrade utrymme att själv beskriva sina förväntningar och farhågor. Dialogen ska fokusera på framtiden.
Till sist sammanfattar du och den försäkrade tillsammans vad som kommit fram under mötet. Detta är viktigt för att undvika missförstånd.
Tänk på att redan under mötet fråga hur den försäkrade vill ta del av SASSAM-kartan för kännedom och godkännande. Du vet inte vem som öppnar posten hemma hos den försäkrade och det kan ha kommit fram uppgifter om till exempel våldsutsatthet som hen inte vill att andra ska se. Ett alternativ kan i en sådan situation vara att erbjuda den försäkrade att komma in på ett servicekontor för att ta del av SASSAM-kartan.
Efter mötet Efter mötet för du över uppgifterna till den digitala SASSAM-kartan som finns i HAPO. Skicka sedan en kopia till den försäkrade för kännedom och godkännande.
När utredningen är klar gör du en planering av den fortsatta handläggningen. Om du ska ta fram en plan för återgång i arbete sammanställer du de åtgärder som behövs för att den försäkrade så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete i en "Plan för återgång i arbete/rehabiliteringsplan".
3.6 Metodstöd – Utredning med arbetsgivaren
Arbetsgivaren ansvarar för att det finns en organisation för arbetsanpassning på arbetsplatsen och för att rutinerna för detta är kända på tjänstestället (Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd [AFS 2023:2] om planering och organisering av arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar).
Det är också arbetsgivaren som ansvarar för att ta fram en plan för återgång i arbete och genomföra de åtgärder på arbetsplatsen som behövs för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren. Om du behöver information om vilka möjligheter det finns att anpassa den försäkrades arbetsplats, arbetsuppgifter eller arbetsgivarens planering för den försäkrade, kontaktar du hens närmaste chef.
När du kontaktar arbetsgivaren kan du också få en indikation på om de verkar ha kunskap om sjukförsäkringen och om rehabilitering. Arbetsgivares kunskaper om vad de förväntas göra och hur sjukförsäkringen fungerar kan nämligen variera, och de kan behöva information från dig för att kunna fullgöra sitt anpassnings- och rehabiliteringsansvar. Därför är det viktigt att du tidigt har en bra dialog med arbetsgivaren – dels för att få den information du behöver och dels för att lyssna in arbetsgivarens behov av information. Om du kan stödja de arbetsgivare som behöver mer information om sjukförsäkringen, så underlättar och stödjer vi den försäkrades möjlighet att återgå i arbete så tidigt och på ett så hållbart sätt som möjligt.
Arbetsgivaren har även ett ansvar för att förebygga sjukfrånvaro genom arbetsanpassning och systematiskt arbetsmiljöarbete. Du som handläggare kan bidra till detta genom att informera arbetsgivaren om förebyggande förmåner, arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd och alternativ till sjukskrivning. Läs mer om sjukpenning i förebyggande syfte i kapitel 31, om arbetshjälpmedel och arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd på Försäkringskassans intranät och om partiell sjukskrivning och deltidsarbete i avsnitt 9.3 och i avsnitt 9.3.1.
Samtal med arbetsgivaren När du ska ha ett samtal med arbetsgivaren är det lämpligt att du utgår från rubrikerna nedan och anpassar frågorna till ärendet. Du behöver också lyssna in och anpassa samtalet utifrån arbetsgivarens förståelse för sjukförsäkringen och deras utgångspunkt i samtalet. Utifrån den inledande dialogen kan du behöva anpassa samtalet utifrån vad arbetsgivaren verkar behöva. Läs mer i Handläggarstöd för dialog med arbetsgivare i sjukfall på sidan för sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät.
Det finns även ett referensmaterial som du kan använda som stöd i diskussioner med arbetsgivaren om anpassning och arbetshjälpmedel. I materialet finns förslag på olika former av anpassning och arbetshjälpmedel som kan underlätta i en arbetssituation. Tänk dock på att förslagen är generella och att du alltid behöver göra en individuell bedömning. Materialet är inte heller heltäckande och det kan finnas andra former av anpassning och hjälpmedel som inte beskrivs i materialet. Du hittar materialet (Referensmaterial för anpassning och hjälpmedel i arbetslivet) under rubriken Instruktioner på sidan för sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät.
Tänk på att göra medvetna val i din handläggning även i kontakten med arbetsgivaren för att inte styras av stereotypa föreställningar som till exempel kopplar ett visst kön till vissa yrken. Läs mer i avsnitt 2.5.1.
De vanliga arbetsuppgifterna Be arbetsgivaren att beskriva vilka krav som finns på fysisk och psykisk prestation. Innebär arbetet att den försäkrade ska stå, gå, sitta stilla, lyfta tungt eller arbeta med lyfta armar? Kräver arbetet koncentration, uppmärksamhet, uthållighet, samarbete med chefer och medarbetare, samarbete med kunder och externa partner? Behöver den försäkrade kunna planera, initiera, fortsätta med, korrigera eller avsluta arbetsuppgifter? Hur stor del av arbetstiden ställer dessa krav?
Ta reda på arbetstidens omfattning och förläggning. Arbetar den försäkrade hel- eller deltid? Hur många timmar per vecka motsvarar det?
Anpassning Fråga arbetsgivaren om det är möjligt att underlätta den försäkrades arbetssituation genom ändrade arbetstider, anpassning av de ordinarie arbetsuppgifterna eller andra, tillfälliga, arbetsuppgifter. Kanske någon form av arbetshjälpmedel behövs eller att arbetsmiljön kan anpassas på annat sätt, till exempel genom att den försäkrade får arbeta ostört och avskilt. Fråga också i vilken omfattning anpassningarna kan erbjudas.
Annat arbete hos arbetsgivaren Fråga om det finns andra arbeten inom arbetsgivarens verksamhet som den försäkrade skulle kunna klara av och eventuellt erbjudas. Läs mer om utredning av andra arbetsuppgifter i avsnitt 10.4.1.
Plan för återgång i arbete I samtal med arbetsgivaren är det lämpligt att lyfta fram deras ansvar för att ta fram en plan för återgång i arbete. Känner arbetsgivaren till skyldigheten? Har de i så fall påbörjat arbetet med att ta fram en plan? Vid behov kan du även begära in planen.
Om arbetsgivaren saknar kunskap eller behöver stöd för att upprätta planen, planera och genomföra åtgärder för att förebygga sjukfrånvaro eller stödja sin medarbetares återgång i arbete, ska de anlita företagshälsovården eller annat sakkunnigt stöd med motsvarande kompetens (Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete – grundläggande skyldigheter för dig med arbetsgivaransvar). Du ska då informera om möjligheten att ansöka om arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd. Läs mer om arbetsgivarens plan för återgång i avsnitt 14.8.2 och om arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd på Försäkringskassans intranät.
Företagshälsovård Fråga om arbetsgivaren har tillgång till företagshälsovård och om den försäkrade i så fall kan få hjälp därifrån. Berätta för arbetsgivaren att det är möjligt att ta hjälp av företagshälsovården i arbetet med planen och informera också om möjligheten att söka bidrag för att köpa arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd om du inte redan har gjort det.
3.7 Metodstöd – Arbetsgivarens plan för återgång i arbete
Om du anser att det behövs för handläggningen i det enskilda ärendet kan du begära att arbetsgivaren lämnar in sin plan för återgång i arbete till Försäkringskassan. Planen kan hämtas in från arbetsgivaren eller den försäkrade. Det gäller under förutsättning att den försäkrade har upprättat en plan med sin arbetsgivare och kan redogöra för denna. Om det finns tveksamheter kring detta bör planen hämtas in direkt från arbetsgivaren.
När och hur du hämtar in planen Du hämtar in planen eller frågar arbetsgivaren om planens innehåll när du behöver veta vilka förutsättningar som finns för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren.
Du bör också hämta in planen i de här situationerna:
- Innan du tar ställning till om det är aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering hos arbetsgivaren eller i det förstärkta samarbetet med Arbetsförmedlingen. Syftet är då att säkerställa att arbetsgivaren genomfört alla möjliga åtgärder till anpassning.
- Innan du avgör om det är aktuellt med ett avstämningsmöte. Syftet är då att säkerställa att mötet behövs och att det i så fall blir effektivt. Läs om avstämningsmöte i avsnitt 3.3.
Du hämtar in planen genom att kontakta arbetsgivaren per telefon och fråga hur planeringen ser ut för den försäkrade. Om planen är omfattande och innehåller flera åtgärder, är det lämpligt att be arbetsgivaren skicka in planen. Att planen finns skriftligt underlättar också handläggningen när du ska följa upp de planerade åtgärderna. Om planen är kortfattad och innehåller få åtgärder kan du hämta in information om dess innehåll muntligt. Om du hämtar in planen från den försäkrade kan hen antingen skicka in den upprättade planen eller redogöra för denna muntligt.
När planen har hämtats in När du hämtat in planen ska du ta ställning till om den och de åtgärder som den innehåller är av god kvalitet och om den kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen.
För att avgöra om planen är av god kvalitet behöver du ta ställning till om den är utformad på ett sådant sätt att den stödjer anpassnings- och rehabiliteringsarbetet på arbetsplatsen. Planen ska innehålla de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering. Det innebär att det bör framgå av planen att arbetsgivaren har sett över möjligheterna att anpassa den försäkrades arbetssituation utifrån hens medicinska förutsättningar och att det framgår en motivering till de åtgärder som planeras. Läs mer om arbetsgivarens skyldigheter och vad en plan bör innehålla i avsnitt 14.8.2.
Att planen kan genomföras inom ramen för sjukförsäkringen innebär till exempel att den håller sig inom tidsgränser som kan påverka den försäkrades rätt till ersättning eller att den inte innehåller åtgärder som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning för vilka du behöver ta fram en rehabiliteringsplan.
När planen kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen och är av god kvalitet Om planen stämmer med villkoren i sjukförsäkringen och är av god kvalitet, bör du säkerställa att övriga aktörer är införstådda i planeringen och sitt respektive ansvar. Du behöver också informera om att planen inte ger automatisk rätt till sjukpenning för perioden som planen omfattar, utan att det kan inträffa saker som inte går att förutse och som kan påverka den försäkrades rätt till ersättning. Be den försäkrade och arbetsgivaren att meddela dig om det blir några förändringar i planeringen.
När planen inte kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen Om planen är av god kvalitet men inte kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen, behöver du snarast meddela arbetsgivaren och den försäkrade detta. Du behöver också informera dem om vilka konsekvenser som kan uppstå om de väljer att genomföra planen ändå. Det kan till exempel vara
- om planen sträcker sig över tidsgränser i rehabiliteringskedjan som kan komma att påverka den försäkrades rätt till sjukpenning
- om det framgår av planen att arbetsgivaren planerar arbetslivsinriktade åtgärder som kan påverka rätten till sjukpenning och det krävs en rehabiliteringsplan för att ha rätt till rehabiliteringspenning.
När arbetsgivaren inte tar fram en plan, planen inte är av god kvalitet eller inte följs Om du bedömer att arbetsgivaren brister i sin anpassnings- och rehabiliteringsskyldighet när det gäller att upprätta en plan för återgång i arbete ska du i första hand prata med arbetsgivaren. Berätta då om de brister du har uppmärksammat och informera om att de bör åtgärdas. Du gör det när arbetsgivaren
- inte gör någon plan fast du har bedömt att arbetsgivaren är skyldig att göra det
- har gjort en plan men du bedömer att den är av dålig kvalitet utifrån förutsättningarna i ärendet. Det kan till exempel handla om att arbetsgivaren − inte har sett över vilka möjligheter som finns för att underlätta återgång i arbete genom att anpassa den försäkrades arbetssituation − inte har motiverat varför åtgärder inte har eller kommer att genomföras − inte genomför de åtgärder som ingår i planen.
Om arbetsgivaren trots det inte åtgärdar bristerna ska du lämna en impuls till samverkansansvarig via funktionsbrevlåda. Läs mer om hur du lämnar impuls om avvikelser i Rutin för rapportering om avvikelser i extern samverkan på sidan för Sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät. Samverkansansvarig bedömer i sin tur om det är aktuellt att kontakta arbetsgivaren för att uppmärksamma dem på de brister som Försäkringskassan har sett, eller om vi ska tipsa Arbetsmiljöverket direkt. Arbetsmiljöverket förväntar sig inte att vi på Försäkringskassan ska kunna Arbetsmiljöverkets lagstiftning, utan vi kontaktar dem om de brister som vi ser utifrån vårt perspektiv. Det är sedan Arbetsmiljöverkets inspektörer som beslutar om hur de ska förhålla sig till och använda informationen.
Läs mer i Stöd för att uppmärksamma brister i arbetsgivares ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering på sidan Partnersamverkan på Försäkringskassans intranät.
Om arbetsgivaren inte åtgärdar bristerna trots att du påtalat dem, är det också en impuls till dig att du behöver utreda ärendet vidare för att den försäkrade ska få en hållbar planering för återgång i arbete. Du kan till exempel behöva boka ett avstämningsmöte med arbetsgivaren och den försäkrade för att klargöra förutsättningarna för återgång i arbete.
Följa upp och justera planen Du som handläggare ansvarar för att följa upp planen som du har hämtat in från arbetsgivaren. Syftet är att du ska veta om den försäkrade kommer att kunna återgå i arbete som planerat och om de eventuella insatserna fungerar eller om något behöver ändras.
Planen kan behöva anpassas beroende på hur ärendet utvecklar sig. Det kan hända saker som inte går att förutse. Den försäkrades hälsotillstånd kan till exempel försämras eller förbättras snabbare än förväntat.
Även om det är arbetsgivaren som ansvarar för att vid behov revidera planen kan det hända att du får information från andra aktörer om att saker har hänt som kan påverka planen. Du kan då behöva kontakta arbetsgivaren och meddela det som har hänt så att planen kan justeras. Du behöver dock säkerställa att du har den försäkrades samtycke innan du kontaktar arbetsgivaren.
I vissa ärenden kan planen justeras efter telefonkontakt med arbetsgivaren och den försäkrade, medan det i andra ärenden kan behövas ett avstämningsmöte med den försäkrade och eventuellt andra aktörer för att samordna olika insatser. Du som handläggare bedömer vad som är mest lämpligt.
3.8 Metodstöd – Försäkringskassans plan för återgång i arbete
Det här metodstödet beskriver syftet med en plan för återgång i arbete, hur den kan tas fram, vilken form den kan ha och vad den bör innehålla. Metodstödet beskriver även hur du kan följa upp och vid behov revidera planen.
När begreppet plan för återgång i arbete används innefattar det även återgång i andra sysselsättningar än arbete, till exempel att söka arbete eller studera.
När du har bedömt att en försäkrad har rätt till sjukpenning ska du göra en planering för hur hen så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete. Vid behov ska du även involvera andra rehabiliteringsaktörer i arbetet med att ta fram planeringen. Den plan som ni kommer överens om kan, beroende på omständigheterna i ärendet, dokumenteras i journalen eller i den separata blanketten Plan för återgång i arbete.
I normalfallet behöver du inte göra någon plan för återgång i arbete för en försäkrad som är anställd, eftersom det i så fall är arbetsgivarens skyldighet att ta fram planen. Du behöver dock försäkra dig om att arbetsgivaren har gjort en planering för återgång i arbete för den försäkrade och att hen är införstådd i planeringen. Dokumentera då den planering som arbetsgivaren tagit fram med den försäkrade i journalen. Om arbetsgivaren inte har gjort någon planering så behöver du ha en dialog med arbetsgivaren och den försäkrade om detta i syfte att arbetsgivaren tar fram en planering. I vissa fall kan du behöva vara med och säkerställa att det tas fram en planering för den försäkrade på arbetsplatsen. Det kan också vara så att den försäkrade inte kan återgå i arbete hos arbetsgivaren och då behöver du göra en plan, även om anställningen inte har upphört formellt.
Syftet med att göra en plan för återgång i arbete Syftet med att göra en plan för återgång i arbete är att klargöra för alla inblandade hur den försäkrades väg tillbaka till arbete eller annan sysselsättning ser ut. Planen är också ett verktyg för att ta tillvara den försäkrades förmågor i processen från sjukskrivning till egen försörjning genom arbete.
Planen är en naturlig del av handläggningen genom hela ärendet eftersom du som handläggare i samråd med den försäkrade ska se till att behovet av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering vidtas (30 kap. 9 § SFB).
Målet och de insatser som den försäkrade eventuellt behöver måste anpassas till rehabiliteringskedjans olika bedömningsgrunder, och därför kan planen tydliggöra de försäkringsmässiga ramarna. Den försäkrade kan då få en bättre överblick av konsekvenserna av regelverket och sin väg tillbaka till arbete. Men planen fyller flera andra viktiga funktioner, till exempel att
- säkerställa samsyn av den medicinska prognosen för återgång i arbete
- tydliggöra vilket mål den försäkrade strävar mot
- tydliggöra vilka eventuella insatser som krävs för att nå målet
- tydliggöra för de inblandade aktörerna vilka eventuella insatser som man kommit överens om att genomföra och vem som ansvarar för dem
- vara ett verktyg för dig att i förekommande fall samordna insatser från andra aktörer till en fungerande helhet
- underlätta uppföljning av eventuella insatser.
När ska en plan för återgång i arbete tas fram? När du har bedömt att en försäkrad har rätt till sjukpenning ska ni tillsammans göra en plan för när och hur hen ska kunna börja arbeta igen. Det ska göras så tidigt som möjligt eftersom det förbättrar den försäkrades förutsättningar att återgå i arbete. Att planen görs tidigt i ärendet ökar också förutsättningarna för den försäkrade att vara delaktig i sitt ärende och bättre kunna förbereda sig på att arbeta igen. Det kan till exempel handla om att du i planen tydliggör bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan och vad det sannolikt kommer att innebära för den försäkrade om hen fortfarande är sjukskriven när en ny bedömningsgrund blir aktuell.
Hur tidigt en plan kan tas fram beror dock på omständigheterna i det enskilda ärendet. Om den försäkrade behöver arbetslivsinriktad rehabilitering kan det vara svårt att ta fram planen redan i samband med den första kontakten. På samma sätt kan det vara svårt att tidigt i sjukperioden planera för hur den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga om den medicinska prognosen är mycket oviss. Då kan planen behöva göras i ett senare skede.
Det finns naturligtvis också fall när det varken är möjligt eller lämpligt att ta fram en plan. Om du kommer fram till att det inte ska tas fram någon plan dokumenterar du anledningen till det i journalen. Dokumentera också när du planerar att följa upp den försäkrades hälsotillstånd.
Tänk på att alltid ha en planering för nästa steg i handläggningen av ärendet. En sådan planering är ett verktyg för dig att handlägga ärendet mer aktivt och driva ärendet mot att kunna göra en adekvat plan för återgång i arbete.
Ta fram och dokumentera planen Du avgör utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet hur du och den försäkrade ska ta fram planen.
Ibland kan det vara tillräckligt att du tillsammans med den försäkrade kommer fram till vilket mål som är rimligt, när hen ska börja arbeta igen och vad som krävs för att komma dit. Till exempel när den medicinska prognosen i ärendet är tydlig och visar att den försäkrade inom en snar framtid kommer att kunna gå tillbaka till sitt vanliga arbete utan att Försäkringskassan behöver samordna några insatser. I sådana fall kan det vara tillräckligt att dokumentera planen i en journalanteckning och säkerställa att du och den försäkrade är överens.
I andra fall, när planen är mer omfattande och behöver tas fram tillsammans med den försäkrade och andra aktörer som till exempel läkare, företagshälsovården eller Arbetsförmedlingen, ska du dokumentera planen i blanketten Plan för återgång i arbete. Då blir planen också ett verktyg för att tydliggöra vilka insatser som ni har kommit överens om och vem som ansvarar för att de genomförs.
När flera aktörer är inblandade kan det behövas ett avstämningsmöte för att komma fram till hur planen ska se ut. Blanketten kan då infogas sist i dokumentationsmallen vid avstämningsmöte.
Den försäkrade ska alltid få en kopia av planen. Om hen samtycker så lämnar du även en kopia till de andra aktörerna.
Oavsett hur planen tas fram och dokumenteras är det avgörande att den uppfyller sitt syfte, nämligen att klargöra
- när den försäkrade förväntas kunna återgå i arbete eller annan sysselsättning
- vilka eventuella insatser som den försäkrade behöver för att kunna nå sitt mål.
3.9 Metodstöd – Vad bör en plan för återgång i arbete innehålla?
En plan för återgång i arbete ska alltid utgå från försäkringens ramar och villkor. För den som är anställd innebär det till exempel att planen måste göras inom ramarna för rehabiliteringskedjans bedömningsgrunder.
När du tillsammans med den försäkrade och eventuella andra inblandade aktörer ska ta fram en plan, bör ni först klarlägga hur den medicinska prognosen för återgång i arbete i ordinarie omfattning ser ut. Planen ska sedan innehålla följande punkter:
- När den försäkrade förväntas återgå i arbete eller annan sysselsättning (mål).
- Till vilket arbete eller annan sysselsättning hen ska återgå till och i vilken omfattning (mål).
- Vilka eventuella insatser som behövs för att den försäkrade ska kunna nå sitt mål.
- Tidplan för eventuella insatser och vem som ansvarar för dem.
Försök att göra så exakta uppskattningar som möjligt utifrån ovanstående punktlista. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma ett exakt datum för när den försäkrade ska återgå i arbete. Då kan du i stället ange en ungefärlig tidpunkt, läs mer under mål och delmål.
Listan är inte på något sätt uttömmande. Det kan till exempel även vara relevant att komma överens om delmål och hur eventuella insatser ska följas upp och vem som är ansvarig för uppföljningen. Beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet bedömer du om ytterligare uppgifter behöver finnas med i planen.
Mål och delmål Det är viktigt att komma överens med den försäkrade om när hen förväntas kunna börja arbeta igen och i vilket arbete eller sysselsättning (mål). Målet ska utgå ifrån den försäkrades medicinska prognos och måste rymmas inom de försäkringsmässiga ramarna, som till exempel rehabiliteringskedjans bedömningsgrunder.
Om den försäkrade är egenföretagare är det viktigt att du så tidigt som möjligt tar ställning till om den medicinska prognosen pekar på att hen sannolikt kommer att kunna återgå i sitt arbete i ordinarie omfattning, eller om målet i stället bör vara omställning till annat normalt förekommande arbete. Om detta klargörs tidigt i ärendet, underlättar det sannolikt den försäkrades eventuella omställningsprocess. Målet är att ta tillvara den försäkrades arbetsförmåga i så stor utsträckning som möjligt.
Om den medicinska prognosen är oviss, eller om det sannolikt kommer att ta lång tid innan den försäkrade kan börja arbeta igen, kan det vara svårt att ange ett exakt datum för återgång i arbete. Då kan du i stället behöva ange en ungefärlig tidpunkt. Men sträva alltid efter att vara så exakt som möjligt. Om ni har kommit överens om ett tydligt mål har ni bättre förutsättningar att uppnå det.
Ibland kan det vara bra att sätta upp delmål. Ett delmål ska alltid rymmas inom ramen för slutmålet och de försäkringsmässiga villkoren. Det innebär att du bör ha en uppfattning om vilket arbete eller sysselsättning som den försäkrade ska kunna utföra. Ett delmål kan till exempel vara aktuellt när den medicinska prognosen visar att det kommer att ta lång tid innan den försäkrade får tillbaka sin arbetsförmåga och tidpunkten för målet därför är ungefärlig. Exempel på delmål kan vara att den försäkrade ska genomgå en medicinsk behandling som förväntas leda till ökad arbetsförmåga eller börja arbeta deltid. Även här är det dock viktigt att uppskatta tidpunkten för när delmålet ska vara uppnått så exakt som möjligt. Om ett delmål är att den försäkrade ska genomgå en medicinsk behandling, ska det av planen framgå vilken behandling det gäller, när den förväntas vara klar och vad den förväntas leda till.
Insatser som ska förbättra arbetsförmågan Beroende på vad som behövs för att den försäkrade ska få tillbaka sin arbetsförmåga kan planen i vissa fall enbart innefatta medicinska insatser, medan den i andra fall även kan behöva innehålla insatser av social eller arbetslivsinriktad karaktär. Tillsammans med den försäkrade och eventuellt andra aktörer planerar du vilka insatser som ska genomföras för att den försäkrade så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete i sin ordinarie omfattning. Ni behöver också komma överens om vem som ansvarar för respektive insats och vem som ska stå för den eventuella kostnaden för insatsen.
Uppföljning och revidering av planen Du som handläggare ansvarar för att följa upp planen. Syftet med uppföljningen är att du ska veta om den försäkrade kommer att kunna återgå i arbete som planerat och om de eventuella insatserna fungerar eller om något behöver förändras.
Det är viktigt att såväl den försäkrade som andra aktörer tar sitt ansvar för att rapportera till dig om förändringar eller händelser som kan påverka möjligheterna att följa planen.
Planen kan givetvis behöva anpassas eller justeras beroende på hur ärendet utvecklas. Det kan hända saker som inte går att förutse. Den försäkrades hälsotillstånd kan försämras eller förbättras snabbare än förväntat, sjukdomar kan tillkomma och möjligheterna hos arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen förändras.
I vissa ärenden kan planen justeras efter uppföljning med den försäkrade och hens läkare, medan det i andra ärenden kan finnas behov av ett avstämningsmöte med den försäkrade och eventuella andra aktörer. Du som handläggare bedömer vad som är mest lämpligt.
Om målet för planen ska justeras är det viktigt att tänka på att det nya målet ska rymmas inom de försäkringsmässiga villkoren, det vill säga att det tar hänsyn till eventuella nya bedömningsgrunder i rehabiliteringskedjan. Vid justering av målet är det också särskilt viktigt att aktörer som till exempel behandlande läkare och eventuell arbetsgivare är delaktiga.
3.10 Rehabiliteringsplan
Om den försäkrade behöver arbetslivsinriktad rehabilitering som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning ska du tillsammans med den försäkrade och andra inblandade aktörer ta fram en rehabiliteringsplan. Rehabiliteringsplanen ska tas fram när vi ser att den försäkrade behöver en rehabiliteringsplan, den kan därmed tas fram i ett tidigt skede.
Rehabiliteringsplanen är till skillnad från planen för återgång i arbete reglerad i lag (30 kap. 12 § SFB). Att det finns en rehabiliteringsplan är en förutsättning för att den försäkrade ska kunna få rehabiliteringsersättning. Läs mer om rehabiliteringsplan i avsnitt 14.7.1.
Om den försäkrade ansöker om sjukpenning samtidigt som hen deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsinsats, så utgör rehabiliteringsplanen ett mycket viktigt underlag vid arbetsförmågebedömningen. Därför är det mycket viktigt att detaljerat dokumentera i rehabiliteringsplanen.
3.11 Metodstöd – Försäkringsmedicinska konsultationer
Det här metodstödet handlar om din och den försäkringsmedicinska rådgivarens (FMR) roll i försäkringsmedicinska konsultationer. Här beskrivs vad en försäkringsmedicinsk konsultation är, när du kan konsultera FMR, hur du och FMR ska förbereda er, hur konsultationen går till och vad som ska dokumenteras när du konsulterar FMR i enskilda ärenden.
Vad är en försäkringsmedicinsk konsultation? En försäkringsmedicinsk konsultation är en rådgivande funktion där FMR ger dig som handläggare stöd i att tolka och värdera det medicinska underlaget i ett enskilt ärende.
Formerna för konsultation Det finns två sätt att konsultera FMR: muntligt och skriftligt. En muntlig konsultation är ett möte mellan dig och FMR där ni diskuterar ärendet och de aktuella frågorna och FMR svarar på dina frågor. Vid en skriftlig konsultation svarar FMR med ett skriftligt yttrande på de frågor som du har ställt.
Som ett första steg ska du alltid konsultera FMR muntligt, dels för att dialogen mellan er är en viktig del i ditt arbetsplatslärande, dels eftersom det i regel går snabbare än att få ett skriftligt yttrande. Som ett andra steg kan du även konsultera FMR skriftligt. Det är du som handläggare som efter den muntliga konsultationen avgör om det är aktuellt att begära ett skriftligt yttrande. Detta gäller dock inte vid sjukpenning i förebyggande syfte vid utredning beslutad av Försäkringskassan, se avsnitt 31.5.
I vilka situationer kan FMR konsulteras? Du som handläggare behöver löpande ta ställning till om underlaget i ärendet är tillräckligt eller om ytterligare information behöver hämtas in. Om det finns oklarheter kopplat till de medicinska underlagen i ärendet som skulle kunna påverka bedömningen behöver utredningen fortsätta. Ett sätt att utreda dessa oklarheter är att konsultera FMR.
Du kan konsultera FMR när du behöver hjälp att tolka det medicinska underlaget för att kunna bedöma vilka konsekvenser sjukdomen har för den försäkrades arbetsförmåga.
FMR kan uttala sig om huruvida de aktivitetsbegränsningar som anges i de medicinska underlagen hindrar den försäkrade att utföra enskilda aktiviteter. I den situationen ställer FMR de medicinska uppgifterna i förhållande till den försäkrades specificerade arbetsuppgifter.
Du kan också konsultera FMR för att få stöd i att formulera frågor när du behöver be vården att komplettera de medicinska underlagen.
Du kan även konsultera FMR när du behöver stöd att tolka det medicinska underlaget för att kunna klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering.
Om den försäkrade ansökt om sjukpenning i förebyggande syfte kan FMR exempelvis ge stöd i om den behandling som den försäkrade får baseras på vetenskap eller beprövad erfarenhet, om den syftar till att förebygga, häva eller minska nedsättning av arbetsförmågan eller om behandlingen medför behov av återhämtning efter behandlingsinsatsen och i så fall vad som kan vara en rimlig återhämtningstid.
Du ska alltid konsultera FMR inför en AFU om den försäkrade har partiell sjukpenning. Läs vidare om detta i avsnitt 31.5.
Situationerna ovan är exempel på när du kan konsultera FMR och ska inte ses som en uttömmande förteckning.
Förbereda konsultationen Inför konsultationen kan behovet av förberedelser se olika ut beroende på yrkesroll och omständigheterna i ärendet. Nedan beskrivs hur respektive yrkesroll ska förbereda sig inför en konsultation.
Du som är handläggare Muntlig konsultation
- Gå igenom ärendet för att kunna redogöra för det på konsultationen.
- Formulera i dokumentationsmallen (Wimimall 15 892) den eller de försäkringsmedicinska frågor som konsultationen syftar till att besvara. Var tydlig med vad som behöver besvaras och varför. Ibland kan det vara svårt att konkretisera en fråga och då kan du i stället formulera ett tydligt syfte med varför du konsulterar FMR, till exempel att få stöd i att tolka om det finns medicinska hinder eller förutsättningar för att delta i arbetslivsinriktad rehabilitering. Tänk på att om frågan ändras under konsultationen så behöver dokumentationsmallen uppdateras med den nya frågan innan dokumentet upprättas.
- Ta ställning till vilka medicinska dokument som FMR behöver ta del av och ange detta i dokumentationsmallen.
- Dokumentera i journalen att du planerar att konsultera FMR och varför. I dokumentationsmallen för muntlig konsultation dokumenterar du dina frågor eller syftet med konsultationen och de handlingar du bedömer är relevanta för FMR att ha som underlag för konsultationen.
Skriftlig konsultation 5. Om du efter den muntliga konsultationen med FMR bedömer att det behövs ett skriftligt yttrande ska du begära ett sådant. Dokumentera i journalen att du ska begära ett skriftligt yttrande och varför. Vid skriftlig konsultation behöver du formulera dina frågor så tydligt som möjligt i Wimimall 15 701. Liksom vid muntlig konsultation ska FMR ha tillgång till relevant underlag i HAPO.
Du som är FMR Ta del av de handlingar som handläggaren angett i dokumentationsmallen med frågor innan konsultationen. Om du bedömer att du behöver ta del av fler underlag än vad handläggaren har angett så finns det inga hinder för det. Tänk dock på att det måste framkomma i dokumentationsmallen att du tagit del av ytterligare underlag. Du ansvarar för att detta förs in i dokumentationsmallen före konsultationen.
Under konsultationen Muntlig konsultation Konsultationen består av tre delar: inledning, dialog och dokumentation.
Inledning Du som är handläggare inleder med att redogöra för ärendet med fokus på de frågor där konsultation behövs.
Dialog Därefter för ni en dialog utifrån frågorna och underlaget för konsultationen.
Diskussioner om den försäkrade och hens ärende ska vara sakliga och objektiva och ta hänsyn till den försäkrades integritet. Därför ska du utelämna uppgifter om den försäkrade som inte har betydelse för konsultationen.
Sammanfattning och dokumentation Tillsammans stämmer ni av att syftet med konsultationen uppnåtts, att frågorna gåtts igenom och besvarats.
Dokumentation är det företrädesvis du som gör, men i vissa situationer kan den efter överenskommelse göras av FMR. Oavsett vem som dokumenterar så ska FMR:s svar dokumenteras i dokumentationsmallen innan konsultationen avslutas. Innan dokumentet upprättas i HAPO är det viktigt att innehållet stäms av med FMR.
Skriftlig konsultation Vid en skriftlig konsultation behöver du formulera de frågor som du vill få besvarade så tydligt som möjligt.
Om FMR anser att någon fråga inte gäller försäkringsmedicin eller är oklar ska hen kontakta dig. Detsamma gäller om någon fråga utgår ifrån ett eller flera medicinska underlag och de inte innehåller den information som behövs för att kunna svara på frågan.
FMR ska yttra sig över de frågor som du har ställt. Om FMR bedömer att en fråga inte kan besvaras ska hen ange detta. I komplicerade ärenden kan det vara lämpligt att FMR går igenom yttrandet tillsammans med dig för att förvissa sig om att det inte finns några oklarheter. Detta ska FMR göra innan hen upprättar yttrandet.
Efter konsultationen När konsultationen är avslutad och FMR:s svar är dokumenterat i Wimimall 15 892 eller 15 701 ska du väga samman all information i ärendet. Därefter ska du dokumentera i journal hur det som framkommit vid konsultationen påverkar den fortsatta bedömningen och planeringen i ärendet. Detta gäller både efter en muntlig och en skriftlig konsultation.
3.12 Den försäkrades uppgiftsskyldighet
Den försäkrade har en uppgiftsskyldighet:
110 kap. 13 § andra stycket SFB Den enskilde är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk. För sådant uppgiftslämnande gäller även 4 § andra stycket, om inte särskilda skäl talar mot det.
Den försäkrade är alltså skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att Försäkringskassan ska kunna bedöma om hen har rätt till sjukpenning eller hur sjukpenningen ska beräknas. Dessutom ska den försäkrade lämna de uppgifter som behövs i övrigt, till exempel för att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till hens behov av rehabilitering.
Uppgiftsskyldigheten enligt denna bestämmelse gäller inte bara fram till beslutet, utan så länge ersättning betalas ut. Men det finns också särskilda regler om anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden (se vidare avsnitt 3.12.1).
Läs mer Läs mer om den försäkrades uppgiftsskyldighet i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken och vägledning (2024:2) Återbetalning.
3.12.1 Skyldighet att anmäla ändrade förhållanden
Det finns en generell regel om anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden:
110 kap. 46 § SFB Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen.
Det som anges i första stycket kan avse
- bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,
- bostadsförhållanden,
- civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn,
- hälsotillstånd,
- förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,
- arbetsförmåga,
- inkomstförhållanden,
- förmögenhetsförhållanden, och
- utländsk socialförsäkringsförmån.
Anmälan som gäller assistansersättning ska även göras av den till vilken assistansersättning har betalats ut enligt 51 kap. 19 §, om denne har kännedom om de ändrade förhållandena.
Anmälan behöver inte göras om den handläggande myndigheten har kännedom om ändringen och därför saknar behov av en anmälan. Anmälan behöver inte heller göras i ett ärende om bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd om ändringen innebär att inkomsterna eller förmögenheten endast har ökat i mindre omfattning.
Begreppet "förmån" omfattar inte bara ersättningar utan även åtgärder, såsom rehabilitering (2 kap. 11 § SFB).
Det framgår av bestämmelsens första stycke att skyldigheten bara gäller förhållanden som påverkar rätten till förmånen eller storleken på förmånen. De faktorer som räknas upp är inte relevanta i alla förmåner och uppräkningen är inte heller uttömmande. Men den ger en bild vad den försäkrade bör vara observant på och anmäla på eget initiativ. Läs mer om anmälningsskyldighetens omfattning i vägledning (2024:2) Återbetalning.
Det finns en bestämmelse om när och hur anmälan ska göras:
110 kap. 47 § SFB Anmälan enligt 46 § ska göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen.
Den handläggande myndigheten får, när det anses motiverat, kräva att uppgifterna lämnas på det sätt som föreskrivs i 4 §.
Hänvisningen till 110 kap. 4 § innebär att Försäkringskassan får kräva att anmälan görs skriftligt och att uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete.
Det finns en särskild regel om anmälningsskyldighet som gäller specifikt för sjukpenning och några ytterligare dagersättningar:
110 kap. 49 § SFB Den som är berättigad till graviditetspenning, tillfällig föräldrapenning, sjukpenning eller smittbärarpenning är skyldig att enligt bestämmelserna i 47 § meddela Försäkringskassan sin vistelseadress när han eller hon under sjukdomsfall eller annat ersättningsfall vistas annat än tillfälligt på annan adress än den som angetts till Försäkringskassan.
Den som får sjukpenning och tänker vara någon annanstans än på den hemadress som hen har uppgett till Försäkringskassan är alltså skyldig att anmäla det. Det gäller även när man vistas på en annan adress inom Sverige. Om man reser bort i högst tre dagar får det dock anses som en tillfällig bortavaro som inte behöver anmälas (jfr prop. 1985/86:38 s. 10 f.).