14 Rehabilitering
Det här kapitlet handlar om rehabilitering.
I kap. 30, 31 och 31a SFB regleras samordningsuppdraget, rehabiliteringsersättning och rehabiliteringspenning i särskilda fall. Bestämmelserna där handlar om rehabilitering och utgår från den definition av rehabilitering som finns i 29 kap. SFB.
14.1 Vad menas med rehabilitering?
Det finns en bestämmelse om vad rehabiliteringen ska syfta till:
29 kap. 2 § SFB Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna underavdelning ska syfta till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom ska få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete (arbetslivsinriktad rehabilitering).
Rehabiliteringen ska alltså syfta till att den försäkrade får tillbaka sin arbetsförmåga. Det är alltså försäkrade som drabbats av sjukdom som sätter ned arbetsförmågan som omfattas av bestämmelserna om rehabilitering. Det krävs däremot inte att nedsättningen av arbetsförmågan är av någon viss omfattning.
En rehabiliteringsåtgärd anses vara arbetslivsinriktad om den syftar till att den försäkrade ska kunna få eller behålla ett arbete. Åtgärden ska vara sådan att den förutsätter aktiv medverkan från den försäkrades sida (prop.1990/91:141 s. 92). Exempel på arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder är arbetsträning och utbildning (prop. 1991/92:40 s. 32). Läs mer om när utbildningar kan utgöra arbetslivsinriktad rehabilitering under avsnitt 15.2.1.
14.2 Samordningsuppdraget
Bestämmelserna om samordningsuppdraget finns främst i 30 kap SFB.
I bestämmelserna anges inte vilka insatser den försäkrade har rätt till eller hur de ska samordnas. De beskriver i stället Försäkringskassans ansvar i rehabiliteringsprocessen och sätter upp ramarna för vad vi förväntas göra för att uppnå syftet med lagstiftningen. De huvudsakliga syftena är att
- försäkrades behov av rehabilitering ska upptäckas så tidigt som möjligt
- de insatser som den försäkrade behöver ska initieras så snart som det är möjligt
- att försäkrade inte ska "falla mellan stolarna" i rehabiliteringsverksamheten utan att någonting görs.
(Jfr. prop.1990/91:141 s. 49–50)
Det är alltså för att uppnå dessa syften som utredaren av ett ärende ska utföra samordningsuppdraget. Den strukturella samverkan syftar i sin tur till att skapa bättre förutsättningar för rehabilitering i varje enskilt ärende.
14.2.1 Försäkringskassan ska se till att den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs
30 kap. 9 § SFB Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att
- den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
- de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
Att utreda och klarlägga behovet av arbetslivsinriktad rehabilitering ingår i Försäkringskassans utredningsansvar och är något som ska göras i alla ärenden där ersättning beviljats. Läs mer om att klarlägga rehabiliteringsbehovet i kapitel 4.
14.3 Rätt till rehabiliteringsåtgärder
30 kap. 2 § SFB En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Enligt förarbetena får man bedöma i varje enskilt fall vilka åtgärder rätten till rehabilitering omfattar (prop. 2008/09:200 s. 453). Man behöver också beakta vilka skyldigheter att ge rehabilitering som olika aktörer har. Försäkringskassan genomför ingen egen rehabilitering utan ansvarar för att utreda, planera och se till att rehabiliteringsåtgärder vidtas.
14.3.1 Rehabiliteringen ska utgå från den försäkrades förutsättningar och behov
30 kap. 3 § SFB Rehabiliteringsåtgärder ska planeras i samråd med den försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.
Det är varje försäkrads särskilda förutsättningar och behov som ska styra hens rehabilitering. Utredning, planering och genomförande av rehabilitering ska därför ske i nära samarbete med den försäkrade (prop.1990/91:141 s. 88).
14.4 Metodstöd – Utreda behov av rehabiliteringsåtgärder
Det kan vara lämpligt att utreda om någon form av arbetshjälpmedel skulle kunna underlätta för den försäkrade att återgå i arbete när behov och möjligheter diskuteras med hen eller med hens arbetsgivare. Om du behöver stöd med att tolka arbetsmiljölagens bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter att vidta åtgärder för arbetsanpassning, inklusive anskaffning av arbetshjälpmedel, kan du kontakta Arbetsmiljöverket. Läs mer i vägledning (2009:1) Bidrag till arbetshjälpmedel.
Företagshälsovården, om det finns en sådan kopplad till arbetsplatsen, har kunskap om vilka arbetshjälpmedel som finns för olika situationer och besvär.
14.6 Försäkringskassans skyldigheter i rehabiliteringen
Vilka skyldigheter som Försäkringskassan har i samband med rehabilitering framgår av 30 kap. 8–14 §§ SFB.
14.6.1 Försäkringskassan ska samordna och utöva tillsyn
30 kap. 8 § SFB Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.
Försäkringskassan ansvarar för att planera och samordna den försäkrades rehabilitering och de insatser som hen behöver. Vi ska till exempel se till att aktörerna inte samtidigt genomför insatser som påverkar varandra negativt eller att det uppstår onödiga väntetider mellan insatserna.
Försäkringskassan ska även utöva tillsyn över insatserna. Hur det ska göras framkommer dock inte på ett tydligt sätt av varken lagtext eller förarbeten. Försäkringskassan är ingen tillsynsmyndighet och har inga möjligheter att rikta sanktioner mot en arbetsgivare eller annan extern part som inte uppfyller sina skyldigheter avseende en försäkrads rehabilitering. Tillsynsansvaret får snarare anses bestå av att se till att rehabiliteringsaktörerna fullgör sina skyldigheter.
Försäkringskassan ska även uppmärksamma avvikelser och anmäla systematiska brister hos arbetsgivare till Arbetsmiljöverket om det finns sådana (prop.1990/91:141, s. 50–51). Läs mer i avsnitt 14.8.2 och i Rutin för rapportering om avvikelser i extern samverkan (sfa.se).
14.6.2 Försäkringskassan ska se till att åtgärder vidtas
30 kap. 9 § p. 2 SFB Försäkringskassan ska i samråd med den försäkrade se till att:
- de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
Det är respektive aktör som inom sitt expertområde bäst avgör vilka enskilda insatser som är effektiva. Försäkringskassan tillhandahåller inte några rehabiliteringsåtgärder. Att vi ska se till att den försäkrade får de åtgärder som hen behöver för en effektiv rehabilitering betyder i stället att vi ska verka för att dessa snarast genomförs (prop. 1990/91:141 s. 90). Försäkringskassan kan till exempel stödja den försäkrade i hens diskussion med arbetsgivaren om vilka åtgärder som kan genomföras på arbetsplatsen (jfr prop. 2006/07:59 s. 22).
14.6.3 Försäkringskassan ska samverka med andra aktörer
30 kap. 10 § SFB Försäkringskassan ska, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med
- den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
- hälso- och sjukvården,
- socialtjänsten,
- Arbetsförmedlingen, och
- andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade
Försäkringskassan ska verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.
I förarbetena anges att man bör sträva efter att redan i ett tidigt skede få den försäkrades medgivande till att Försäkringskassan samverkar med andra myndigheter i rehabiliteringsärendet (prop. 1990/91:141 s. 91).
Men oavsett om den försäkrade har lämnat samtycke eller inte så gäller de utredningsbefogenheter som Försäkringskassan har enligt bestämmelserna i 110 kap. SFB. Vi kan till exempel hämta in uppgifter från arbetsgivaren eller någon annan eller kalla till ett avstämningsmöte utan den försäkrades samtycke, så länge vi inte lämnar mer information än vad som är absolut nödvändigt för att få svar på frågor.
Läs mer om Försäkringskassans utredningsbefogenheter i kapitel 3. Läs mer om samtycke och i vilka lägen information kan lämnas utan stöd i samtycke i kapitel 2.
Försäkringskassan behöver alltså samverka med andra aktörer för att rehabiliteringsåtgärderna ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.
14.6.4 Metodstöd – Försäkringskassan ska samverka med andra aktörer
Eftersom Försäkringskassan inte tillhandahåller några rehabiliteringsåtgärder är du beroende av att de aktörer som ansvarar för åtgärderna genomför dem. Det krävs att du är aktiv och håller kontinuerlig kontakt med aktörerna för att få en uppfattning om hur rehabiliteringen fungerar för den försäkrade och tidigt fångar upp impulser om behov av förändring. Det är också viktigt att du ger den försäkrade stöd i kontakterna med de rehabiliteringsansvariga.
Observera att uppgifter i sjukpenningärenden ofta omfattas av sekretess. För att du ska kunna dela information ur en försäkrads ärende behöver du därför stöd i antingen ett sekretessbrytande samtycke eller en sekretessbrytande bestämmelse. Läs mer om samtycke i avsnitt 2.4.
Arbetsgivaren
Kontakten med den försäkrades arbetsgivare ska vara en naturlig del av ditt utrednings- och samordningsarbete.
Vid ett samtal tidigt i sjukfallet kan du få information från arbetsgivaren om verksamheten, vilka arbetsuppgifter som finns, vad som krävs av medarbetarna och vilka omplaceringsmöjligheter det finns för den försäkrade. Du kan även få information om vilken plan arbetsgivaren gjort för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete. Om arbetsgivaren inte har gjort någon plan kan du föra dialog med arbetsgivaren om deras ansvar i rehabiliteringsprocessen. Läs mer om arbetsgivarens ansvar i avsnitt 14.8.2 och i Handläggarstöd för dialog med arbetsgivare i sjukfall på Försäkringskassans intranät på sidan Sjukpenning och samordning.
Det är också viktigt att diskutera med arbetsgivaren vilka aktiviteter som kan bidra till att förkorta den försäkrades sjukskrivningstid. Det kan till exempel vara att den försäkrade besöker arbetsplatsen, deltar i personalmöten eller läser dokument om vad som händer på arbetsplatsen under sjukskrivningstiden. Det ska vara enkelt för den som är sjukskriven att närma sig och behålla närheten till arbetsplatsen.
Du måste alltid ta ställning till om de aktiviteter som den försäkrade utför kan påverka rätten till ersättning. Läs mer om bedömningen av arbetsförmåga i dessa situationer i avsnitt 9.2.
Regionala anpassningsgrupper
För försäkrade inom byggsektorn kan det bli aktuellt att informera om möjligheterna att komma tillbaka till arbetet med hjälp av de regionala anpassningsgrupperna. Det gäller även arbetslösa som är utbildade eller tidigare har arbetat inom byggsektorn. Den försäkrade kan få kontakt med dem antingen genom arbetsgivaren eller genom facket.
Hälso- och sjukvården
Den försäkrades behandlande läkare är en viktig aktör i sjukskrivningsprocessen. Du kan behöva ha fortlöpande kontakt med läkaren för att veta hur den försäkrades hälsotillstånd och prognos utvecklas. Kontakten kan ske genom att läkaren deltar i avstämningsmöten och fortlöpande uppföljningar om den försäkrades hälsotillstånd och rehabiliteringsmöjligheter.
Du kan även ha kontakt med så kallade rehabiliteringskoordinatorer. De är anställda inom hälso- och sjukvården och har i uppdrag att erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter för att främja deras återgång till eller inträde i arbetslivet. Även andra yrkeskategorier kan ha detta uppdrag, till exempel arbetsterapeuter och sjuksköterskor. Det är hälso- och sjukvården som avgör vilka patienter som ska få koordineringsinsatser. Patienten kan då få personligt stöd, intern samordning inom vården och stöd i kontakter med andra aktörer som arbetsgivare, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Om en patient som får koordineringsinsatser kan antas ha behov av rehabiliteringsåtgärder ska regionen informera Försäkringskassan om det. Informationen ska bara lämnas om patienten samtycker till det (4 § lagen [2019:1297] om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter). Läs mer om rehabiliteringskoordinatorns uppdrag på Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) webbplats. (4 § lagen [2019:1297] om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter).
Hälso- och sjukvården ska också, på uppdrag av Försäkringskassan, genomföra aktivitetsförmågeutredningar (AFU) som du kan behöva i din handläggning. Se vidare avsnitt 3.2.
Arbetsförmedlingen
Vårt samarbete med Arbetsförmedlingen sker främst genom det förstärkta samarbetet. Syftet med det förstärkta samarbetet är att stötta den försäkrade så att hen ska kunna börja arbeta igen och få en bra övergång från sjukskrivning till arbete. Gemensam kartläggning kan även bidra till att komma fram till vad den försäkrade behöver för rehabilitering. Läs mer om Arbetssätt för rehabiliteringssamverkan som finns på Försäkringskassans intranät.
Socialtjänsten
Kommunens socialtjänst har ansvaret för social rehabilitering. Om det framgår att den försäkrade deltar i någon insats eller får någon hjälp från kommunen behöver du beakta den insatsen i samordningen av rehabiliteringsinsatserna. Kommunen har också ansvar för vård av alkohol- och narkotikamissbrukare (Prop. 1996/97:63).
Samordnad individuell plan (SIP)
Den som behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan få en SIP, om det behövs för att personens behov ska kunna tillgodoses. Det finns särskilda bestämmelser om SIP i SoL och HSL. Det är socialtjänsten och hälso- och sjukvården som ska ta initiativ till att upprätta en sådan plan om de bedömer att det behövs. Andra aktörer kan föreslå att en SIP upprättas och även delta i arbetet med planen. Läs mer i rutindokumentet Samordnad individuell plan (SIP) och Försäkringskassans medverkan.
Övriga aktörer
Det kan också vara aktuellt att ha kontakt med andra aktörer som bedriver projekt och insatser:
- Samordningsförbund som kan finansiera projekt och insatser utifrån det lokala behovet. Du kan läsa mer om samordningsförbund på Fia under partnersamverkan.
- Projekt och insatser inom ramen för Europeiska socialfonden, ESF.
Många har också privata försäkringar som täcker upp inkomstbortfall och kan delfinansiera en rehabiliteringsåtgärd. I regel kontaktar försäkringsbolaget Försäkringskassan om det blir aktuellt med samarbete.
14.7 Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt
30 kap. 11 § SFB Försäkringskassan ska se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.
Försäkringskassan ska fortlöpande följa rehabiliteringsärendena, så att den försäkrade inte blir utan åtgärder och ingenting görs (prop. 1990/91:141 s. 91). Försäkringskassan måste alltså följa hur den försäkrades medicinska tillstånd utvecklas för att se till att de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärderna påbörjas vid rätt tidpunkt.
14.7.1 Rehabiliteringsplan
30 kap. 12 § SFB Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken rehabiliteringsersättning kan lämnas, ska Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen ska i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.
Försäkringskassan ansvarar för att upprätta en rehabiliteringsplan. Planen är ett viktigt verktyg för att kunna planera, följa upp och revidera rehabiliteringsåtgärden som den försäkrade deltar i.
Rehabiliteringsplanen ska dels säkerställa att de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som är nödvändiga genomförs i enskilda ärenden, dels ligga till grund för beslut om rehabiliteringsersättning (prop. 1990/91:141 s. 52).
Rehabiliteringsplanen ska upprättas när den försäkrade behöver en åtgärd som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning. Rehabiliteringsersättning kan betalas ut i form av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag (31 kap. 2 § SFB). Det räcker med att den försäkrade kan ha rätt till en av ersättningsformerna för att en plan ska upprättas.
Rehabiliteringsplanen ska så långt som möjligt upprättas i samråd med den försäkrade. I förarbetena betonas att en framgångsrik rehabilitering förutsätter ett samarbete med den försäkrade (prop. 1990/91:141 s. 52).
För att kunna upprätta rehabiliteringsplanen kan det även behövas medverkan från arbetsgivare, företagshälsovården, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och andra berörda. Var och en av dessa har inom ramen för respektive regelverk ett rehabiliteringsansvar, och kan behöva bidra inom sitt ansvarsområde för att en rehabilitering ska lyckas. (Prop. 1990/91:141 s. 52 och 91)
Rehabiliteringsplanens innehåll
30 kap. 13 § SFB En rehabiliteringsplan ska ange
- de rehabiliteringsåtgärder som ska komma i fråga,
- vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,
- en tidsplan för rehabiliteringen, och
- de uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen.
Rehabiliteringsplanen ska vara så detaljerad som möjligt. Eftersom planen ska upprättas när den försäkrade behöver en rehabiliteringsinsats som kan berättiga till rehabiliteringsersättning bör den upprättas tidigt, oftast innan insatsen påbörjats. Den information som framgår av punkterna i bestämmelsen måste alltid framgå, men i början räcker det att informationen är övergripande.
Försäkringskassan ska följa upp rehabiliteringsplanen
30 kap. 14 § SFB Försäkringskassan ska fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den.
När Försäkringskassan följer upp planerna enligt bestämmelsen ska vi revidera planeringen och upprätta en ny rehabiliteringsplan vid behov.
14.8 Andra aktörers skyldigheter i rehabiliteringen
Både den försäkrade själv och den försäkrades arbetsgivare har skyldigheter i samband med rehabilitering.
14.8.1 Den försäkrades skyldigheter
Den försäkrade är skyldig att medverka i både utredning och rehabilitering. Vad avser den försäkrades skyldigheter att medverka i att klarlägga hens behov av rehabilitering se kapitel 4.
30 kap. 7 § p. 2 SFB Den försäkrade ska
- efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.
Åtgärder som sätts in utan den försäkrades aktiva medverkan riskerar att vara ineffektiva. Den försäkrade har därför ålagts en skyldighet att efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen. (prop. 1990/91:141 s. 90).
Det finns sanktioner kopplade till dessa skyldigheter. Ersättningen kan dras in eller sättas ned om den försäkrade utan giltig anledning vägrar lämna information som behövs för att klarlägga behovet av rehabilitering eller att medverka i en rehabiliteringsåtgärd (110 kap. 57 § SFB). Läs mer om denna regel i avsnitt 28.4.
14.8.2 Arbetsgivarens skyldigheter
Arbetsgivaren har enligt SFB skyldigheter avseende rehabilitering. Arbetsgivaren är bland annat skyldig att upprätta en plan för återgång i arbete, vidta åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering och lämna upplysningar till Försäkringskassan.
Arbetsgivaren ska göra en plan för återgång i arbete
Som en del av samordningsuppdraget kan du behöva upplysa arbetsgivaren om hens skyldigheter. I vissa fall kan arbetsgivarens plan också behövas för din utredning av omständigheterna i det enskilda ärendet.
30 kap. 6 § SFB Om det kan antas att den försäkrades arbetsförmåga kommer att vara nedsatt på grund av sjukdom under minst 60 dagar ska arbetsgivaren senast den dag när den försäkrades arbetsförmåga har varit nedsatt under 30 dagar ha upprättat en plan för återgång i arbete. Om det har antagits att den försäkrades arbetsförmåga inte kommer att vara nedsatt under minst 60 dagar och det senare framkommer att nedsättningen kan antas komma att fortgå under minst 60 dagar ska dock en sådan plan omgående upprättas.
En plan för återgång i arbete behöver inte upprättas om det med hänsyn till den försäkrades hälsotillstånd klart framgår att den försäkrade inte kan återgå i arbete. Om hälsotillståndet senare förbättras ska dock en plan omgående upprättas.
Planen ska i den utsträckning som det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.
Arbetsgivaren ska fortlöpande se till att planen för återgång i arbete följs och att det vid behov görs ändringar i den.
Arbetsgivaren ska upprätta en plan för återgång i arbete senast den dag när en arbetstagares arbetsförmåga har varit nedsatt under 30 dagar. I förarbetena till lagen anges att sedan rehabiliteringskedjan infördes har kraven på att individen ska vara beredd på omställning till nya arbetsuppgifter ökat. En tidig kontakt mellan chef, den anställda och en person med hälso- och sjukvårdskompetens kan skapa bättre förutsättningar för anpassning och rehabiliteringsplaner. (Prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 63)
Planen i handläggningen hos Försäkringskassan
Arbetsgivarens plan kan vara ett viktigt underlag för Försäkringskassan i utredningen av den anställdes behov av rehabilitering och rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Det är dock Försäkringskassan som avgör när informationen i planen behövs för handläggningen. Vi kan då med stöd av 110 kap. 31 § SFB begära att få del av planen från antingen arbetsgivaren eller den försäkrade. (Prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 69 f.)
Planen kan hämtas in från arbetsgivaren eller den försäkrade. Planen hämtas då in med stöd av 110 kap. 13 § SFB (prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 72). Planen kan hämtas in muntligen eller skriftligen. Läs mer om hur du går till väga i avsnitt 3.7.
För att det arbete som görs hos arbetsgivaren verkligen ska få effekt bör Försäkringskassan säkerställa att de planer som hämtas in är av god kvalitet. Vi måste därför följa upp de planer vi får in. Om planer inklusive åtgärder inte genomförs eller om de är uppenbart kvalitetsmässigt undermåliga, bör Försäkringskassan anmäla det till Arbetsmiljöverket. Rimligtvis bör detta inte ske med enstaka undermåliga planer utan vid upprepad underlåtenhet att ta fram planer och åtgärder, eller om innehållet i dem systematiskt håller låg kvalitet (prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 70). Läs mer om Försäkringskassans handläggning av arbetsgivarens plan för återgång i arbete i avsnitt 3.7.
Om det inte går att göra några förändringar på arbetsplatsen för att arbetstagaren ska kunna återgå i arbete där, får Försäkringskassan genom planen ett underlag för att i samverkan med Arbetsförmedlingen utreda om personen kan återgå i arbete med eller utan arbetsmarknadsinsatser. (Prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s.70)
När ska arbetsgivaren upprätta en plan?
Arbetsgivaren är skyldig att upprätta en plan om det kan antas att den försäkrades arbetsförmåga kommer vara nedsatt på grund av sjukdom under minst 60 dagar. Planen ska vara upprättad senast den dag när den försäkrades arbetsförmåga varit nedsatt under 30 dagar. Det innebär att arbetsgivaren i god tid måste göra ett antagande om huruvida den försäkrade kommer att återgå i arbete inom 60 dagar har förflutit efter att arbetsförmågan blev nedsatt (prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 80). Om det råder osäkerhet kring antagandet så gäller grundregeln att en plan ska tas fram. (Prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 67)
Arbetsgivaren är inte skyldig att upprätta en plan om det med hänsyn till hälsotillståndet klart framgår att arbetstagaren inte kommer kunna arbeta igen. Med det menas att hälsotillståndet är av sådan art att det är uppenbart att en återgång i arbete inte heller med rehabilitering är möjlig. Det förhållandet måste klart framgå för att arbetsgivaren inte ska vara skyldig att ta fram en plan.
Vad ska planen innehålla?
Planens främsta uppgift är att vara ett stöd i det arbete som görs på arbetsplatsen för att den anställde ska kunna återgå i arbete. Det är därför viktigt att planen utformas på ett sådant sätt att den verkligen stöder anpassnings- och rehabiliteringsarbetet på arbetsplatsen och att den är lätt att följa för dem som är berörda (den anställde, arbetsgivaren och facket) (prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 69).
Frågor som kan bli aktuella att ta ställning till i en plan är exempelvis om den anställde kan arbeta viss tid, om arbetsplatsen eller arbetsuppgifterna behöver anpassas, om den anställde ska omplaceras tillfälligt eller permanent, om hen behöver arbetstekniska hjälpmedel, utbildning eller omskolning till andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren eller insatser via företagshälsovården eller annan leverantör av rehabiliteringstjänster. Arbetsgivaren behöver också ta ställning till hur kontakten ska ske med arbetsplatsen under pågående sjukskrivning samt tider för när insatserna ska genomföras och hur arbetsgivaren och den anställde ska följa upp planen. (Prop. 2017/18:1, utgiftsområde 10, s. 69)
Arbetsgivaren ska vidta åtgärder
30 kap. 6 a § SFB […] Arbetsgivaren ska också svara för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
Bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpassning och rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).
I arbetsgivarens skyldigheter ingår enligt bestämmelsen att vidta de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering, men vilka de är preciseras inte närmare. I förarbetena betonas det hur viktigt det är att arbetsgivaren så snart som möjligt genomför de åtgärder som kan behövas på arbetsplatsen (prop. 2006/07:59 s. 22).
Som framgår i bestämmelsens andra stycke finns det regler om arbetsanpassning och rehabilitering även i arbetsmiljölagen. Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren se till att det finns en organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet som gör det möjligt att fullgöra de uppgifter arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen och 30 kap. SFB (3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen). Arbetsgivaren ska dessutom ta hänsyn till den anställdes särskilda förutsättningar för arbetet genom att anpassa arbetsförhållandena eller vidta andra lämpliga åtgärder (3 kap. 3 § arbetsmiljölagen).
Arbetsmiljöverket har tillsyn över tillämpningen av arbetsmiljölagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (7 kap. 1 § arbetsmiljölagen). Försäkringskassan ska samverka med Arbetsmiljöverket i syfte att uppnå en effektiv användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet (5 § förordningen [2009:1174] med instruktion för Försäkringskassan). Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har därför en överenskommelse om samverkan.
Syftet med överenskommelsen är att främja arbetsgivarnas ansvarstagande för arbetsmiljön, för att förebygga ohälsa samt för att arbeta effektivt med arbetsanpassning och rehabilitering. Av överenskommelsen framgår att det ingår i Försäkringskassans uppdrag att uppmärksamma Arbetsmiljöverket på arbetsgivare som inte fullgör sitt ansvar enligt arbetsmiljölagen eller socialförsäkringsbalken. I överenskommelsens bilaga kan du läsa om hur man gör för att lämna tips till Arbetsmiljöverket (dnr 2020/004786).
14.9 Samordnad rehabilitering för den som inte har ett pågående ersättningsärende
Rehabilitering är en förmån enligt SFB (23 kap. 2 § SFB). Det innebär att en försäkrad som inte har rätt till sjukpenning ändå kan ha rätt till samordnad rehabilitering. Vid sådana förhållanden behöver den försäkrade informeras om möjligheten att ansöka om samordnad rehabilitering.
Man kan vara försäkrad för förmånen rehabilitering dels genom bosättning i Sverige, dels genom arbete i Sverige (5 kap. 9 § och 6 kap. 6 § SFB). Försäkrade som har en arbetsförmåga som är nedsatt i någon omfattning har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt bestämmelserna i kapitel 30 i SFB.
Bestämmelserna om ansökan, handläggning, beslut m.m. som finns i SFB gäller även för rehabilitering (23 kap. 2 och 4 §§ SFB). Det betyder till exempel att det krävs en skriftlig ansökan (110 kap. 4 § SFB) i dessa typer av ärenden:
- när den försäkrade inte har någon sjukpenninggrundande inkomst
- när arbetsförmågan är nedsatt med mindre än en fjärdedel på grund av sjukdom.
Eftersom rehabilitering enligt EU-rättsliga regler klassificeras som en vårdförmån kan den som är bosatt i Sverige beviljas rehabilitering även om hen omfattas av ett annat medlemslands socialförsäkring (artiklarna 17 och 18 i EG-förordning 883/04, AK-beslut H1 och AK-beslut 115). Det gäller även rehabiliteringsersättning i form av särskilt bidrag, eftersom den ersättningen syftar till att ersätta kostnader som uppstår på grund av rehabiliteringen. Det innebär att det kan bli aktuellt för Försäkringskassan att samordna rehabilitering och betala ut särskilt bidrag till en person som är bosatt i Sverige, samtidigt som hen får rehabiliteringspenning eller motsvarande ersättning från ett annat EU/EES-land.
14.10 Metodstöd – Samordnad rehabilitering för den som inte har ett pågående ersättningsärende
Om en ansökan kommer in och det inte finns något pågående sjukpenningärende ska du
- utreda om personen är försäkrad för arbetsbaserade eller bosättningsbaserade förmåner
- utreda om arbetsförmågan nedsatt till någon del på grund av sjukdom
- kontakta den försäkrade för att ta reda på hur behovet av arbetslivsinriktad rehabilitering ser ut och om en fördjupad utredning behöver göra.
- ta ställning till om det är lämpligt med ett avstämningsmöte eller gemensam kartläggning.
Om du bedömer att den sökande inte har rätt till samordning av rehabilitering på grund av att hens arbetsförmåga inte är nedsatt på grund av sjukdom eller att ingen samordning av rehabiliteringsinsatser behövs, ska hen få ett beslut om det. Läs mer om beslut i kapitel 25.
14.11 Skada i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering
Om det uppstår en skada på en sak eller en person under rehabilitering, finns det i vissa fall möjlighet att få ersättning för det.
14.11.1 Skada orsakad av den som deltar
En arbetsgivare eller annan anordnare av rehabilitering kan få ersättning för skador på sak eller person som orsakas av den som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering eller aktiviteter som förbereder för sådan rehabilitering. Det regleras i förordningen (1980:631) om ersättning av allmänna medel för skada orsakad av deltagare i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller arbetslivsinriktad rehabilitering m.m.
Ersättning kan betalas ut om skadan har uppkommit under ett sådant besök som avses i 1 § första stycket 5 i förordningen eller i en verksamhet som helt eller delvis förlagts till en icke-statlig arbetsplats eller hos en annan anordnare av arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning än det reguljära skolväsendet.
Ersättning kan bara betalas ut om den försäkrade under rehabiliteringen får någon av dessa ersättningar:
- rehabiliteringsersättning, sjukersättning, aktivitetsersättning, ersättning från arbetsskadeförsäkringen eller sjukpenning eller sjukpenning i särskilda fall enligt socialförsäkringsbalken
- motsvarande ersättning från annat EU/EES-land.
Enligt förordningen är det Försäkringskassan som beslutar om ersättningen. Försäkringskassan har en verksamhetsförsäkring hos Kammarkollegiet som gäller för skador som omfattas av förordningen. Överskrider skadebeloppet ett basbelopp finns en särskild försäkring hos Kammarkollegiet.
Läs mer Läs mer om försäkringsskyddet enligt förordningen i vägledning (2024:1) Skadestånd och ersättning av allmänna medel.
14.11.2 Skada som drabbar den som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering
Om en person är fast anställd under den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är hen normalt sett försäkrad genom arbetsgivaren – antingen genom kollektivavtal eller genom att arbetsgivaren har tecknat en privat försäkring. När en anställd genomför arbetslivsinriktad rehabilitering hos en annan arbetsgivare så är det ändå i första hand arbetsgivaren för den fasta anställningen som ansvarar för personskadeskyddet.
Den som är arbetslös och drabbas av personskada genom olycksfall under arbetslivsinriktad rehabilitering kan vända sig till Kammarkollegiet för att få sin rätt till ersättning prövad.
Kammarkollegiets försäkring gäller den som har beviljats rehabiliteringsersättning, sjukpenning, sjukersättning, aktivitetsersättning eller livränta. Försäkringen täcker även skador vid rehabilitering utomlands för den som har beviljats rehabiliteringsersättning, sjukersättning, aktivitetsersättning eller livränta.
Försäkringen gäller dessutom i samband med utredningar som Försäkringskassan har beslutat om, oavsett om de genomförs i Sverige eller utomlands. Förutsättningen är att den försäkrade har beviljats sjukpenning, sjukersättning, aktivitetsersättning eller livränta.
Även om Försäkringskassan inte har beviljat någon förmån kan skadan i vissa fall täckas av personskadeförsäkringen. Det gäller när den försäkrade får ersättning från ett annat land men genomgår en rehabilitering eller utredning som Försäkringskassan har beslutat om, till exempel vid nordiskt samarbete om gränsöverskridande rehabilitering.
Om en anställd inte omfattas av personskadeskydd varken genom kollektivavtalet eller genom en privat försäkring hos arbetsgivaren, så finns i sista hand möjligheten att få prövat om försäkringen hos Kammarkollegiet gäller.
Den som har en fast anställning och rehabiliteras måste i dessa situationer alltid i första hand ansöka om ersättning för personskada hos försäkringsbolaget AFA. Om AFA kommer fram till att försäkringen inte gäller, får en ny ansökan lämnas in till Kammarkollegiet. Om ansökan lämnas in till Kammarkollegiet utan att AFA prövat, så kommer Kammarkollegiet att hänvisa den drabbade att vända sig till AFA.
Observera också att personskadeskyddet har vissa begränsningar i förhållande till lag, kollektivavtal och försäkring samt att rätten till ersättning upphör tre år efter skadedagen om anmälan dessförinnan inte kommit till Kammarkollegiet. Kammarkollegiets försäkring gäller aldrig i den försäkrades hem för någon av grupperna i försäkringsavtalet.
För att få en fullständig bild av försäkringsvillkoren bör den försäkrade hänvisas till Kammarkollegiets hemsida kammarkollegiet.se.
Blankett för skadeanmälan vid personskada finns att ladda ner från Kammarkollegiets hemsida.
Det finns mer information om personskadeförsäkringen på Försäkringskassans intranät och på Kammarkollegiets webbplats.