4 Övergripande om vårt samordningsuppdrag och att klarlägga individens rehabiliteringsbehov
I det här kapitlet beskrivs Försäkringskassans uppdrag med att klarlägga den försäkrades rehabiliteringsbehov på ett övergripande sätt eftersom det är denna del av vårt samordningsuppdrag som blir aktuellt i de ärenden där sjukpenning beviljats.
Samordningsuppdraget innebär att Försäkringskassan ska klarlägga den försäkrades rehabiliteringsbehov, samordna rehabiliteringen och verka för att andra aktörer vidtar de åtgärder som behövs för att hen ska få en effektiv rehabilitering.
Läs mer om Försäkringskassans uppdrag att verka för att rehabiliteringsåtgärder vidtas i kapitel 14.
4.1 Uppdraget att klargöra den försäkrades behov av rehabilitering
Det är försäkrade som drabbats av sjukdom som sätter ned arbetsförmågan som omfattas av reglerna om rehabilitering. Det krävs inte att nedsättningen av arbetsförmågan är av någon viss omfattning. Detta framgår av 29 kap. 2 § SFB, läs mer om detta i avsnitt 14.1.
Om den försäkrade har nedsatt arbetsförmåga ska Försäkringskassan så snart som möjligt klarlägga hens behov av rehabilitering. Det är ett uppdrag som är långtgående och som ska genomsyra alla ärenden där ersättning har beviljats (jfr. prop.1990/91:141, s. 90) eller när den försäkrade ansökt om rehabilitering.
30 kap. 9 § p.1 SFB Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs,
När behovet är klarlagt och det visar sig vara aktuellt med rehabiliteringsinsatser, så kan du läsa mer om dessa i kapitel 14 Rehabiliteringsåtgärder och rehabiliteringsersättning.
4.1.1 Metodstöd – Så klarlägger du den försäkrades rehabiliteringsbehov
För att uppfylla Försäkringskassan utredningsansvar så behöver du utreda och klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering (JO 2076–2019). Det innebär att du behöver utreda tills du har en tydlig bild av vad den försäkrade har för behov av rehabilitering för att kunna återgå i arbete. Målet är att behovet upptäcks tidigt. Vilka utredningsåtgärder du behöver vidta och när du behöver vidta dem varierar beroende på ärendets beskaffenhet. Ibland kan man till exempel behöva se till att det görs utredningar och undersökningar för att klarlägga rehabiliteringsbehovet.
Behovet av rehabilitering och samordning kan variera mycket mellan ärendena och även över tid i ett enskilt ärende. Du måste därför löpande klarlägga den försäkrades rehabiliteringsbehov genom att regelbundet ta ställning till behovet av insatser. Du behöver även vara uppmärksam på signaler om att behovet har ändrats.
Att analysera underlaget
Ibland behöver man inte vidta några utredningsåtgärder för att klarlägga rehabiliteringsbehovet, eftersom behovet kan klarläggas utifrån tillgänglig information i ärendet. Det är ärendets beskaffenhet som avgör om det är aktuellt med utredningsåtgärder eller inte. När du har klarlagt rehabiliteringsbehovet så sammanfattar du det i en anteckning i den försäkrades journal.
Informationen kan komma från läkarintyget, från samtal med den försäkrade eller från den försäkrades arbetsgivare. Det finns ingen fullständig lista över vilka underlag som kan läggas till grund för bedömningen av rehabiliteringsbehovet, utan det varierar mellan ärendena. Läs mer om vilka metoder som du kan använda i kapitel 3.
Utredningen för att klarlägga rehabiliteringsbehovet
När du analyserat underlaget i den försäkrades ärende och kommit fram till att det finns behov av utredning finns det flera aktörer du kan utreda med. Det finns även flera utredningsåtgärder som kan vidtas i syfte att klarlägga rehabiliteringsbehovet.
Metoden "Inledande kartläggning av rehabiliteringsbehov" (IKR) används exempelvis för att, efter första beslutet om sjukpenning, ta ställning till och klarlägga personens behov av rehabilitering. Även andra utredningsåtgärder kan bli aktuella, som exempelvis en aktivitetsförmågeutredning (AFU) eller metoden "Fördjupad kartläggning av rehabiliteringsbehov" (FKR).
Läs mer För mer information om metoderna, se publicerade metoder på Försäkringskassans intranät under "Handläggarstöd SF" och " Aktivitetsförmågeutredningar (AFU)".
Viktiga uppgifter kan komma in från flera olika aktörer, vilket innebär att vi kan behöva vara i kontakt med flera olika aktörer för att klarlägga rehabiliteringsbehovet. Du kan exempelvis behöva be om arbetsgivarens plan för återgång i arbete och kontakta den försäkrade och hens vårdgivare för att säkerställa planeringen. Ibland räcker det att du får del av arbetsgivarens plan för återgång för att du, med denna som grund tillsammans med övrig information i ärendet, ska kunna bedöma att rehabiliteringsbehovet är klarlagt. I andra ärenden kanske du inte alls behöver be om arbetsgivarens plan för återgång i arbete. Samma resonemang gäller för andra typer av kontakter med olika aktörer. Det avgörande är vilken information du behöver ha i det enskilda ärendet för att klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering. Beroende på ärendets beskaffenhet kan det alltså bli aktuellt att vidta en rad olika utredningsåtgärder.
Försäkringskassan får vidta vissa utredningsåtgärder när det behövs för att bedöma frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen. Det framgår av 110 kap. 14 § SFB. Det innebär att Försäkringskassans utredningsbefogenheter även kan aktualiseras för att klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering. (jfr Prop. 2008/09:200 s 558) Läs mer om våra utredningsbefogenheter i kapitel 3.
Att klarlägga rehabiliteringsbehovet enligt 30 kap. 9 § SFB och samtidigt utreda i relation till rehabiliteringskedjan
För att du ska kunna bedöma rätten till sjukpenning i relation till rekvisiten i de olika bedömningsgrunderna behöver du utreda den försäkrades förutsättningar för återgång i arbete. Utredningen kan innebära att du behöver hämta in i princip samma information som du även behöver för att klarlägga rehabiliteringsbehovet. Utredningen kan därför göras med båda syftena samtidigt, och de behöver alltså inte utredas separat.
När du exempelvis ska göra en bedömning i relation till bedömningsgrunden i 27 kap. 46 § SFB om det vanliga arbetet, så behöver du veta om det finns några anpassade arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Samma information kan behövas för att få en tydlig bild av den försäkrades rehabiliteringsbehov. Samma sak gäller 27 kap. 47 § SFB om annat arbete hos arbetsgivaren efter omplacering. För att kunna göra en bedömning i relation till den bedömningsgrunden behöver du veta om det finns annat arbete hos arbetsgivaren för den försäkrade.
Informationen som du fått i utredningen av rätten till sjukpenning kan du alltså också använda för att bedöma om Försäkringskassan behöver verka för att den försäkrade ska få rehabiliteringsåtgärder. Vid en sådan utredning kan du få information om att det finns anpassade arbetsuppgifter som den försäkrade skulle kunna få tillgång till, men att Försäkringskassan behöver samtala med arbetsgivaren för att hen ska få det.
4.2 De olika aktörernas skyldigheter
Här kan du läsa översiktligt om de vanligaste aktörernas skyldigheter att medverka i utredningen när du ska klarlägga den försäkrades rehabiliteringsbehov. Mer ingående information om dessa aktörers skyldigheter finns i kapitel 14.
4.2.1 Den försäkrades skyldigheter
Den försäkrade är skyldig att medverka i både utredningen och i själva rehabiliteringen:
30 kap. 7 § p.1 SFB Den försäkrade ska
- lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hennes behov av rehabilitering,
Utöver dessa skyldigheter finns också en regel i 110 kap. 14 § SFB som innebär att Försäkringskassan bland annat kan begära att den försäkrade deltar i ett avstämningsmöte som syftar till att bedöma hens behov av och möjligheter till rehabilitering. Läs mer om dessa regler i avsnitt 3.2.4.
Det finns sanktioner kopplade till dessa skyldigheter. Ersättningen kan dras in eller sättas ned om en försäkrad utan giltig anledning vägrar att lämna information som behövs för att klarlägga behovet av rehabilitering eller att medverka i en rehabiliteringsåtgärd (110 kap. 57 § SFB). Läs mer om denna regel i avsnitt 28.4.
4.2.2 Arbetsgivaren ska lämna upplysningar
Arbetsgivaren är skyldig att lämna upplysningar:
30 kap. 6 a § SFB Den försäkrades arbetsgivare ska efter samråd med den försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast ska kunna klarläggas och även i övrigt medverka till det. Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpassning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Arbetsgivaren ska lämna de upplysningar till Försäkringskassan som vi behöver för att tillsammans med den försäkrade klarlägga hens behov av rehabilitering. Det kan till exempel vara upplysningar om den försäkrades arbetsuppgifter. Arbetsgivaren kan också medverka genom att undersöka möjligheterna att ge den försäkrade andra arbetsuppgifter. Arbetsgivaren är naturligtvis den som tillsammans med den försäkrade bäst vet vad som kan göras på arbetsplatsen för att ta tillvara den försäkrades arbetsförmåga. (jfr prop. 2006/07:59 s. 22 f.)
4.2.3 Vårdgivarens skyldigheter
Även vårdgivaren är skyldig att lämna information som Försäkringskassan behöver för att bedöma rätten till ersättning och klarlägga av den försäkrades rehabiliteringsbehov. Informationen lämnas i första hand i läkarintyget. Detta framgår dock inte av 30 kap. SFB om rehabilitering utan av bestämmelsen om Försäkringskassans utredningsbefogenheter i 110 kap. 14 § SFB. Så som läkarintyget är utformat uppmanas läkaren att redogöra för prognos och medicinsk behandling, vilket kan vara värdefulla uppgifter när Försäkringskassan ska klargöra den försäkrades rehabiliteringsbehov. Du kan läsa mer om vad läkarintyget ska innehålla i avsnitt 12.5.