31 Sjukpenning i förebyggande syfte

DEL F – Övrigt

31 Sjukpenning i förebyggande syfte

I det här kapitlet beskrivs de bestämmelser som gäller särskilt för sjukpenning i förebyggande syfte. De situationer när det inte finns särskilda regler beskrivs i övriga kapitel i vägledningen.

Sjukpenning i förebyggande syfte är inte en egen förmån, utan en del av förmånen sjukpenning.

31.1 Förutsättningar för sjukpenning i förebyggande syfte

Det finns en bestämmelse om i vilka situationer sjukpenning i förebyggande syfte kan vara aktuellt:

tips

27 kap. 6 § SFB En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att

1. förebygga sjukdom,
2. förkorta sjukdomstiden, eller
3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

Som villkor för att sjukpenning ska lämnas gäller att den medicinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har

• ordinerats av läkare, och
• ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.

31.1.1 Förebygga, förkorta eller häva nedsättning av arbetsförmågan

Syftet med sjukpenning i förebyggande syfte är att förebygga, förkorta eller häva en nedsättning av arbetsförmågan. Det innebär att ersättningen kan betalas ut redan innan den försäkrade har en sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. För att en försäkrad ska ha rätt till ersättning i detta fall krävs att en läkare på grundval av vetenskap och beprövad erfarenhet har konstaterat att hen har en förhöjd sjukdomsrisk. Den sjukdom som kan befaras uppkomma ska vara av sådan art att den kan förväntas leda till nedsättning av arbetsförmågan (prop. 1990/91:141 s. 73 och 85 f.).

31.1.2 Medicinsk behandling eller rehabilitering

För att en insats ska kunna ligga till grund för ersättning ska den betraktas som medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering. Med medicinsk rehabilitering menas närmast att återställa grundläggande funktioner (jmf prop. 1990/91:141 s. 39 f.).

Regeringsrätten har i RÅ 2009 ref. 37 uttalat att det inte är tillräckligt att de yttre omständigheterna är gynnsamma för förebyggandet av en sjukdom för att det ska kunna anses vara medicinsk behandling/rehabilitering. Av ordalydelsen följer att dessa (yttre) omständigheter ska kombineras med någon form av behandling.

Praxis – begreppet medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering

tips

Rättsfall Regeringsrätten har i ett mål tagit ställning till vad som kan räknas som medicinsk behandling. Målet gällde frågan om vistelse i Thailand med sol och salta bad kan anses vara en sådan medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som ger rätt till sjukpenning i förebyggande syfte. Den försäkrade led av en hudsjukdom och hade rest till Thailand för att lindra sina besvär.

Regeringsrätten ansåg inte att det fanns tillräckliga skäl för att bevilja den försäkrade sjukpenning i förebyggande syfte. Av läkarintygen framgick att resan med sol och bad hade en gynnsam effekt på sjukdomsbesvären. Men Regeringsrätten bedömde att det inte var tillräckligt att de yttre omständigheterna var gynnsamma. Eftersom den försäkrade under utlandsvistelsen inte fick någon form av medicinsk behandling var förutsättningarna för att bevilja sjukpenning i förebyggande syfte inte uppfyllda. (RÅ 2009 ref. 37)

Utifrån rättsfallet kan man dra slutsatsen att det inte är alla former av behandling eller rehabilitering som ger rätt till sjukpenning i förebyggande syfte. Lagstiftaren har i stället valt att det ska röra sig om just medicinska åtgärder. Åtgärder som är enbart arbetslivsinriktade eller sociala kan alltså inte ge rätt till sjukpenning i förebyggande syfte.

Om en viss åtgärd är medicinsk eller inte går inte att svara på generellt, utan det behöver bedömas i varje enskilt ärende. För att göra den bedömningen får Försäkringskassan ta vägledning av innehållet i åtgärden och syftet med den.

När Försäkringskassan prövar rätten till sjukpenning i förebyggande syfte ska vi alltså bedöma om åtgärden har en sådan karaktär och ett sådant syfte att den försäkrade kan ha rätt till ersättning under tiden som hen genomgår den. Information om åtgärdens innehåll är grundläggande för att kunna göra denna prövning.

Åtgärdens karaktär och syfte är alltså avgörande och huvudregeln är att åtgärden bör ses som en helhet. Att åtgärden ska ha en medicinsk karaktär innebär inte att åtgärden inte får ha andra inslag såsom exempelvis sociala, arbetslivsinriktade eller andra typer av inslag. Hur omfattande dessa andra inslag kan vara eller hur stor del av behandlingen eller rehabiliteringen som kan bestå av dessa för att åtgärden ändå ska kunna anses medicinsk måste avgöras i varje enskilt fall. När vi gör denna prövning behöver vi utgå från åtgärdens innehåll. Vi ska som huvudregel se till åtgärden i dess helhet och inte bryta upp den i delar med olika inslag (exempelvis medicinska och sociala).

31.1.3 En plan som är godkänd av Försäkringskassan

Den medicinska behandlingen eller rehabiliteringen ska vara ordinerad av läkare och ingå i en behandlingsplan. För att sjukpenning i förebyggande syfte ska kunna beviljas krävs också att planen godkänns av Försäkringskassan. Det är Försäkringskassan, och inte den behandlande läkaren, som avgör om den ordinerade behandlings- eller rehabiliteringsåtgärden är av sådant slag att sjukpenning i förebyggande syfte kan betalas ut. Det innebär att Försäkringskassan ska ta ställning till om behandlingsplanen innehåller en tillräckligt tydlig beskrivning och motivering av den ordinerade medicinska behandlingen eller rehabiliteringen.

Planen behöver beskriva den planerade behandlingen eller rehabiliteringen. Beskrivningen är ett viktigt underlag för att vi ska kunna bedöma om åtgärden är medicinsk. Behandlingsplanen ska också beskriva på vilket sätt behandlingen eller rehabiliteringen syftar till att förebygga sjukdom, förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga.

Några formella krav på planen finns varken i lagtexten eller i förarbetena. Men för att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till om den ordinerade behandlingen uppfyller kraven behöver det finnas utförliga uppgifter om behandlingen eller rehabiliteringen och den försäkrades behov av att genomgå den. Försäkringskassan ska därefter bedöma om planen kan godkännas.

31.2 Metodstöd – Hantera en ansökan om godkännande av behandlingsplan

I de flesta fall inleds ett ärende med att det kommer in en ansökan eller ett läkarutlåtande till Försäkringskassan. Men det kan också komma information i något annat medicinskt underlag eller genom ett telefonsamtal.

Du måste säkerställa att det rör sig om en ansökan om godkännande av behandlingsplan. Det är inte säkert att informationen kommer in på rätt blankett.

Om den försäkrade lämnar in en skriftlig ansökan om godkännande av behandlingsplan så bör denna vara undertecknad.

Ansökan bör innehålla

• en beskrivning av den medicinska behandlingen eller rehabiliteringen
• uppgift om vilken period den försäkrade ska genomgå behandlingen
• uppgift om varför den försäkrade behöver genomgå behandlingen
• uppgift om arbetsgivare och arbetsuppgifter
• uppgift om ett läkarutlåtande bifogas till ansökan.

Om den försäkrade ansöker muntligt och inte vill fylla i en blankett ska du handlägga ansökan ändå. I denna situation undertecknas inte ansökan av den försäkrade. Det finns dock ingen bestämmelse som säger att ansökan måste vara skriftlig. Bestämmelsen i 110 kap. 4 § SFB gäller ansökan om en förmån, vilket en ansökan om godkännande av behandlingsplan inte är. Det finns inte heller några föreskrifter om att en viss blankett måste användas för att ansöka om godkännande av behandlingsplan. Hur en eventuell komplettering av ansökan ska göras kan du läsa om i avsnitt 6.2.4.

Bedöma behandlingsplanen

Kontrollera att behandlingen är ordinerad av läkare. Du ska bedöma om behandlingsplanen på ett tillräckligt tydligt sätt beskriver och motiverar om följande rekvisit är uppfyllda

• om den planerade insatsen kan bedömas vara medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering
• om den försäkrade har en förhöjd risk för sådan sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel
• på vilket sätt den ordinerade behandlingen eller rehabiliteringen syftar till att förebygga sjukdom, förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning den försäkrades arbetsförmåga.

Bedöma om det är medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering

Du behöver göra en bedömning av om insatsen är att betrakta som medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering i varje enskilt ärende. Åtgärden ska alltså vara i huvudsak medicinsk, men det kan också finnas andra inslag såsom exempelvis sociala eller arbetslivsinriktade inslag. Hur omfattande de kan vara eller hur stor del av behandlingen/rehabiliteringen som kan bestå av dessa för att åtgärden ändå ska kunna anses medicinsk måste du avgöra i varje enskilt fall. När du gör bedömningen behöver du utgå från åtgärdens innehåll. Tänk på att se åtgärden i sin helhet och att inte bryta upp den i delar med olika inslag (exempelvis medicinska och sociala).

Om det inom ramen för den medicinska behandlingen eller rehabiliteringen ingår en längre, sammanhängande period med en insats med ett annat inslag och syfte, så kan du behöva dela upp bedömningen. Det behöver du dock bara göra i undantagsfall.

Bedöma om det finns förhöjd risk för sjukdom som medför nedsatt arbetsförmåga

I planen ska läkaren beskriva den försäkrades förhöjda risk för sjukdom som kan medföra nedsatt arbetsförmåga. Bedömningen av risken gör läkaren utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det finns ingen heltäckande förteckning över vilka sjukdomar eller besvär som kan ge rätt till ersättning. Du behöver göra en bedömning i varje enskilt fall. Du kan ta hjälp av Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd och försäkringsmedicinsk rådgivare.

För att kunna ta ställning till om den försäkrades förhöjda risk för sjukdom medför nedsatt arbetsförmåga behöver du veta vad den försäkrade har för sysselsättning och arbetsuppgifter. Läkaren ska beskriva dessa uppgifter i sitt utlåtande, men du kan också hitta information om det i den försäkrades ansökan.

Om den försäkrade inte behöver genomgå behandling

I vissa fall står det redan i första steget klart att den försäkrade inte behöver genomgå behandlingen eller rehabiliteringen under minst en fjärdedel av sin arbetstid. Då ska du dels informera den försäkrade om vilken konsekvens som det får, dels ta ställning till kommunicering inför beslut.

Det kan också hända att den medicinska behandlingen eller rehabiliteringen inte behöver ske under arbetstid, och att den försäkrade därför inte behöver avstå från arbete eller arbetssökande med minst en fjärdedel. Då är konsekvensen att hen inte kommer att kunna få sjukpenning i förebyggande syfte.

När den försäkrade lämnat en behandlingsplan men inte en ansökan om godkännande av behandlingsplan

Om den försäkrade inte har ansökt om godkännande av behandlingsplanen ska du kontakta den försäkrade på lämpligt sätt för att ta reda på vad som är hens avsikt med den behandlingsplan som hen har lämnat. Fråga om hen vill ansöka om att behandlingsplanen godkänns. Om hen vill göra det så ska du informera om hur hen ska gå tillväga. Det är ofta lämpligt att skicka en ansökningsblankett.

Du kan också skicka ett brev till den försäkrade med information om att en behandlingsplan kommit in och att ärendet kommer att avskrivas om hen inte ansöker inom en viss tid. Syftet med brevet är alltså att den försäkrade antingen ska ansöka eller meddela Försäkringskassan sin avsikt. Om det därefter fortfarande saknas uppgifter som du behöver för att pröva ärendet i sak är serviceskyldigheten och utredningsansvaret i normalfallet uppfyllt. Då ska du besluta om avskrivning. Du ska göra en tydlig anteckning i journalen och skicka ett beslut till den försäkrade. Det kan även vara aktuellt att besluta om avskrivning om den försäkrade återkallar sin ansökan. Läs mer om avskrivning i avsnitt 28.2.

31.3 Beslut om behandlingsplan

Den försäkrades ansökan om godkännande av behandlingsplan ska bemötas med ett beslut.

Ett beslut om att inte godkänna en behandlingsplan är omprövningsbart.

Ett godkännande av en behandlingsplan ses som ett positivt beslut, eftersom det är avgörande för den försäkrades fortsatta möjligheter till förebyggande behandling och rehabilitering. Beslutet är också styrande för den fortsatta handläggningen och kommer att ligga till grund för det slutliga beslutet.

Ett sådant positivt beslut kan bara ändras om det framkommer att det har blivit fel och om villkoren i 113 kap. 3 § SFB i övrigt är uppfyllda. Försäkringskassan ska alltså inte pröva beslutet att godkänna en behandlingsplan på nytt i samband med att vi utreder övriga villkor för rätten till sjukpenning i förebyggande syfte och beslutar om ersättningen. Skulle en prövning enligt 113 kap. 3 § SFB bli aktuell ska man komma ihåg att även ett ändringsbeslut omfattas av kommuniceringsreglerna.

Ett beslut om att godkänna en behandlingsplan inte är ett slutligt ställningstagande om rätten till sjukpenning i förebyggande syfte. Det framgår av domen HFD 2020 not. 14. Ett beslut om att helt godkänna en behandlingsplan kan därför inte överklagas.

31.3.1 Metodstöd – Kommunicering om att behandlingsplanen inte godkänns

Om du planerar att besluta om avslag gäller samma skyldighet att kommunicera som inför beslut om sjukpenning. Det betyder att det kan vara uppenbart obehövligt att kommunicera om alla underlag är tillförda av den försäkrade själv. Du behöver ta ställning till om det är uppenbart obehövligt att kommunicera uppgifter utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet.

Skyldigheten att underrätta den försäkrade om vilket beslut du planerar att fatta gäller inte, eftersom ett beslut om behandlingsplan är inte ett beslut om en förmån. Det spelar ingen roll om det är helt eller delvis avslag.

När den försäkrade ansökt om godkännande av behandlingsplan men inte lämnat in en behandlingsplan

Om den försäkrade inte har lämnat in någon behandlingsplan ska du kontakta hen på lämpligt sätt, dels för att ge hen möjlighet att lämna en behandlingsplan och dels för att informera om att ansökan kan komma att avvisas om hen inte gör det (se 110 kap. 11 § SFB).

Om det därefter fortfarande saknas uppgifter som du behöver för att pröva ärendet i sak, ska du ta ställning till om ärendet ska avvisas. Du gör ställningstagandet utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet. Möjligheten att avvisa ett ärende ska tillämpas med viss försiktighet och det är därför viktigt att den försäkrade får möjlighet att lämna en behandlingsplan och får information om vad som händer om hen inte gör det innan du fattar beslut om avvisning.

anteckning

Läs mer Läs mer om kommunicering inför beslut och om olika typer av beslut, till exempel avskrivning, i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

31.4 Substansbruk

Vid rehabilitering på grund av substansbruk (tidigare benämnt missbruk) förekommer det ofta vård på behandlingshem. Flera behandlingsmetoder, som bland annat karaktäriseras av en klar struktur och väldefinierade åtgärder, har ansetts ha vetenskapligt gynnsamma effekter. Det finns flera behandlingsmetoder, exempelvis tolvstegsprogram och kognitiv beteendeterapi, som är upptagna i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Dessa behandlingsmetoder utgör exempel på sådan behandling eller rehabilitering som kan ge rätt till sjukpenning i förebyggande syfte. En utredning och bedömning måste dock alltid göras i det enskilda fallet. Det avgörande är om den försäkrade har eller riskerar att få nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdomen och om den aktuella behandlingen i hens fall kan förväntas förebygga, förkorta eller häva arbetsoförmågan.

31.5 Sjukpenning i förebyggande syfte vid utredning beslutad av Försäkringskassan

Försäkringskassan kan under vissa omständigheter remittera en försäkrad till en utredning. Syftet med en sådan utredning, enligt 110 kap. 14 § p. 4 SFB, kan vara att klargöra den försäkrades medicinska tillstånd och arbetsförmåga samt behovet av och möjligheterna till rehabilitering. En försäkrad som har remitterats till en sådan utredning kan få sjukpenning i förebyggande syfte för den tid som hen behöver avstå från arbete.

Försäkringskassan har tagit fram ett rättsligt ställningstagande som klargör att vissa utredningar kan ses som medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som ger rätt till sjukpenning i förebyggande syfte. Det rättsliga ställningstagandet gäller förutsättningarna att betala ut sjukpenning i förebyggande syfte till en försäkrad som har partiell sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning och som på grund av en utredningsåtgärd behöver avstå från förvärvsarbete eller från att stå till arbetsmarknadens förfogande. Enligt ställningstagandet ska en försäkringsmedicinsk rådgivare ha bedömt att utredningen är nödvändig för att villkoret om att åtgärden ska ha ordinerats av läkare ska vara uppfyllt. (FKRS 2008:04)

Det är alltid handläggaren som beslutar att en utredning ska göras, efter att ha konsulterat en försäkringsmedicinsk rådgivare och fått del av hens skriftliga yttrande.

Villkoret att behandlingen eller rehabiliteringen ingår i en plan som Försäkringskassan godkänt kan i ett sådant fall uppfyllas genom att Försäkringskassan dokumenterar planeringen av deltagandet i utredningen och hur utredningens resultat ska följas upp.

31.6 Ersättningsbar tid

tips

27 kap. 7 § SFB Om sjukpenning lämnas enligt 6 § ska arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Sjukpenning i förebyggande syfte kan beviljas med samma nivåer som sjukpenning i övrigt, det vill säga en fjärdedels, halv, tre fjärdedels eller hel förmån. Det innebär att en försäkrad kan få sjukpenning i förebyggande syfte om hen en viss dag måste avstå från sitt arbete minst en fjärdedel av arbetstiden på grund av behandlingen eller rehabiliteringen (prop. 1991/92:40 s. 34).

Sjukpenning i förebyggande syfte betalas alltså bara ut för den tid som behandlingen eller rehabiliteringen har hindrat den försäkrade från att förvärvsarbeta. Det är viktigt att komma ihåg att den försäkrade bara kan få ersättning för tid när hen behöver avstå från arbete.

Även den som är arbetslös kan få sjukpenning i förebyggande syfte. Det följer av att bestämmelserna i 27 kap. 6 och 7 §§ SFB inte undantar den som är arbetslös från rätten till ersättning, så länge som hen uppfyller övriga villkor för ersättningen. Den som är arbetslös kan bara få ersättning för tid när hen är förhindrad att söka arbete på grund av behandlingen eller rehabiliteringen. Det finns inte något krav på att hen ska ha gjort en inkomstförlust för att hen ska kunna få sjukpenning i förebyggande syfte (HFD 2019 ref. 41).

Om den försäkrade inte har behövt avstå från arbete, till exempel om behandlingen kan utföras på ledig tid, ska hen inte få ersättning. Därför betalas sjukpenning i förebyggande syfte inte ut för tid som den försäkrade har semester, eftersom hen då inte har behövt avstå från förvärvsarbete (KRNG 6791–12).

Den som behöver resa till och från behandlingen eller rehabiliteringen under arbetstid kan få ersättning även för restiden. Det följer av att arbetsförmågan ska anses nedsatt i den utsträckning behandlingen eller rehabiliteringen hindrar den försäkrade från att arbeta.

Om behandlingen eller rehabiliteringen kräver att den försäkrade avstår från arbete även före eller efter besöket på vård- eller rehabiliteringsenheten kan den tiden också räknas med. Det kan till exempel vara när en försäkrad har tillfälligt lågt blodtryck efter en dialysbehandling eller är tillfälligt illamående efter en cellgiftsbehandling. Sjukpenning i förebyggande syfte kan dock bara betalas ut för den aktuella behandlingsdagen. Om arbetsförmågan inte bara är nedsatt den aktuella behandlingsdagen kan den försäkrade i stället ha rätt till sjukpenning på grund av nedsatt arbetsförmåga (HFD 2019 ref. 42).

Om det krävs för behandlingen eller rehabiliteringen att den försäkrade vistas heltid på till exempel ett behandlingshem eller en rehabiliteringsklinik, och därför måste avstå helt från förvärvsarbete, kan sjukpenning i förebyggande syfte betalas ut i samma omfattning som hen skulle ha arbetat.

31.6.1 Sjukpenning och sjukpenning i förebyggande syfte

I vissa fall kan en försäkrad få sjukpenning både för nedsatt arbetsförmåga och sjukpenning i förebyggande syfte under samma dag. En sådan situation kan till exempel uppstå om hen får partiell sjukpenning och samtidigt arbetar deltid.

Om Försäkringskassan remitterar en försäkrad som har halv sjukpenning till en utredning och hen behöver avstå från att arbeta under utredningstiden, så kan sjukpenning i förebyggande syfte betalas ut för den tiden. Detsamma gäller om en deltidssjukskriven är förhindrad från att arbeta för att delta i en behandling eller rehabilitering som ingår i en plan som Försäkringskassan har godkänt.

Eftersom sjukpenning endast ska täcka inkomstbortfallet är det viktigt att tänka på att den försäkrade inte ska överkompenseras. Om den försäkrade exempelvis får hel sjukpenning en viss dag så kan ytterligare sjukpenning i förebyggande syfte inte betalas ut för den dagen, eftersom det skulle innebära att den försäkrade får mer än hel sjukpenning. Det följer av 27 kap. 45 § SFB.

31.6.2 Dagar med sjukpenning i förebyggande syfte

Sjukpenning i förebyggande syfte omfattas av reglerna om tidsbegränsning av sjukpenning enligt 27 kap. 20–24 §§ SFB (läs om förmånstiden i kapitel 17).

31.7 Beslut om sjukpenning i förebyggande syfte

Det är viktigt att ett beslut om att bevilja sjukpenning i förebyggande syfte bara fattas för den tid där Försäkringskassan kan se att förutsättningarna för rätt till ersättningen är uppfyllda. Ett beslut om att bevilja ersättning ska alltså fattas för den tid som den försäkrade bedöms ha rätt till ersättning, och ansökan ska avslås för resterande tid.

31.7.1 Metodstöd – Handlägga ansökan om sjukpenning i förebyggande syfte

För att du ska kunna bevilja sjukpenning i förebyggande syfte behöver flera rekvisit vara uppfyllda:

• Den försäkrade ska behöva genomgå en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering.
• Behandlingen eller rehabiliteringen ska syfta till något av följande:
  • förebygga sjukdom
  • förkorta sjukdomstiden
  • helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
• Behandlingen eller rehabiliteringen ska ha ordinerats av läkare och ingå i en plan som godkänns av Försäkringskassan.

I handläggningen är det viktigt att tänka på den försäkrades situation och vilken behandling eller rehabilitering som är ordinerad. Vid exempelvis substansbruksproblematik är den försäkrade i en särskilt sårbar situation, och våld kan vara ett inslag i vardagen. Det kan vara en impuls om att ställa frågor om erfarenheter av våld. Du kan läsa mer om det i 14.5

Vad ska ansökan om sjukpenning i förebyggande syfte innehålla?

När ansökan kommer in ska du kontrollera om den är komplett. Ansökan ska innehålla uppgifter om

• vilken period den försäkrade begär ersättning för
• vilka dagar och antal timmar hen har fått behandling
• hur många timmar hen skulle ha arbetat under dagarna med behandling
• i vilken omfattning hen begär ersättning
• inkomst och årsarbetstid samt kontouppgifter
• om hen kommer att begära ersättning för fler dagar.

Om ansökan inte är komplett behöver den kompletteras.

Bedöma rätten till sjukpenning i förebyggande syfte

Om den försäkrade inte har lämnat in en behandlingsplan kan Försäkringskassan inte pröva ärendet i sak. Ärendet ska därför i dessa situationer avvisas. Se avsnitt 31.3.1.

Om den försäkrade har lämnat in en behandlingsplan ska du bedöma om den försäkrade har rätt till ersättning. Hen ska ha genomgått den ordinerade medicinska behandlingen eller rehabiliteringen under arbetstid och därför behövt avstå från arbete eller arbetssökande minst en fjärdedel. Se mer om detta i avsnitt 31.6.

Om behandlingen har pågått ett visst antal timmar och minuter en dag ska du sätta denna tid i förhållande till hur många timmar och minuter som den försäkrade skulle ha arbetat den dagen samt stämma av det mot den försäkrades anspråk.

Om du efter utredningen bedömer att den försäkrade har rätt till ersättning ska du betala ut sjukpenning i förebyggande syfte. Utbetalningen och en journalanteckning som återger beslutets innebörd utgör i detta fall beslutet.

Om du i stället kommer fram till att den försäkrade inte har rätt till ersättning enligt anspråket ska du avslå ansökan helt eller delvis.