5 Försäkrad, gällande skydd och sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
DEL B – Förutsättningar för förmån
5 Försäkrad, gällande skydd och sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
För att en person ska ha rätt till sjukpenning eller rehabiliteringsersättning räcker det inte att hen uppfyller de villkor som finns för den specifika förmånen. Hen måste också uppfylla vissa grundläggande villkor som är gemensamma för många förmåner på Försäkringskassan. Ett sådant villkor är att vara försäkrad i Sverige. För vissa förmåner krävs även att personen har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
I det här kapitlet kan du läsa om de övergripande reglerna som gäller för sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning. I kapitlet behandlas vad som krävs för att vara försäkrad för förmånerna, kravet på laglig vistelse i Sverige samt kopplingen till reglerna om SGI.
4 kap. 3 § SFB Försäkrad är den som uppfyller de krav i fråga om bosättning, arbete eller andra omständigheter som avses i 2 § samt gällande krav på försäkringstider.
För att omfattas av socialförsäkringsskyddet ska den försäkrade dessutom uppfylla de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5–7 kap.
5.1 Försäkrad i Sverige
För att en person ska ha rätt till sjukpennings- och rehabiliteringsförmåner krävs att hen
- är försäkrad i Sverige antingen genom bosättning eller genom arbete samt uppfyller kraven på försäkringstid (4 kap. 3 § första stycket SFB)
- uppfyller relevanta villkor i det svenska socialförsäkringsskyddet (4 kap. 3 § andra stycket SFB)
- uppfyller de särskilda förmånsvillkoren (4 kap. 4 § SFB).
Sjukpenning och rehabiliteringsersättning i form av rehabiliteringspenning är arbetsbaserade förmåner. Den som arbetar i Sverige är försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Med "arbetar i Sverige" menas som huvudregel att personen förvärvsarbetar i en verksamhet här i landet (6 kap. 2 § SFB). Vid en ansökan om en arbetsbaserad förmån behöver Försäkringskassan alltså ta ställning till om personen anses ha ett förvärvsarbete och om förvärvsarbetet utförs i Sverige.
Sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall är bosättningsbaserade förmåner. Den som bedöms vara bosatt i Sverige är försäkrad för bosättningsbaserade förmåner. Vid en bosättningsbedömning är huvudregeln att den som har sin hemvist i Sverige ska bedömas vara bosatt här (5 kap. 2 § SFB). För personer som flyttar till Sverige ska bedömningen göras framåtsyftande. Då ska personen bedömas vara bosatt här om man kan anta att hen ska vistas i Sverige längre tid än ett år (5 kap. 3 § SFB). Många gånger kan Skatteverkets uppgift om folkbokföring användas som ett underlag för bosättningsbedömningen. Om det kommer indikationer på att personen kan anses vara bosatt i ett annat land ska det följas upp och utredas.
Rehabilitering och rehabiliteringsersättning i form av särskilt bidrag är såväl bosättnings- som arbetsbaserade. Det betyder att både den som är bosatt i Sverige och den som arbetar i Sverige kan ha rätt till förmånerna.
Läs mer I vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal kan du bland annat läsa om
- vad arbetsbaserade och bosättningsbaserade förmåner är och hur man avgör om någon är försäkrad för sådana förmåner samt försäkringstid
- vad som gäller i gränsöverskridande situationer, det vill säga när två länder eller flera är involverade. Det kan till exempel handla om att den sökande skulle kunna uppfylla förutsättningarna för att vara försäkrad både i Sverige och i ett annat land
- vad det innebär att förmånerna sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning ingår i sakområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/04 och i vissa avtal om social trygghet som Sverige har med andra länder samt hur dessa kan behöva samordnas med andra medlemsländer.
Där kan du även läsa om vad som gäller för personer i Sverige som har omfattats av avtalet om Storbritanniens utträde ur EU.
5.1.1 Metodstöd – Utreda försäkring för arbetsbaserade förmåner
Det här metodstödet beskriver huvudreglerna när du tar ställning till om en person är försäkrad för arbetsbaserade förmåner. Om ditt ärende innehåller andra omständigheter än de som beskrivs här kan du läsa vidare i vägledning (2017:01) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal, där undantagssituationerna beskrivs.
Har personen ett förvärvsarbete?
Ett förvärvsarbete innebär att personen utför arbete i någon omfattning för en arbetsgivare i utbyte mot ersättning. Arbetsgivaren kan vara offentlig eller privat, eller så kan personen vara egenföretagare. Arbete som utförs ideellt eller utan någon ekonomisk ersättning utgör däremot inte förvärvsarbete.
När du utreder om personen förvärvsarbetar kan du titta på om hen har ett anställningsavtal och vad som i så fall framgår där om arbetsuppgifter och lön. Om hen inte har ett skriftligt anställningsavtal kan du i stället utreda om det finns någon annan handling som visar att det är fråga om ett förvärvsarbete, exempelvis ett utdrag som visar att personen har fått lön.
Om personen tidigare har haft ett förvärvsarbete som har avslutats behöver du ta ställning till om personen fortfarande kan vara försäkrad. Som huvudregel löper försäkringstiden för arbetsbaserade förmåner i tre månader efter att arbetet har upphört, med vissa undantag. Läs mer i 6 kap. 8–10 §§ SFB om försäkringstid.
Bedrivs förvärvsarbetet i Sverige?
Huvudregeln är att arbetet rent fysiskt ska utföras i Sverige för att personen ska vara försäkrad för arbetsbaserade förmåner i Sverige.
5.2 Laglig vistelse
För många socialförsäkringsersättningar är det ett grundläggande villkor att personen vistas lagligt i Sverige. Laglig vistelse är ett samlingsbegrepp för när en person har rätt att bo, vistas och arbeta i Sverige, och är en del av socialförsäkringsskyddet. Eftersom laglig vistelse i regel behövs för både bosättnings- och arbetsbaserade förmåner (5 kap. 12 § samt 6 kap. 14 § SFB) kan du behöva kontrollera om den som behöver det har ett giltigt uppehålls- eller arbetstillstånd.
Du kan läsa mer om laglig vistelse i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
5.2.1 Metodstöd – Så bedömer du laglig vistelse
Det här metodstöd beskriver vilka aspekter du kan behöva titta på när du utreder om en person uppfyller kravet på laglig vistelse. Metodstödet utgår från vägledning (2017:01) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal och du kan behöva läsa vidare där om ditt ärende kräver en fördjupad utredning.
Behöver personen ha uppehålls- eller arbetstillstånd?
Det första du behöver ta ställning till är om personen behöver ha uppehålls- eller arbetstillstånd för att ha rätt till den sökta förmånen. Den som är medborgare i Sverige, någon av de nordiska länderna eller i ett annat EU/EES-land behöver inte uppehålls- eller arbetstillstånd för att uppfylla kravet på laglig vistelse. Läs mer i vägledning (2017:01) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal om vad som gäller för dessa medborgare samt om andra som är undantagna kravet på tillstånd.
Har personen ett giltigt uppehålls- eller arbetstillstånd?
Om du har konstaterat att personen tillhör gruppen som behöver ha ett giltigt uppehålls- eller arbetstillstånd behöver du utreda om ett sådant tillstånd finns. Du behöver kontrollera detta inför varje beslut som fattas. Hur du gör en sådan kontroll kan du läsa om i process för Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning 2009:07.
Om personen har ett giltigt uppehålls- eller arbetstillstånd behöver du även notera vilket datum tillståndet började och eventuellt slutar gälla och om det är möjligt att bevilja ersättning för hela den sökta perioden. Du ska bara bevilja ersättning för den period som hen har ett giltigt tillstånd. Du kan läsa mer om från och med när förmåner kan beviljas den som behöver ha uppehålls- eller arbetstillstånd i Sverige i 5 kap. 12 § (bosättningsbaserade förmåner) och 6 kap. 14 § SFB (arbetsbaserade förmåner) samt i vägledning (2017:01) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
Har personen ansökt om ett förnyat tillstånd i tid?
Om personens uppehålls- eller arbetstillstånd har löpt ut eller kommer att löpa ut under perioden som hen ansöker om ersättning för kan det i vissa situationer vara tillräckligt att hen har ansökt om ett nytt tillstånd i rätt tid. Du kan läsa mer om dessa undantag i 5 kap. 12 § andra stycket SFB, 5 kap. utlänningsförordningen (2006:97) och i vägledning (2017:01) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal.
5.3 SGI är en förutsättning för att kunna få sjukpenning
För att kunna få en arbetsbaserad förmån såsom sjukpenning måste den försäkrade förutom att vara försäkrad för arbetsbaserade förmåner även ha en SGI (24 kap. 2–3 §§ SFB). För att ha en SGI krävs att den sökande är försäkrad för arbetsbaserade förmåner, annars kan en SGI inte fastställas (25 kap. 3 § SFB). Försäkringskassan behöver alltså ta ställning till om den sökande är försäkrad i Sverige innan vi utreder den sökandes SGI.
Om den försäkrade inte har någon SGI ska Försäkringskassan avslå ansökan om sjukpenning med motiveringen att hen inte kan få någon sjukpenning eftersom SGI saknas. Det finns då inte anledning att ta ställning till om övriga villkor för att få sjukpenning är uppfyllda, till exempel om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom (jfr 24 kap. SFB, 27 kap. 10 § samt 28 kap. SFB).
För att få sjukpenning i särskilda fall gäller andra regler om SGI. Läs om förutsättningarna för sjukpenning i särskilda fall i kapitel 16. Den som inte har en SGI kan i vissa fall beviljas sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen eller det statliga personskadeskyddet. Läs mer om förutsättningarna för detta i kapitel 33.
Läs mer Du kan läsa mer om villkoren för SGI i vägledning (2004:5) Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid.
Där kan du också läsa mer om när den som studerar kan ha en SGI under studietiden samt om särskilda regler för dem som har fyllt 66 eller fyller 66 samma månad.