8 Sjukperiod

Sjukperiod är ett centralt begrepp i sjukpenningförsäkringen. Sjukperioden har betydelse till exempel för beräkning av dagar i rehabiliteringskedjan.

8.1 Bestämmelsen om sjukperiod

tips

27 kap. 26 § SFB Som sjukperiod anses tid då en försäkrad

1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,
2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §,
3. har rätt till rehabiliteringsersättning enligt 31 kap. 2 och 3 §§, eller
4. får sjukpenning eller sjukpenning i särskilda fall enligt 112 kap. 2 a §.

Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i omedelbar anslutning till en period med lön enligt 34 § sjömanslagen (1973:282), en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om sjuklön eller en period när en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen har betalat ut lön vid sjukdom med stöd av sådant kollektivavtal som avses i 56 §, ska sjukperioden enligt denna lag anses omfatta också sådana perioder.

En sjukperiod börjar när den försäkrades arbetsförmåga blir nedsatt med minst en fjärdedel, och fortsätter så länge arbetsförmågan är nedsatt i minst den omfattningen. Det är innebörden av hänvisningen i första stycket första punkten till "sjukdom som avses i 2 §".

Sjukperioden är alltså inte kopplad till att den försäkrade får sjukpenning, utan den kan pågå även om den försäkrade inte kan få eller inte har ansökt om sjukpenning.

Det innebär att sjukperioden i vissa fall börjar tidigare än ersättningsperioden (se FKRS 2016:04 om ersättningsperiod). Det gäller till exempel när en försäkrad inte får ersättning för den första tiden med nedsatt arbetsförmåga eftersom hen sjukanmält sig för sent. Det innebär också att sjukperioden i vissa fall kan fortsätta efter ersättningsperiodens slut.

Sjukperiod för anställda och egen företagare

HFD har prövat vad som menas med begreppet sjukperiod för anställda och egenföretagare enligt 27 kap. 26 § första stycket första punkten SFB. Med sjukperiod avses tid när en försäkrad i oavbruten följd har en sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel i förhållande till den försäkrades vanliga arbete eller egen verksamhet (HFD 2018 ref. 69).

tips

Rättsfall HFD anser att rehabiliteringskedjan och bestämmelsen om sammanläggning av sjukperioder syftar till att försäkrade ska undvika medicinskt olämpliga arbeten och uppmuntras att byta arbete för att tillvarata den arbetsförmåga som de har trots sin sjukdom. För att syftet inte ska motverkas måste prövningen av om en sjukperiod pågår ske med utgångspunkt i den försäkrades arbetsförmåga i förhållande till hens vanliga arbete. En sjukperiod avslutas därför först när den försäkrades arbetsförmåga inte längre är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till hens vanliga arbete. Att den försäkrade inte har fått sjukpenning under hela tiden saknar enligt HFD betydelse. (HFD 2018 ref. 69)

Det innebär att sjukperioden fortsätter om den försäkrade bedöms ha nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till det vanliga arbetet men nekas sjukpenning i dessa situationer:

• efter dag 90 i rehabiliteringskedjan för att hen bedöms klara ett annat arbete hos arbetsgivaren efter omplacering, eller
• någon gång efter dag 180 i rehabiliteringskedjan för att hen bedöms klara ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden.

Läs mer om vad som menas med det vanliga arbetet i avsnitt 10.2.1.

8.2 Andra perioder som ingår i sjukperioden

I sjukperioden ingår även dessa perioder:

1. Perioder med sjukpenning i förebyggande syfte eller rehabiliteringsersättning. Det framgår av 27 kap. 26 § andra och tredje punkten i första stycket SFB. För att sjukperioden ska fortsätta måste den försäkrade ha rätt till sådan ersättning i oavbruten följd. Om det blir ett uppehåll på en dag eller mer bryts sjukperioden (prop. 1991/92:40 s. 64).
2. Perioder när en försäkrad får sjukpenning interimistiskt med stöd av 112 kap. 2 a § SFB. Det framgår av fjärde punkten i första stycket.
3. Perioder med sjuklön, under förutsättning att den försäkrade får sjukpenning omedelbart därefter. Det följer av andra stycket. Det gäller alltså även om den försäkrades arbetsförmåga varit nedsatt i lägre grad än en fjärdedel under sjuklöneperioden.

Det som står i punkt 2 ovan gäller alltså bara interimistisk sjukpenning med stöd av 112 kap. 2 a § SFB.

anteckning

Om den försäkrade i stället får interimistisk sjukpenning med stöd av 112 kap. 2 § SFB, så ingår den perioden i sjukperioden om den försäkrade då varit sjuk på ett sätt som satt ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel (det vill säga om perioden ingår i sjukperioden eftersom den uppfyller förutsättningarna i 27 kap. 26 § första stycket första punkten SFB).

Om vi däremot beviljat interimistisk sjukpenning med stöd av 112 kap. 2 § SFB och kommer fram till att den försäkrade under perioden inte varit sjuk på ett sätt som satt ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel, så ingår perioden med interimistisk sjukpenning inte i sjukperioden.

Perioder med sjukersättning, aktivitetsersättning och livränta ingår inte i sjukperioden. Det följer bland annat av hänvisningen till 27 kap. 2 § SFB i första punkten.

8.3 Vilken betydelse har sjukperioden?

Begreppet sjukperiod förekommer i många bestämmelser om sjukpenning:

• Sjukperiodens början avgör när den försäkrade måste lämna ett läkarintyg för att styrka arbetsförmågans nedsättning. Läs mer i kapitel 12.
• Sjukperiodens början har betydelse för karens- och återinsjuknandereglerna. Läs mer i kapitel 21.
• Sjukperioden påverkar hur arbetsförmågan ska bedömas enligt rehabiliteringskedjan och om det är aktuellt med sammanläggning. Läs mer i kapitel 10.
• För den som har SGI som baseras på inkomst av anställning finns det särskilda regler om rätt till sjukpenning och beräkning av sjukpenning under de första 14 dagarna i sjukperioden. Definitionen av sjukperioden styr när 14-dagarsperioden infaller. Läs mer i kapitel 8 och 11.
• För den som är arbetslös finns det en särskild regel om sjukpenning under de första 14 dagarna. Definitionen av sjukperiod styr när 14-dagarsperioden infaller. Läs mer i kapitel 19.

För att kunna ta ställning till rätten till sjukpenning och beräkna sjukpenningens storlek måste man alltså veta när sjukperioden började.

8.3.1 Metodstöd – Utreda sjukperiodens början

När du ska utreda sjukperiodens början kan du normalt utgå från att sjukanmälningsdagen är den första dagen i sjukperioden. Men om det finns något som tyder på att sjukperioden kan ha börjat före sjukanmälningsdagen kan du behöva göra en kompletterande utredning.

Exempel på när du behöver utreda sjukperioden är

• när den försäkrade ansöker om sjukpenning för tid före sjukanmälningsdagen
• när en anställd eller egenföretagare ansöker om sjukpenning och tidigare har fått ett avslag någon gång efter dag 180 med motiveringen att hen bedömdes klara ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden
• när det finns sjukperioder som den försäkrade inte har fått sjukpenning för, eller där hen bara har fått sjukpenning för en del av perioden. Om det finns anledning att anta att den försäkrade har haft någon sådan sjukperiod och att den kan påverka rätten till sjukpenning i det aktuella ärendet, behöver du alltså göra en kompletterande utredning.

Normalt bör det räcka att kontakta den försäkrade för att utreda när sjukperioden började. Om det fortfarande finns oklarheter efter samtalet, kan du behöva kontakta till exempel hälso- och sjukvården eller den försäkrades arbetsgivare för att klargöra när arbetsförmågan blev nedsatt med minst en fjärdedel. Hur du ska göra utredningen avgör du utifrån omständigheterna i ärendet.

8.3.2 Metodstöd – Utredning vid tidigare avslag

Om den försäkrade är anställd eller egenföretagare och det finns något i ärendet som tyder på att sjukdomsfallet kan vara en fortsättning på en tidigare sjukperiod som avslutades med ett avslag efter dag 90 eller 180, ska du alltid utreda om det är fråga om en och samma sjukperiod. Det innebär att du behöver utreda om hens arbetsförmåga har varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i det vanliga arbetet eller egna företaget sedan hen senast fick sjukpenning.

Tänk så här

Steg	Fråga
1	Är den försäkrade anställd eller egenföretagare? Om ja, gå vidare till punkt 2. Om nej, gå vidare till punkt 5.
2	Finns det ett tidigare sjukpenningärende som avslutades med ett avslag för att arbetsförmågan inte var nedsatt? Om ja, gå vidare till punkt 3. Om nej, gå vidare till punkt 5.
3	Bedömdes den försäkrade ha nedsatt arbetsförmåga mot det vanliga arbetet, men fick avslag efter dag 90 eller någon gång efter dag 180 för att arbetsförmågan inte bedömdes vara nedsatt i ett annat arbete hos arbetsgivaren alternativt mot ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden? Om ja, gå vidare till punkt 4. Om nej, gå vidare till punkt 5.
4	Finns det något som tyder på att arbetsförmågan kan ha varit nedsatt mot det vanliga arbetet i oavbruten följd sedan sjukpenning senast betalades ut? Det kan till exempel handla om att den försäkrade fortfarande har samma sjukdomsbesvär och samma arbetsgivare som när avslaget gjordes. Om ja, behöver du utreda om det är fråga om samma sjukperiod eller två olika sjukperioder. Det som du ska utreda är om den försäkrades arbetsförmåga varit nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel mot det vanliga arbetet eller egna verksamheten under den tid som sjukpenning inte betalades ut. Läs i avsnitt 10.2.1 om det vanliga arbetet. Om nej, gå vidare till punkt 5.
5	Du behöver inte göra någon kompletterande utredning av sjukperioden.

Gör så här

Utred med den försäkrade om hen har kunnat arbeta igen sedan avslaget och i vilken omfattning. I vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskrivs vilka uppgifter som ska lämnas på heder och samvete och hur de ska lämnas.

Om den försäkrade har varit helt åter i arbete sedan avslaget

Om den försäkrade uppger att hen har varit helt åter i sitt vanliga arbete sedan avslaget är det en ny sjukperiod. Eftersom det här blir fråga om två olika sjukperioder ska du ta ställning till om du ska göra en sammanläggning av dagar i sjukperioderna.

Om den försäkrade på grund av sjukdom inte har kunnat återgå helt i arbete

Om den försäkrade uppger att hen på grund av sjukdom inte har kunnat återgå helt i sitt vanliga arbete sedan avslaget är det sannolikt fråga om samma sjukperiod. Om det finns indikationer på att arbetsförmågan inte har varit nedsatt behöver du utreda det.

Dokumentera din bedömning av om arbetsförmågan har varit nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel i förhållande till det vanliga arbetet sedan sjukpenning senast betalades ut.

Om den försäkrade har varit åter helt i arbete under en del av tiden sedan avslaget

Om den försäkrade uppger att hen har kunnat återgå i sitt vanliga arbete endast under en del av tiden efter att sjukpenning slutade betalas ut, behöver du ta reda på vilka dagar hens arbetsförmåga har varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Dokumentera uppgifterna och din bedömning av under vilken tid sjukperioden har pågått i ärendets journal. Eftersom det blir fråga om två olika sjukperioder ska du ta ställning till om du ska göra en sammanläggning av dagar i sjukperioderna. Läs vidare om sammanläggning av dagar i sjukperioder i avsnitt 10.24.

Sjukperiod och tjänstledighet

Med begreppet sjukperiod menas en period när den försäkrade oavbrutet har nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel i förhållande till sitt vanliga arbete. När den försäkrade får tillbaka sin arbetsförmåga är sjukperioden slut. Denna definition klargörs i HFD 2018 ref. 69. Läs mer om det i avsnitt 8.1.

Avbryts sjukperioden om den försäkrade tar tjänstledigt?

Att en person under sjukperioden tar tjänstledigt för att söka arbete, studera eller vara föräldraledig med eller utan föräldrapenning innebär inte i sig att hen ska anses ha fått tillbaka arbetsförmåga i sitt vanliga arbete och därmed brutit sin sjukperiod, utan detta behöver utredas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (FKRS 2024:11).

Frågan om huruvida sjukperioden avbryts eller inte i och med tjänstledigheten har betydelse för vilken bedömningsgrund i rehabiliteringskedjan som blir tillämplig. Bland annat får det betydelse när en försäkrad bedöms klara av ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden efter dag 180 och i samband med det tar tjänstledigt i 90 dagar eller mer och därefter ansöker om sjukpenning på nytt.

Den försäkrade har bevisbördan

Den som säger att hen under tjänstledighet har fått tillbaka arbetsförmågan i sitt vanliga arbete har bevisbördan för sitt påstående.

Det beviskrav som gäller i den situationen är sannolikt. Den försäkrade bör alltså göra sannolikt att hen har fått tillbaka arbetsförmågan i sitt vanliga arbete för att sjukperioden ska anses ha avbrutits. Försäkringskassan har kommit fram till att det beviskravet ska gälla med utgångspunkt i Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2022 ref 47.

Även om det är den försäkrade som har bevisbördan för att sjukperioden har avbrutits i och med tjänstledigheten så har Försäkringskassan också ett ansvar för att utreda oklarheter i ärendet och, om det behövs, vidta åtgärder för att få in ett tillräckligt underlag för beslutet. Läs mer om Försäkringskassans utredningsansvar i kapitel 2 och i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.