Hoppa till huvudinnehåll

7 Sjukanmälan

Det här kapitlet beskriver reglerna för sjukanmälan och vad som gäller om sjukanmälan görs för sent.

7.1 Regler om sjukanmälan till Försäkringskassan

Den som är anställd och har rätt till sjuklön ska sjukanmäla sig direkt till sin arbetsgivare, se avsnitt 7.4. Övriga ska sjukanmäla sig till Försäkringskassan.

Det finns en bestämmelse om när i tiden sjukanmälan behöver göras:

tips

27 kap. 17 § SFB Sjukpenning får inte lämnas för längre tid tillbaka än sju dagar före den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes till Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder mot att göra en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Huvudregeln är alltså att sjukpenning inte kan betalas ut för längre tid än sju dagar före anmälningsdagen. Det går dock att göra undantag från huvudregeln om den försäkrade varit förhindrad att sjukanmäla sig i tid eller om det finns särskilda skäl. Läs mer om hinder för sjukanmälan och särskilda skäl i avsnitt 7.5.

Begreppet sjukdomsfall i lagtexten syftar på en situation när den försäkrade har nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel på grund av sjukdom (FKRS 2023:03). Det är sjukdomen som sätter ned arbetsförmågan som avgör om det är ett nytt sjukdomsfall. Det kan därför vara aktuellt med flera sjukdomsfall under en och samma sjukperiod.

7.2 När krävs sjukanmälan?

Den försäkrade behöver bara sjukanmäla sig om hen ansöker om sjukpenning på grund av nedsatt arbetsförmåga. Hen behöver alltså inte sjukanmäla sig för att få sjukpenning i förebyggande syfte enligt 27 kap. 6 § SFB. Den som har haft sjukpenning i förebyggande syfte och därefter vill ha sjukpenning på grund av nedsatt arbetsförmåga måste däremot göra en sjukanmälan. Den som har haft rehabiliteringsersättning och fortfarande har nedsatt arbetsförmåga behöver inte göra en ny sjukanmälan eftersom ansökan om rehabiliteringsersättning då ses som en anmälan av sjukdomsfallet (FKRS 2023:03).

Ibland bedömer Försäkringskassan att en försäkrads arbetsförmåga i ett pågående ärende inte längre är nedsatt på grund av sjukdom. Då avslutas det pågående ärendet genom att Försäkringskassan fattar beslut om att inte längre betala ut sjukpenning. Om den försäkrade därefter vill ha sjukpenning på nytt ska hen göra en ny sjukanmälan, även om det nya sjukdomsfallet är i direkt följd till det tidigare sjukdomsfallet.

7.2.1 Försämrat hälsotillstånd under pågående sjukperiod

Om den försäkrade under en pågående sjukperiod drabbas av ett försämrat hälsotillstånd med ytterligare nedsättning av arbetsförmågan, och detta inte beror på den sjukdom som sedan tidigare legat till grund för sjukpenning, räknas det som ett nytt sjukdomsfall. Då måste den försäkrade göra en ny sjukanmälan (se HFD 2023 ref. 57) för det sjukdomsfallet. För varje sjukanmälan gäller undantagen enligt 27 kap. 17 § SFB när sjukpenning kan betalas ut för mer än sju dagar före sjukanmälan.

7.3 Formen för sjukanmälan

Det finns inga regler för hur sjukanmälan ska göras, vilket innebär att den kan göras på olika sätt. Det vanligaste är att sjukanmäla sig på Försäkringskassans webbplats eller på blankett. Men anmälan kan också göras muntligt, och den kan även göras via någon annan person. Exempelvis kan ett läkarintyg som gäller det aktuella sjukdomsfallet räknas som en sjukanmälan. Om det har kommit in flera uppgifter i ett ärende som kan utgöra en sjukanmälan så utgår man från den som först kom in till Försäkringskassan.

Om det inte finns ett redan pågående sjukdomsfall kan man normalt utgå från att en försäkrad som skickar in ett läkarintyg visar att hen vill sjukanmäla sig. Men om det finns något som tyder på att ett läkarintyg som kommer in är en komplettering till ett annat ärende eller om det råder osäkerhet om den försäkrade faktiskt vill sjukanmäla sig, så behöver man utreda varför den försäkrade har lämnat in ett läkarintyg.

7.4 Regler om sjukanmälan för anställda med sjuklön

För anställda finns en särskild bestämmelse om sjukanmälan:

tips

27 kap. 18 § SFB Om den försäkrades arbetsgivare ska anmäla sjukdomsfallet enligt 12 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, ska sjukpenning som grundas på inkomst av anställning lämnas utan hinder av det som anges i 17 §.

Den bestämmelse i sjuklönelagen som det hänvisas till innebär att en arbetsgivare ska anmäla sjukdomsfall till Försäkringskassan inom sju dagar efter sjuklöneperiodens utgång, om sjukdomsfallet fortsätter efter sjuklöneperioden.

Det finns inget krav i lagtexten på att den försäkrade själv ska sjukanmäla sig till Försäkringskassan i de situationer när arbetsgivaren ska göra sjukanmälan. Men det finns inte heller något som hindrar hen från att göra det. Försäkringskassan kan därför inte neka att ta emot en sjukanmälan som den försäkrade gör själv eller genom någon annan. Försäkringskassan behöver då ha uppgifter om vilken arbetsgivare den försäkrade har och när sjukdomsfallet började.

Om den försäkrade har ansökt om sjukpenning och Försäkringskassan har ett tillräckligt beslutsunderlag, kan ett beslut om sjukpenning fattas även om arbetsgivaren inte gör en sjukanmälan. Det saknar alltså betydelse för den försäkrades rätt till sjukpenning om arbetsgivaren faktiskt gör sjukanmälan eller när detta sker.

Att det är arbetsgivaren som ska göra sjukanmälan till Försäkringskassan gäller bara när den försäkrade är sjukskriven från sin anställning. Om hen är sjukskriven från någon annan sysselsättning, exempelvis som föräldraledig, arbetssökande eller arbete i eget företag, måste den försäkrade själv sjukanmäla sig till Försäkringskassan för att kunna få sjukpenning.

Det finns dock en situation när den som är anställd och har rätt till sjuklön själv måste sjukanmäla sig till Försäkringskassan. Det är om hen under pågående sjukdomsfall drabbas av ett försämrat hälsotillstånd som utgör ett nytt sjukdomsfall, se avsnitt 7.2.1.

7.5 Rättspraxis som beskriver när sjukpenning kan betalas ut för mer än 7 dagar före sjukanmälan

Det finns undantagssituationer när Försäkringskassan kan betala ut sjukpenning även för tid före de lagstadgade sju dagarna innan sjukanmälan gjorts (27 kap. 17 § SFB).

Det är möjligt att göra ett sådant undantag antingen om den försäkrade har varit förhindrad att göra en sjukanmälan, eller om Försäkringskassan bedömer att det finns särskilda skäl att betala ut sjukpenning ändå.

Det måste ha funnits hinder mot att göra anmälan eller särskilda skäl (alternativt en kombination av de två) för samtliga dagar före anmälan som godkänns. Ersättning kan därefter beviljas om övriga förutsättningar för att få sjukpenning är uppfyllda.

Förhindrad att göra sjukanmälan

Att den försäkrade har varit förhindrad att sjukanmäla sig i tid innebär att hen faktiskt inte har haft möjlighet att göra det, exempelvis till följd av hens sjukdomstillstånd. Att hen har glömt att sjukanmäla sig innebär däremot inte att hen har varit förhindrad att sjukanmäla sig. Och om den försäkrade till exempel har kunnat kontakta sin läkare så har hen sannolikt inte varit förhindrad att kontakta Försäkringskassan.

Om det har funnits hinder under hela perioden kan ersättning betalas ut om övriga förutsättningar för att få sjukpenning är uppfyllda.

Kammarrätten i Stockholm har i ett avgörande kommit fram till att en försäkrad som ansåg att hans sjukdom hindrat honom från att sjukanmäla sig i tid inte hade ett sådant tillstånd att det hindrat honom från att sjukanmäla sig i tid. Domstolen beaktade då bland annat att han haft förmåga att kontakta och besöka en läkare. I målet fanns inte heller några särskilda skäl för att betala ut sjukpenning för tid före anmälan.

Särskilda skäl att ändå betala ut sjukpenning för tid före anmälan

Det finns ingen praxis från Högsta förvaltningsdomstolen som handlar om begreppet särskilda skäl i den här situationen. Begreppet särskilda skäl är tänkt att tillämpas när den försäkrade visserligen inte varit förhindrad att göra en sjukanmälan, men ändå har en rimlig förklaring till att hen inte gjorde det i tid. Om det finns en rimlig förklaring till att sjukanmälan är försenad och övriga förutsättningar för att kunna få sjukpenning är uppfyllda, vore det i de flesta fall orimligt att neka den försäkrade sjukpenning för tid före sjukanmälan.

Vad som kan anses vara en rimlig förklaring till en försenad sjukanmälan eller vad som ska anses utgöra särskilda skäl beskrivs inte närmare i lagtext eller i förarbeten. Försäkringskassan måste därför alltid bedöma i varje enskilt ärende om den försäkrade varit förhindrad att göra en sjukanmälan eller om hen har en rimlig förklaring till den sena anmälan. Kammarrätten har i ett avgörande kommit fram till att det i sig inte är en rimlig förklaring att den försäkrade inte visste att hen skulle sjukanmäla sig.