15 Rehabiliteringsersättning

Det här kapitlet beskriver ersättningsformerna och rekvisiten för rehabiliteringsersättning.

Rehabiliteringsersättning omfattar två ersättningsformer:

tips

31 kap. 2 § SFB Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:

1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.
2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rehabiliteringspenning är en arbetsbaserad förmån, medan särskilt bidrag är såväl en arbetsbaserad som en bosättningsbaserad förmån. Läs mer om försäkringsvillkoren i kapitel 5.

Rehabiliteringspenningen syftar till att ersätta den inkomstförlust som uppstår när en försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Det särskilda bidraget ska ersätta kostnader i samband med rehabilitering. En försäkrad kan ha rätt till särskilt bidrag utan att ha rätt till rehabiliteringspenning. Det gäller till exempel för en försäkrad som inte har någon SGI. Hen kan inte få rehabiliteringspenning men kan ändå få särskilt bidrag för kostnader i samband med rehabiliteringen.

15.1 Metodstöd – Samtal med den försäkrade om rehabiliteringsersättning och möjligheten att ansöka om förmånen

När den försäkrade avser att delta i någon form av rehabiliteringsinsats ska du göra så här:

1. Informera objektivt om rehabiliteringsersättning och förutsättningarna för att beviljas de förmåner som ryms inom begreppet (rehabiliteringspenning och särskilt bidrag). Du behöver inte informera om rehabiliteringsersättning om det är uppenbart att insatsen inte utgör arbetslivsinriktad rehabilitering för personen. Du behöver alltså inte vara säker på att insatsen utgör arbetslivsinriktad rehabilitering när du informerar, eftersom det är en av förutsättningarna som du ska pröva när du fattar beslut om rätten till rehabiliteringsersättning. Se 15.2.1.
2. Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsinsats ska du upprätta en rehabiliteringsplan. Du behöver dock inte upprätta en sådan plan om det är uppenbart att insatsen inte utgör arbetslivsinriktad rehabilitering för hen. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.

När du informerar om rehabiliteringsersättning ska du informera om

• förutsättningarna för att beviljas rehabiliteringsersättning
• förutsättningarna för att beviljas särskilt bidrag
• förutsättningarna för att beviljas rehabiliteringspenning
• förutsättningarna för att beviljas sjukpenning då individen deltar i en rehabiliteringsinsats
• hur utbetalningarna samordnas om den försäkrade beviljas både sjukpenning och rehabiliteringspenning
• hur förutsättningarna för förmånerna förändras om den försäkrade uppnår arbetsförmåga eller avbryter sin rehabilitering.

Läs mer om förutsättningarna för att beviljas rehabiliteringsersättning i avsnitt 15.3, om särskilt bidrag i avsnitt 15.10 och om rehabiliteringspenning i avsnitt 15.8.

Det är viktigt att du informerar den försäkrade objektivt. Det innebär att du ska informera konkret om punkterna ovan utan att avråda eller styra den försäkrade till att söka eller inte söka om rehabiliteringsersättning. Om den försäkrade säger att hen vill ansöka om en förmån som du på förhand bedömer att hen svårligen kommer ha rätt till, kan du objektivt informera om förutsättningarna för att beviljas förmånen och hur detta förhåller sig till den försäkrades omständigheter. Du ska även utan värdering informera den försäkrade att hen kan ansöka om förmånen för att få sin ansökan prövad.

När du gjort detta ska du dokumentera vad du och den försäkrade pratat om och vilken information du lämnat.

Ansökan om rehabiliteringsersättning

Om den försäkrade vill ansöka om rehabiliteringspenning eller särskilt bidrag behöver hen ansöka om rehabiliteringsersättning.

Om en ansökan om rehabiliteringsersättning kommer in ska du göra så här:

1. Pröva anspråket genom att ta ställning till huruvida rekvisiten i 31 kap. 3 § SFB är uppfyllda a. Ta ställning till om arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom, läs mer i kapitel 9. b. Bedöm om insatsen som den försäkrade ska delta i utgör arbetslivsinriktad rehabilitering för den försäkrade. c. Bedöm om insatsen syftar till att förkorta eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga.
2. Besluta slutligt om rätten till förmånen och motivera din bedömning.

Om du beviljar ansökan ska du skicka ett beslutsbrev till den försäkrade. Om du överväger att avslå ansökan behöver du skicka ett kommuniceringsbrev, läs mer om kommunicering i avsnitt 27.2 Kommunicering och underrättelse om beslut.

15.2 Nedsatt arbetsförmåga

En av de grundläggande förutsättningarna för att ha rätt till rehabiliteringsersättning är att den försäkrade ska ha en sjukdom som sätter ned hens arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Det är samma förutsättning som gäller för rätten till sjukpenning enligt 27 kap. SFB (prop. 1990/91:141 s 61–62).

Hur länge rehabiliteringsersättning kan beviljas till den som är anställd beror på arbetsförmågan i relation till var i rehabiliteringskedjan hen befinner sig, läs mer i avsnitt 10.1.

15.2.1 Arbetslivsinriktad rehabilitering

För att en insats ska bedömas utgör arbetslivsinriktad rehabilitering så måste syftet vara att den försäkrade ska återfå arbetsförmågan (se 29 kap. 2 § SFB). Om insatsen endast syftar till social eller medicinsk rehabilitering kan den inte anses vara arbetslivsinriktad.

Insatsen behöver vara ett led i att den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga. Det finns däremot inget krav på att hen ska ha arbetsförmåga vid insatsens slut. Syftet kan alltså vara arbetslivsinriktat, även om insatsen sker i ett tidigt skede av den försäkrades rehabilitering.

Förutsättningarna för att uppfylla detta rekvisit är därmed likställda med de förutsättningar som krävs för att en insats ska avse att förkorta eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Det innebär att om en insats syftar till att den försäkrade ska få tillbaka arbetsförmågan bör även förutsättningarna i 31 kap. 3 § första och andra punkten SFB vara uppfyllda.

anteckning

Rättsfall Ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om en folkhögskoleutbildning var en sådan rehabilitering som gav rätt till rehabiliteringsersättning (RÅ 1997 not. 102). Högsta förvaltningsdomstolen fann att utbildningens syfte mer var att utgöra ett led i den försäkrades sociala och medicinska rehabilitering än en direkt förberedelse för att få eller behålla ett förvärvsarbete. Utbildningen kunde därför inte betraktas som en sådan arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd som ger rätt till rehabiliteringsersättning. Avgörande för bedömningen var inte utbildningens innehåll i sig, utan att den för just den person som målet gällde inte kunde anses arbetslivsinriktad.

Vilka slags utbildningar som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning beskrivs i förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning:

tips

2 och 3 §§ förordningen (1991:1321) 2 § Rehabiliteringsersättning får lämnas till den som genomgår

1. yrkesutbildning,
2. allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en nödvändig förberedelse för yrkesutbildning, eller
3. orienterande utbildning i datateknik för personer med bristfällig eller föråldrad skolutbildning.

3 § För en utbildning som kan finansieras med studiemedel enligt avdelning B i bilagan till studiestödsförordningen (2000:655) eller därmed jämförlig utbildning får rehabiliteringsersättning lämnas endast om utbildningen omfattar högst 40 studieveckor, och

1. inte är en fortsättning eller en avslutning på en tidigare påbörjad eftergymnasial utbildning, och
2. inte heller är en del av en längre sammanhållen eftergymnasial utbildning.

15.3 Rätten till rehabiliteringsersättning

Det finns rekvisit som måste vara uppfyllda för att en försäkrad ska ha rätt till rehabiliteringsersättning:

tips

31 kap. 3 § SFB Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning under tid då han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att

1. förkorta sjukdomstiden, eller
2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

Rehabiliteringsersättning kan alltså endast beviljas under tid som en försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Det innebär att den som väntar på att rehabiliteringen ska starta inte kan få rehabiliteringsersättning (prop. 1990/91:141 s. 65).

15.4 Metodstöd – Pröva anspråket

Bedöma arbetsförmågans nedsättning Du behöver först ta ställning till om arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Läs mer om hur du gör den bedömningen i avsnitt 2.2.1.

Ta ställning till om insatsen utgör arbetslivsinriktad rehabilitering för den försäkrade Det andra rekvisitet i 31 kap. 3 § SFB som du behöver pröva är om insatsen som den försäkrade ska dela i utgör arbetslivsinriktad rehabilitering. Du ska bedöma om insatsen är arbetslivsinriktad just för den försäkrade.

Du behöver noggrant utreda vad insatsen innebär och syftar till för den försäkrade. Det är insatsens syfte som styr rätten till rehabiliteringsersättning, inte via vilken verksamhet insatsen genomförs. Vid utredningen behöver du alltså lägga särskild vikt vid syftet, dvs om insatsen är en del av en planering som syftar till att den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga.

Insatser som endast syftar till social eller medicinsk rehabilitering kan inte anses vara arbetslivsinriktade. Om en insats exempelvis syftar till att öka livskvaliteten för den försäkrade och hade genomförts oavsett hens prognos för att kunna återgå i arbete så är det en indikation på att syftet med insatsen inte är arbetslivsinriktat utan snarare medicinskt eller socialt. Vägledande för din prövning är alltså om insatsen hade genomförts oavsett om den försäkrade skulle återfå sin arbetsförmåga eller inte. Läs mer om vad som räknas som arbetslivsinriktad rehabilitering i avsnitt 15.2.1.

Det finns inget krav på att den försäkrade ska ha en arbetsförmåga vid insatsens slut. Däremot behöver insatsen vara en del av ett led i att den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga. Syftet kan vara arbetslivsinriktat även om insatsen sker i ett tidigt skede av den försäkrades rehabilitering. Målet med insatsen kan vara att öka den försäkrades förmåga till aktivitet med det långsiktiga målet att det ska kunna leda till arbetsförmåga. I ett sådant läge skulle syftet med insatsen kunna bedömas vara arbetslivsinriktat för den försäkrade.

För att avgöra om syftet med insatsen är arbetslivsinriktat behöver du sedan göra en sammanvägd bedömning av samtliga omständigheter i ärendet. Om det vid en sammantagen bedömning framkommer att den försäkrade gjort sannolikt att syftet med den aktuella rehabiliteringsinsatsen är arbetslivsinriktat är insatsen att betrakta som en sådan arbetslivsinriktad rehabilitering som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning.

Avsikten med rehabiliteringen Det sista rekvisitet som den försäkrade behöver uppfylla för att kunna beviljas rehabiliteringsersättning framgår av 31 kap. 3 § 1 eller 2 punkten SFB. Det räcker att förutsättningarna i någon av punkterna är uppfyllda. Insatsen ska avse att förkorta eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Om du har bedömt att insatsen är arbetslivsinriktad rehabilitering så är syftet att den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga. Rekvisitet i 31 kap. 3 § 1 eller 2 punkten SFB är då som regel uppfyllt.

15.5 Vad gäller vid ledighet och sjukdom?

Vid vissa ledigheter kan den försäkrade få behålla sin rehabiliteringsersättning:

tips

31 kap. 5 § SFB En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen

1. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt,
2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen, och
3. när den försäkrade på grund av sjukdom är helt eller delvis ur stånd att delta i rehabiliteringen.

Rehabiliteringsersättningen får lämnas enligt första stycket 3 för högst 30 kalenderdagar i följd. Efter den sjunde dagen lämnas ersättningen endast om den försäkrade genom att lämna in ett läkarintyg till Försäkringskassan styrker nedsättningen av förmågan att delta i rehabiliteringen på grund av sjukdom.

Flytt, allvarligare sjukdomsfall, begravning, bouppteckning och arvskifte inom den egna familjen eller den närmaste släktkretsen är exempel på vad som bör anses vara enskild angelägenhet av vikt. Ledighet på grund av flytt bör beviljas med en dag och ledighet för enskild angelägenhet i övriga fall bör beviljas för högst tio kalenderdagar per år. (RAR 2002:5)

Kravet är att den försäkrade har blivit beviljad rehabiliteringsersättning och sedan på grund av sjukdom helt eller delvis inte kan delta i rehabiliteringen. Hen kan då få behålla rehabiliteringsersättningen under högst 30 kalenderdagar i följd från och med avbrottet från rehabiliteringen.

Vid sjukfrånvaro kan särskilt bidrag fortsätta betalas ut under förutsättning att den försäkrade har kvar kostnaderna trots sjukfrånvaron.

Den försäkrade ska anmäla sin sjukfrånvaro till Försäkringskassan. Läs mer om skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden i avsnitt 3.11.1. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i förhållande till den försäkrades förmåga att delta i rehabiliteringen. Det gäller oavsett om hen är helt eller delvis frånvarande från rehabiliteringen. För att styrka arbetsförmågans nedsättning ska den försäkrade lämna ett läkarintyg.

Det finns föreskrifter om rehabiliteringsersättning under uppehåll i rehabiliteringen:

tips

1 § Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2010:23 Uppehåll i rehabiliteringen som avses i 31 kap. 5 § socialförsäkringsbalken ska anses föreligga

1. om skol- eller kursledningen har beslutat om sådant uppehåll,
2. vid kortare uppehåll såsom jullov, sportlov och påsklov,
3. vid längre uppehåll som sommarlov vid terminsbunden utbildning eller under högst fyra veckors semesteruppehåll hos utbildningsanordnaren,
4. vid arbetsprövning/arbetsträning hos den egna eller någon annan arbetsgivare under högst fyra veckors semesterstängning på arbetsplatsen.

15.6 Metodstöd – Vad gäller vid ledighet och sjukdom?

Sjukfrånvaro med rehabiliteringsersättning i högst 30 dagar Den som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen i högst 30 dagar vid sjukfrånvaro från rehabiliteringen.

Hen får behålla ersättningen oavsett om hen är helt eller delvis frånvarande från rehabiliteringen. Det gäller även om hen deltar i lägre omfattning än en fjärdedel av sin SGI.

När du får en impuls om att den försäkrade är frånvarande från rehabiliteringen på grund av sjukdom, ska du bedöma om hen får behålla rehabiliteringsersättningen under frånvaron. Du gör bedömningen i förhållande till den försäkrades förmåga att delta i rehabiliteringen. För att du ska kunna göra bedömningen måste den försäkrade lämna ett läkarintyg. Informera hen om att det krävs ett läkarintyg efter sju dagars sjukfrånvaro och att hen kan få ersättning under högst 30 dagar i följd under frånvaron.

För att du ska kunna ta ställning till om den försäkrade kan behålla rehabiliteringsersättningen samt när rehabiliteringen kan återupptas, behöver du ha kontinuerlig kontakt med den försäkrade och övriga aktörer. Tänk på att rehabiliteringsplanen ska uppdateras när ni ändrar i planeringen. Läs mer om uppföljning av rehabiliteringsplan i avsnitt 14.7.1.

Du behöver säkerställa att rehabiliteringsersättning inte betalas ut i mer än 30 kalenderdagar från och med den första frånvarodagen. Det gör du genom att använda bevakningen "Kontrollera Rehab max 30 dgr" i UTM-ärendet.

Om rehabiliteringen måste avbrytas Om du bedömer att sjukfrånvaron kommer att vara längre än 30 dagar, kan det bli aktuellt att avbryta rehabiliteringen. Bedömningen gör du i samråd med den försäkrade och övriga aktörer.

Om den försäkrade har fått rehabiliteringsersättning vid sjukfrånvaro utbetalad under 30 dagar eller om rehabiliteringen avbryts, kan hen precis som tidigare ansöka om sjukpenning. Läs mer i kapitel 6. En sjukanmälan behöver registreras manuellt och den försäkrade behöver i normalfallet lämna den informationen som framkommer i Ansökan sjukpenning (7458) och du behöver då skicka ansökan till den försäkrade.

Om du bedömer att den försäkrade inte får behålla rehabiliteringsersättningen Om du bedömer att den försäkrade inte har rätt att behålla rehabiliteringsersättningen under sjukfrånvaron, behöver du ändra det tidigare beslutet om rehabiliteringsersättning för dessa dagar. I vissa fall behöver du kommunicera och informera om att du överväger att ändra ersättningen.

anteckning

Läs mer Läs om kommunicering i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken, samt i riktlinjerna (2005:14) Kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan.

15.7 Hur länge kan man få rehabiliteringsersättning?

Det finns inga föreskrifter i socialförsäkringsbalken eller någon annan författning som reglerar under hur lång tid rehabiliteringsersättning kan betalas ut (RÅ 2007 ref. 31).

Observera att en försäkrad som har en arbetsskada i vissa fall kan få livränta i samband med rehabilitering och att sådan livränta kan betalas ut för längre rehabiliteringsperioder. Läs mer om livränta och rehabilitering i vägledning (2003:4) Förmåner vid arbetsskada.

Åldersgräns för rehabiliteringsersättning Det finns en övre åldersgräns för rehabiliteringsersättning:

tips

31 kap. 4 § SFB Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.

För försäkrade som fyllt 65 år före den 1 januari 2023 är åldersgränsen 65 år, läs mer i kapitel 37.

15.8 Rehabiliteringspenning

Rehabiliteringspenning beviljas på samma förmånsnivåer som sjukpenning:

tips

31 kap. 8 § första stycket SFB Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.
2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.
3. Halv rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.
4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.

Syftet med förmånsnivåerna är främst att möjliggöra en successiv återgång i arbete. Dessa nivåer bör därför främst utnyttjas under begränsade tider och ingå i en plan för hur arbetsinsatsen successivt ska öka. (Prop. 1990/91:141 s. 64)

15.8.1 Hur bedöms arbetsförmågan i samband med rehabiliteringspenning?

tips

31 kap. 8 § andra stycket SFB Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

För rätt till rehabiliteringspenning krävs att den försäkrade är förhindrad att arbeta på grund av att hen deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska alltså göras på ett annat sätt än vid prövningen av rätten till sjukpenning.

Det innebär till exempel att tid när den försäkrade väntar på att få genomgå rehabilitering inte ger rätt till rehabiliteringspenning. Bestämmelsen medför alltså att den som deltar i en rehabiliteringsåtgärd på exempelvis halvtid kan ha rätt till halv rehabiliteringspenning, även om hens arbetsförmåga enligt 27 kap. SFB bara är nedsatt med en fjärdedel. Omvänt får den som har helt nedsatt arbetsförmåga enligt 27 kap. SFB och deltar i en åtgärd på halvtid endast halv rehabiliteringspenning. Den återstående inkomstförlusten kan då täckas av exempelvis hel sjukpenning, om förutsättningarna för att bevilja den förmånen är uppfyllda.

15.8.2 Rehabiliteringspenning och sjukpenning

Både rehabiliteringspenning och sjukpenning kräver att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i relation till hens normala arbetstid. Arbetsförmågans nedsättning definieras dock på olika sätt för förmånerna.

Det finns ingen bestämmelse som begränsar i vilken mån förmånerna kan beviljas i relation till varandra. Det innebär att om en individ uppfyller kraven för både sjukpenning och rehabiliteringspenning, så kan båda förmånerna beviljas för samma tid.

Däremot finns det begränsningar som gäller i vilken mån förmånerna kan betalas ut för samma tid. Detta går att utläsa av 31 kap. 12 § SFB, se avsnitt 15.8.4.

15.8.3 Beräkning och förmånstid

Det finns bestämmelser om ersättningsnivå och beräkningsunderlag:

tips

31 kap. 10 § SFB Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten mellan

• den försäkrades beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 eller 2 och
• 365. \

Vid beräkningen ska bestämmelserna i 27 kap. 21–24, 26 och 32 §§ samt 28 kap. 10 och 11 §§ tillämpas.

Rehabiliteringspenningen beräknas på samma sätt som kalenderdagsberäknad sjukpenning. Läs om beräkning av sjukpenning i kapitel 19.

Av bestämmelserna följer också att reglerna om förmånstid, sjukperiod och återinsjuknande samt avrundning och beloppstak för arbetslösa tillämpas även för rehabiliteringspenning.

15.8.4 Samordning med andra förmåner

Vissa förmåner som den försäkrade får för samma tid som rehabiliteringspenning ska samordnas:

tips

31 kap. 12 § SFB Rehabiliteringspenningen ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som

1. föräldrapenningförmån,
2. sjukpenning,
3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 40–44 kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller
4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.

De situationer som avses är när den försäkrade samtidigt uppfyller förutsättningarna för rehabiliteringspenning och någon av de uppräknade förmånerna. Till exempel kan den försäkrade under en utbildning ha rätt till såväl rehabiliteringspenning som studiestöd, och då minskas rehabiliteringspenningen med den del av studiestödet som inte är återbetalningspliktigt.

Det finns dock inget som hindrar att den försäkrade får exempelvis halv rehabiliteringspenning och halv föräldrapenning om hen deltar i rehabilitering på halvtid och vårdar barnet på övrig tid. Rekvisiten för dessa förmåner kan inte uppfyllas för samma tid. Om förmånerna ändå har beviljats för samma tid, exempelvis av misstag, ska utbetalningarna samordnas.

Bestämmelsen ovan förutsätter inte att förmånerna utbetalas i någon särskild ordning för att de ska kunna samordnas. Bestämmelsen ska företrädesvis tillämpas framför regeln om sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning i 107 kap. 2 § SFB, som också är tillämplig vid utbetalning av rehabiliteringspenning. Läs om den bestämmelsen i vägledning (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar.

15.9 Metodstöd – Samordning med andra förmåner

Utbetalning Instruktioner för hur man betalar ut sjukpenning och rehabiliteringsersättning finns i processen för Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning 2009:07.

Samordna utbetalningar Om den försäkrade har beviljats sjukpenning för samma tid som du beviljar rehabiliteringspenning för, ska utbetalningen samordnas enligt 31 kap. 12 § SFB.

Det gör du genom att minska rehabiliteringspenningen med det belopp som den försäkrade för samma tid får som sjukpenning. Eftersom beräkningsreglerna i 28 kap. SFB är samma för rehabiliteringspenning och sjukpenning kan du i beslutet minska omfattningen av rehabiliteringspenningen i stället för att räkna ut beloppen. Det gör beslutet mer begripligt för den försäkrade.

Om du först har beviljat rehabiliteringspenning och därefter beviljar sjukpenning för samma tid, så ska du samordna ersättningarna enligt samma bestämmelse. Bestämmelsen anger nämligen inte någon ordning som ersättningarna ska beviljas i för att samordnas, läs mer om detta i avsnitt 15.8.4 Samordning med andra förmåner.

Om sjukpenning har beviljats i högre omfattning än rehabiliteringspenning, så bör du endast betala ut sjukpenning efter samordningen. Om rehabiliteringspenningen däremot har beviljats i högre omfattning än sjukpenningen för en viss dag, så ska du betala ut rehabiliteringspenning i den omfattning som finns kvar efter att förmånen har minskats med beviljad omfattning av sjukpenning.

Beslutet om samordning fattas i journal.

15.10 Särskilt bidrag

Vissa kostnader i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering kan ersättas med särskilt bidrag.

15.10.1 Särskilt bidrag för kostnader

Den som deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd som ingår i en rehabiliteringsplan kan ha rätt till särskilt bidrag. Syftet är att täcka vissa kostnader som är nödvändiga för att rehabiliteringen ska kunna genomföras (prop. 1990/91:141 s. 66).

tips

31 kap. 14 § SFB Särskilt bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om sådant bidrag.

Det finns föreskrifter om vilka kostnader särskilt bidrag kan betalas för:

tips

4 § förordning (1991:1321) om rehabiliteringsersättning Särskilt bidrag lämnas för

1. ordinarie kursavgifter inom det reguljära utbildningsväsendet, dock inte till den del avgiften avser kostnader för kost eller logi,
2. kostnader för tal- och punktskriftsböcker,
3. merkostnader för läromedel åt handikappade som inte betalas av kursanordnaren eller ansvarig sjukvårdshuvudman,
4. hälften av andra skäliga kostnader för läromedel som inte betalas av kursanordnaren till den del kostnaderna överstiger 300 kronor sammanlagt för studietiden, och
5. skäliga resekostnader för studieresor och traktamente med 75 kronor per dag för sådana resor inom landet som medför övernattning och som är obligatoriska för utbildningen. Är det fördelaktigt från kostnadssynpunkt lämnas dock bidrag för kostnader för en sådan resa som sker till något annat land inom Norden.

I fråga om särskilt handikappanpassat boende lämnas särskilt bidrag enligt första stycket 1 även för kursavgifter som avser kostnader för logi.

Kursavgifter Särskilt bidrag kan betalas ut för ordinarie kursavgifter inom det reguljära utbildningsväsendet enligt förordning (1991:1321), men inte till den del avgiften gäller kostnader för kost eller logi (4 § första punkten). Om det däremot är fråga om särskilt handikappanpassat boende betalas särskilt bidrag ut även för kostnader för logi (4 § andra stycket).

Läromedel Särskilt bidrag betalas ut för:

tips

4 § förordning (1991:1321) om rehabiliteringsersättning Särskilt bidrag lämnas för 2. kostnader för tal- och punktskriftsböcker, 3. merkostnader för läromedel åt handikappade som inte betalas av kursanordnaren eller ansvarig sjukvårdshuvudman, 4. hälften av andra skäliga kostnader för läromedel som inte betalas av kursanordnaren till den del kostnaderna överstiger 300 kronor sammanlagt för studietiden,

Beräkningen av hyreskostnad för läromedel beskrivs i 2 § i Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2010:23) om rehabiliteringsersättning. Där framgår att kostnaden för hyrda läromedel som högst beräknas efter hyreskostnaden.

Studieresor

tips

4 § förordning (1991:1321) om rehabiliteringsersättning Särskilt bidrag lämnas för 5. skäliga resekostnader för studieresor och traktamente med 75 kronor per dag för sådana resor inom landet som medför övernattning och som är obligatoriska för utbildningen. Är det fördelaktigt från kostnadssynpunkt lämnas dock bidrag för kostnader för en sådan resa som sker till något annat land inom Norden.

För att avgöra vad som är skälig resekostnad kan det vara lämpligt att fråga utbildningsanordnaren hur mycket resorna brukar kosta.

Dagliga resor Det finns föreskrifter om resekostnader för dagliga resor i Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2010:23) om rehabiliteringsersättning. Det finns också en bestämmelse om särskilt bidrag för dagliga resor mellan bostaden och platsen för rehabiliteringen:

tips

5 § förordning (1991:1321) om rehabiliteringsersättning Till den som dagligen reser mellan bostaden och platsen för rehabiliteringen lämnas särskilt bidrag för skäliga kostnader för resorna till den del kostnaderna överstiger 300 kronor per månad. Till den som genomgår rehabilitering på sin ordinarie arbetsplats lämnas ersättning dock endast i den mån det är skäligt med hänsyn till de resekostnader som den försäkrade skulle ha haft om han hade förvärvsarbetat i sitt ordinarie arbete.

Med dagliga resor enligt bestämmelsen menas att den försäkrade deltar i rehabilitering måndag till fredag och att rehabiliteringen pågår under hela månaden. Det är endast under dessa förutsättningar som 300 kronor per månad ska dras av från särskilt bidrag för dagliga resor. Om den försäkrade deltar i rehabilitering en del av en månad eller kortare tid än en månad görs i stället avdrag med 15 kronor per utbildningsdag enligt 3 § i FKFS 2010:23.

Enligt 4 § FKFS 2010:23 kan ersättning för dagliga resor enligt 5 § förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning endast betalas ut om avståndet är minst två kilometer. För att resor med bil ska anses motiverade ska tidsvinsten per dag vara minst två timmar sammanlagt. Det är endast aktuellt för den som har sin bostad inom rimligt pendlingsavstånd, eller utom rimligt pendlingsavstånd som men på grund av särskilda skäl inte utnyttjar tillfällig bostad på rehabiliteringsorten.

Vad som menas med "rimligt pendlingsavstånd" är inte reglerat. Men enligt praxis är det en sammanlagd restid på högst tre timmar per dag om den försäkrade reser kollektivt och högst två timmar per dag om den försäkrade åker bil. Det gäller vid en heltidsutbildning som pågår en längre tid.

Resor utom rimligt pendlingsavstånd Om den försäkrades ordinarie bostad ligger utom rimligt pendlingsavstånd från rehabiliteringsorten, och hen av den anledningen bor där tillfälligt under tiden för rehabiliteringen, kan särskilt bidrag lämnas för både resekostnader och traktamente. Vilka situationer när det kan bli aktuellt regleras i 6 § förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning.

Även om en försäkrad bor inom rimligt pendlingsavstånd kan det finnas särskilda skäl som ger hen rätt att bo tillfälligt på rehabiliteringsorten. Det kan vara när den försäkrades medicinska besvär gör det svårt med dagliga resor mellan den ordinarie bostaden och kursorten. Ersättning kan då beviljas på samma sätt som för den som bor utom rimligt pendlingsavstånd.

Beräkning av ersättning för resekostnader

tips

7 § förordning (1991:1321) om rehabiliteringsersättning Resekostnader ersätts enligt följande:

1. För resa med ett allmänt kommunikationsmedel ersätts skälig kostnad. Med skälig kostnad avses kostnaden för det billigaste färdsättet. Även om billigare färdsätt finns, ska kostnaden för resa med flyg anses skälig, om det med hänsyn till tidsvinsten eller andra särskilda skäl är motiverat att göra resan med flyg. Vid bedömningen av om kostnaden för resa med flyg är skälig, ska det beaktas om resmålet hade kunnat nås genom en billigare flygresa samma dag.
2. Kostnaden för resa med egen bil ersätts om det med hänsyn till tidsvinsten eller andra särskilda skäl är motiverat att göra resan med bil. Ersättning lämnas dock med högst 2 kronor och 50 öre per kilometer.
3. I andra fall än som avses i 1 och 2 ersätts resekostnaden med kostnaden för något annat lämpligt färdmedel.

Ersättning för resa med egen bil ersätts alltså med högst 2 kronor och 50 öre per kilometer. Beloppet är en schablon som gäller oavsett den försäkrades faktiska kostnader för bilresorna. Eventuella extra kostnader för till exempel parkering eller trängselskatt ingår i schablonbeloppet.

Det finns ytterligare föreskrifter om beräkningen av resekostnader:

tips

5 § Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2010:23 Om ersättning ska beräknas för bilresa för flera kursdeltagare som har rest med samma bil ska det belopp som anges i 7 § förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning anses innefatta resekostnaden för samtliga. Dessutom beräknas en ökad resekostnad med 45 öre per kilometer för varje kursdeltagare utöver en. Resekostnaden fördelas lika mellan de ersättningsberättigade.

Kostnad för logi Bestämmelsen om särskilt bidrag för logikostnader för försäkrade som har sin ordinarie bostad utom rimligt pendlingsavstånd från rehabiliteringsorten finns i 8 § förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning.

Den som har sin ordinarie bostad utom rimligt pendlingsavstånd från rehabiliteringsorten och som tillfälligt bedriver rehabiliteringen på annan ort än den ordinarie rehabiliteringsorten kan också ha rätt till ersättning. För att få kostnaden ersatt för logi på den tillfälliga rehabiliteringsorten krävs enligt 9 § förordning (1991:1321) om rehabiliteringsersättning att den ligger på ett avstånd som överstiger rimligt pendlingsavstånd från såväl den ordinarie bostaden som den ordinarie rehabiliteringsorten.

Kostnad för ledsagare Om en försäkrad med funktionsnedsättning behöver en ledsagare för att kunna genomföra rehabiliteringen kan ledsagaren få ersättning för resa, uppehälle och inkomstförlust. Sådan ersättning får även betalas ut till ledsagaren under högst tio dagar om hen behöver delta i träningen av den försäkrade.

Ledsagaren kan få ersättning för resor mellan den ordinarie bostaden och rehabiliteringsorten vid rehabiliteringens början och slut, vid uppehåll i rehabiliteringen samt för en tur- och returresa i månaden mellan rehabiliteringsorten och den ordinarie bostaden på samma sätt som den som genomgår rehabiliteringen.

Bestämmelserna om särskilt bidrag för kostnader för ledsagare finns i 10–11 §§ i förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning.

15.10.2 Utbetalning av särskilt bidrag

Det finns bestämmelser om utbetalning av särskilt bidrag:

tips

12 § förordning (1991:1321) om rehabiliteringsersättning Särskilt bidrag betalas ut i efterskott. Bidrag får dock betalas ut i förskott, om det finns särskilda skäl. Avbryts utbildningen skall förskottet återbetalas, om det inte finns särskilda skäl emot det.

Särskilt bidrag ska alltså betalas ut i efterskott om det inte finns särskilda skäl till att göra det i förskott. Förskott kan inte betalas ut för längre tid än två kalenderveckor (6 § Försäkringskassans föreskrifter [FKFS 2010:23] om rehabiliteringsersättning).

Vad som kan vara särskilda skäl för att betala ut särskilt bidrag i förskott finns inte reglerat. Det finns inte heller någon vägledning i förarbeten eller praxis.