17 Ersättningsnivåer och förmånstid
DEL D – Beräkning
17 Ersättningsnivåer och förmånstid
Det här kapitlet beskriver sjukpenningens ersättningsnivåer och förmånstider. I kapitlet förklaras även vad ramtiden innebär och hur förbrukade dagar inom ramtiden beräknas. Dessutom beskrivs förutsättningarna för att kunna beviljas fler dagar med sjukpenning på normalnivå.
17.1 Sjukpenningens ersättningsnivåer
Det finns två olika ersättningsnivåer på sjukpenning:
27 kap. 19 § SFB Sjukpenning lämnas på
- normalnivå, eller
- fortsättningsnivå.
Sjukpenning på normalnivån beräknas på ett beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 1 och sjukpenning på fortsättningsnivån beräknas på ett beräkningsunderlag enligt 28 kap. 7 § 2.
Sjukpenning på normalnivå motsvarar cirka 80 procent av SGI. Sjukpenning på fortsättningsnivå motsvarar cirka 75 procent av SGI. Läs mer om hur ersättningens storlek beräknas i kapitel 18.
17.2 Inledande bestämmelse om förmånstiden för sjukpenning
27 kap. 20 § SFB Sjukpenning kan beviljas för dagar i en sjukperiod så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sjukpenning inom den tid som anges i 21–24 §§ SFB.
Förmånstiden för sjukpenning på normalnivå regleras i 21–23 §§ SFB, och förmånstiden för sjukpenning på fortsättningsnivå regleras i 24 § SFB.
17.3 Förmånstiden för sjukpenning på normalnivå
Antalet dagar som man kan få sjukpenning på normalnivå är begränsade:
27 kap. 21 § SFB Sjukpenning på normalnivån lämnas för högst 364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast föregående dagarna. Om ett avdrag enligt 27 § ska göras och sjukperioden inleds med sjukpenning, ska den första dagen med sjukpenning inte räknas in i de 364 dagar som sjukpenning får lämnas för på normalnivån under ramtiden.
Bestämmelsen innebär att en försäkrad kan få sjukpenning på normalnivå i 364 dagar i följd under förutsättning att hen inte har fått sjukpenning inom en ramtid på 450 dagar. Med ramtid menas de senaste 450 dagarna.
Om hen däremot har fått sjukpenning i en eller flera perioder under de senaste 450 dagarna, kan det innebära att hen inte kan få sjukpenning på normalnivå för ett helt år i en följd. De dagar som den försäkrade har fått ersättning för under ramtiden ska då räknas bort från de 364 dagarna.
Om sjukperioden inleds med sjukpenning och ett karensavdrag ska göras, ska den första dagen med rätt till sjukpenning inte räknas in i de 364 dagarna. Även om karensavdraget fördelas på flera dagar är det bara den första dagen som inte ska räknas in i de 364 dagarna.
Att "sjukperioden inleds med sjukpenning" innebär att sjukperioden inte inleds med sjuklön, rehabiliteringspenning eller lön vid sjukdom till en sjöman (prop. 2017/18:96 s. 59).
Läs mer om vilka dagar som ska ingå i beräkningen av antalet dagar med sjukpenning på normalnivå i avsnitt 17.3.3.
17.3.1 Ersättningsdagar som räknas som dagar med sjukpenning på normalnivå
Det finns en bestämmelse om vilka dagar som ska ingå när man beräknar hur många dagar med sjukpenning på normalnivå som den försäkrade har fått under ramtiden:
27 kap. 22 § första stycket SFB Om den försäkrade inom ramtiden redan har fått sjukpenning för maximalt antal dagar på normalnivån, kan sjukpenning lämnas enligt bestämmelserna i 24 §. Vid beräkningen av antalet dagar med sjukpenning på normalnivån anses som sådana dagar även dagar med
- sjukpenning på fortsättningsnivån, och
- rehabiliteringspenning enligt 31 kap.
Av bestämmelsen framgår att alla dagar ska räknas med när den försäkrade har fått antingen sjukpenning på normalnivå eller fortsättningsnivå, sjukpenning i förebyggande syfte eller rehabiliteringspenning. Dagarna ska räknas med oavsett ersättningsnivå.
Andra ersättningar som ska räknas med
Även dagar med sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall ska räknas med i antalet dagar sjukpenning på normalnivå. Det står visserligen inte i lagtexten, men mot bakgrund av hur dessa ersättningar är utformade och deras nära anknytning till bestämmelserna om sjukpenning och rehabiliteringspenning anser Försäkringskassan att dagar med sjukpenning och rehabiliteringspenning i särskilda fall ska räknas med vid tillämpningen av 27 kap. 22 och 24 §§ SFB (FKRS 2016:01).
Dagar i sjuklöneperioden
Även dagar som ingår i vissa perioder utan ersättning från Försäkringskassan kan räknas som dagar med sjukpenning på normalnivå:
27 kap. 22 § andra stycket SFB Som dagar med sjukpenning på normalnivån räknas vidare tretton dagar under sådana perioder som avses i 26 § andra stycket.
Bestämmelsen beskriver vilka perioder med sjuklön som kan ingå i en sjukperiod. När en sjuklöneperiod omedelbart efterföljs av sjukpenning räknas alltid sjuklöneperioden som 13 ersättningsdagar med sjukpenning på normalnivå.
Sjuklöneperioden räknas alltid som 13 ersättningsdagar, även om den försäkrade faktiskt har fått fler eller färre dagar med sjuklön.
Orsaken till denna regel är att bespara Försäkringskassan den administration som hade krävts för att utreda det faktiska antalet ersatta dagar med sjuklön i en sjuklöneperiod (prop. 2007/08:136 s. 80).
17.3.2 Beräkning av ramtid
Ramtiden är de 450 dagar som vid varje tillfälle närmast föregår den dag för vilken rätten till ersättning ska prövas (prop. 2007/08:136 s. 99). Ramtidens sista dag är alltså alltid dagen före den dag när Försäkringskassan ska pröva rätten till sjukpenning.
Regelverket om ramtid kom till för att förhindra att en försäkrad ska kunna kringgå ettårsgränsen för sjukpenning genom att tillfälligt meddela att hen är frisk och sedan påbörja en ny period med sjukpenning (se prop. 2007/08:136 s. 80).
För att få fram den första dagen i ramtiden ska man räkna 450 dagar bakåt från ramtidens sista dag. En beviljad ersättningsdag flyttar hela ramtiden framåt en dag när nästa dag ska prövas.
17.3.3 Hur beräknas antalet dagar med sjukpenning på normalnivå inom ramtiden?
För att komma fram till hur många ersättningsdagar med sjukpenning på normalnivå som den försäkrade har kvar måste Försäkringskassan beräkna hur många ersättningsdagar på normalnivå som redan har förbrukats inom ramtiden på 450 dagar.
Varje ersättningsdag räknas som en dag, vare sig den försäkrade har fått hel eller partiell ersättning. (Prop. 2007/08:136 s. 80)
En konsekvens av att ramtiden flyttas framåt under hela ersättningsperioden är att både tidpunkter för tidigare ersättningsperioder och antalet ersättningsdagar avgör när det inte längre finns dagar med sjukpenning på normalnivå att bevilja. När ramtiden flyttar framåt för varje dag som prövas kommer ersättningsdagar i tidigare ersättningsperioder att räknas så länge som de finns inom ramtiden.
17.3.4 När kan den försäkrade få nya dagar med sjukpenning på normalnivå?
Den som har fått sjukpenning i 364 dagar inom ramtiden kan få sjukpenning på normalnivå igen när hen har haft ett tillräckligt långt uppehåll utan att ha fått sjukpenning på normalnivå eller någon av de andra ersättningar som likställs med sjukpenning i detta sammanhang (jfr prop. 2007/08:136 s. 80).
Uppehållet gäller bara själva ersättningen, och det behöver alltså inte vara så att sjukperioden har avbrutits. Sjukperioden kan pågå även om den försäkrade inte får ersättning. Läs mer om sjukperioden i kapitel 8.
Uppehållet måste vara minst 87 kalenderdagar. Om uppehållet är 86 dagar eller kortare har den försäkrade inga dagar kvar att få på normalnivå (450–86 = 364). Det följer av att den försäkrade enligt 27 kap. 21 § SFB som mest kan få 364 dagar på normalnivå under en ramtid av 450 dagar.
Om uppehållet är 87 kalenderdagar i följd före den nya ersättningsperioden kan den försäkrade få upp till 364 nya dagar med sjukpenning på normalnivå.
17.3.5 Förutsättningar för att kunna få fler dagar med sjukpenning på normalnivå vid allvarlig sjukdom
Det finns en särskild bestämmelse som gäller för försäkrade som har en allvarlig sjukdom:
27 kap. 23 § SFB Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom lämnas sjukpenning på normalnivån trots att sådan sjukpenning redan har lämnats för maximalt antal dagar under ramtiden. I sådant fall tillämpas inte bestämmelserna i 22 och 24 §§.
Det som föreskrivs i första stycket gäller när den försäkrades arbetsförmåga till minst en fjärdedel är nedsatt till följd av en allvarlig sjukdom.
Den som har en allvarlig sjukdom kan alltså få sjukpenning på normalnivå även om hen redan har fått det maximala antalet om 364 dagar inom en ramtid av 450 dagar.
Fler dagar med sjukpenning på normalnivå kan beviljas för hela den nedsatta arbetsförmågan, även om endast en fjärdedel av nedsättningen beror på en allvarlig sjukdom (Prop. 2011/12:1, utgiftsområde 10, s. 84).
Det finns ingen gräns för hur länge sjukpenning på normalnivå kan beviljas till den som har en allvarlig sjukdom. Det innebär att Försäkringskassan för varje ny anspråksperiod ska pröva om förutsättningarna för rätten till fler dagar med sjukpenning på normalnivå är uppfyllda. Den försäkrade kan ha förbättrats så pass mycket att hen inte längre kan sägas ha en allvarlig sjukdom, till exempel efter en transplantation eller en avslutad behandling.
Begreppet allvarlig sjukdom
För att en sjukdom eller en skada ska anses vara allvarlig krävs att den är av sådan livsomvälvande karaktär att den innefattar ett potentiellt hot mot den försäkrades liv.
Med potentiellt hot menas att den försäkrade utan behandling riskerar att dö i förtid. Även den som får medicinsk behandling i syfte att förebygga en sådan allvarlig sjukdom ska anses ha en allvarlig sjukdom så länge som behandlingen pågår. En förutsättning för att bevilja sjukpenning enligt 27 kap. 23 § SFB i en sådan situation är att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel. (Försäkringskassans rättsliga ställningstagande 2025:03 Begreppet allvarlig sjukdom).
Metodstöd – Beslut om fler dagar med sjukpenning på normalnivå
Beslut om rätt till fler dagar med sjukpenning på normalnivå ska kvalitetssäkras. Det gäller både avslags- och beviljandebeslut. Läs mer om kvalitetssäkring i kapitel 27.
17.3.6 Förmånstiden för sjukpenning på fortsättningsnivå
En försäkrad som har fått 364 ersättningsdagar inom en ramtid av 450 dagar kan få sjukpenning på fortsättningsnivå (27 kap. 22 § SFB).
27 kap. 24 § SFB Sjukpenning på fortsättningsnivån lämnas om sjukpenning på normalnivån inte kan lämnas på grund av det som föreskrivs i 21 §. Detta gäller även för dagar i en ny sjukperiod.
Bestämmelsen innebär att sjukpenning på fortsättningsnivå kan beviljas först när den försäkrade har förbrukat sina dagar med sjukpenning på normalnivå.
Bestämmelsen gäller även vid nya sjukfall. Det innebär att den som efter en tid utan ersättning åter blivit sjukskriven och som redan fått ersättning för 364 dagar inom ramtiden, kan få sjukpenning på fortsättningsnivå.