18 Metodstöd - besvara försäkringsmedicinsk förfrågan i arbetsskadeärende
Det här är ett stöd för dig som är försäkringsmedicinsk rådgivare (FMR) när du ska yttra dig i ärenden som gäller arbetsskada. Även utredaren kan använda metodstödet när hen ska ta ställning till vilka frågor som ska ställas och om det svar du har gett är tillräckligt.
Metodstödet gäller framförallt livränteärenden, men det kan användas även för andra arbetsskadeersättningar, eftersom många frågor är uppbyggda på ungefär samma sätt oavsett ersättning. Det gäller främst frågor om samband mellan exponering och skada eller samband mellan två skador.
Utredaren bedömer vilka frågor i respektive t-text som är relevanta att ställa i det enskilda ärendet och anpassar vid behov frågorna utifrån omständigheterna i ärendet. Om förfrågan gäller flera besvärsområden ska hen ställa separata frågor per besvärsområde. Kontakta alltid utredaren om det är något som är oklart i hens förfrågan.
De flesta frågorna har tre svarsalternativ: Ja, nej eller Ja, men bara för någon/några av diagnoserna. Om du svarar på en fråga utifrån flera olika diagnoser, bör du skapa en underrubrik per diagnos. Innan du upprättar ditt yttrande kan du be utredaren läsa igenom det.
Utredaren står för bedömningarna i ärendet och behöver därför avgöra om hen har fått tillräckliga svar på sina frågor. Om utredaren behöver ställa kompletterande frågor, så ska hen försökakontakta dig innan hen överväger att göra en ny skriftlig förfrågan.
Utredaren kan ibland välja att konsultera dig muntligen, till exempel för att få stöd i bedömningen om DFA eller visandedag. Hen kan då använda frågor från mallarna eller utforma egna. Läs mer om i vilka situationer det kan bli aktuellt med muntlig konsultation i avsnitt 10.5.1 Muntliga försäkringsmedicinska konsultationer.
Metodstödet beskriver de frågor som kan bli aktuella vid en livränteprövning i samma ordning som de följer i en skriftlig förfrågan. Allra sist finns ett avsnitt om förfrågan gällande smitta som skiljer sig lite från de övriga. Du kan läsa om varför en fråga ställs, hur den ska tolkas och vad du ska tänka på när du utformar ditt svar. Metodstödet är ett komplement till de stödtexter som finns i mallarna.
Tänk på att både utredaren och den försäkrade ska kunna förstå yttrandet. Använd därför ett enkelt språk, undvik förkortningar och förklara latinska samt medicinska termer. När yttrandet upprättats blir det en allmän handling som den försäkrade och eventuellt andra parter kan ta del av.
18.1 Förfrågan avser
Under denna rubrik beskriver utredaren vad förfrågan avser. Kontakta utredaren om du tycker att det finns medicinska frågetecken kring det som beskrivs, eftersom utredaren ansvarar för beskrivningen.
18.2 Försäkringshistorik
Här sammanfattar utredaren den försäkringshistorik som du behöver känna till för att yttra dig i ärendet.
18.3 Underlaget
Börja med att värdera om underlaget är tillräckligt för att du ska kunna lämna ett yttrande. I det ingår att värdera om exponeringsutredningen är tillräcklig för att en försäkringsmedicinsk bedömning av skadlighet ska kunna göras i relation till diagnos. Om du anser att något saknas gör du en ny journalnotering i ÄHS där du talar om vad som saknas för att du ska kunna göra en bedömning. Upprätta inte yttrandet i detta läge. Utredaren kommer att kontakta dig om hen har frågor kring din notering.
18.4 DFA och medicinsk prognos
Denna typ av förfrågan blir bara aktuell i ett livränteärende. Här ställer utredaren frågor om DFA-kedjan eller om medicinsk prognos för att få stöd i bedömningen av om den försäkrade har nedsatt inkomstförmåga och om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år. Av diagnosfrågan i en DFA-förfrågan ska det framgå vilket besvärområde och vilken tidsperiod som avses.
Du får som regel inte frågor om arbetsskada i samma förfrågan, eftersom utredaren i detta läge inte har tagit ställning till om en arbetsskadeprövning ska göras.
Ofta förekommer det mer än en diagnos i underlaget som kan förklara samma besvär. I dessa fall är det viktigt att du förklarar varför eller varför inte båda kan vara klarlagda samtidigt (se vidare avsnitt 18.6.1 Diagnos för bedömning av arbetsskada). Om du bedömer att det inte finns någon klarlagd diagnos, så ska du förklara varför och bedöma om du ändå kan gå vidare till nästa fråga. Samma princip gäller om du bedömer att DFA-kedjan inte är logisk.
Om du bedömer att du inte kan gå vidare i förfrågan, motivera ditt svar och upprätta yttrandet. Utredaren kan därefter behöva konsultera dig för att avgöra hur hen ska gå vidare i ärendet. I vissa fall kommer en förfrågan om arbetsskada att göras i ett senare skede.
Ibland kan utredaren behöva ställa frågor om DFA efter att hen gjort sin bedömning av arbetsskada. Det kan bli aktuellt om du i tidigare yttrande bedömt att det finns två klarlagda diagnoser som båda bidrar till angivna aktivitetsbegränsningar. Läs mer i avsnitt 18.6.2 Diagnos för bedömning av arbetsskada i livränteärende. Om enbart en av diagnoserna ska godkännas som arbetsskada behöver utredaren bedöma vilka funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som just denna diagnos medför.
18.5 Diagnos, visandedag och allmän skadlighet
Förfrågan Diagnos, visandedag och allmän skadlighet finns i två varianter. Den ena avser livränta och den andra avser serviceprövning för PM. Denna typ av förfrågan görs som regel ett tidigt skede av utredningen.
18.5.1 Diagnos för bedömning av visandedag eller allmän skadlighet
En fråga om visandedag eller allmän skadlighet behöver oftast föregås av en fråga om klarlagd diagnos. Diagnosfrågan kan se olika ut beroende på vad prövningen avser. Läs mer om diagnosfrågan i 6.1 Diagnos för bedömning av arbetsskada och 6.2 och Diagnos för bedömning av arbetsskada i livränteärende.
18.5.2 Visandedag
Vid annan skadlig inverkan än olycksfall kan skadans visandedag behöva fastställas. Det är dagen som skadan först visade sig och den är avgörande för vilken bevisregel som är tillämplig för arbetsskadeprövningen. Utredaren ställer frågan om visandedag när besvärsutvecklingen är svårtolkad och hen själv har svårt att avgöra när de besvär som kan ge rätt till livränta visade sig. I de allra flesta fall rör det sig om besvärsfria perioder där du behöver värdera om det rör sig om samma besvär vid olika tidsperioder.
I svaret på frågan bör du resonera kring vilken typ av sjukdom det rör sig om, hur besvären utvecklats, om den försäkrade har varit utsatt för faktorer som kunnat underhålla eller försämra besvären och andra relevanta medicinska faktorer. Det krävs inte att en och samma diagnos har använts i underlaget om du ändå kan utläsa att det rör sig om samma besvär. Frågan kan se ut så här: Är klarlagd diagnos avseende nackbesvären samma skada eller sjukdom som först visade sig i april 2008?
18.5.3 Allmän skadlighet
Om utredaren är osäker på om det finns några riskfaktorer i arbetslivet i stort när det gäller de aktuella besvären, så kan hen välja att ställa en fråga om allmän skadlighet innan hen gör en exponeringsutredning. Frågan kan se ut så här: Finns det medicinska studier som inte är omstridda eller allmänt ifrågasatta, eller en väl utbredd uppfattning bland läkare med relevanta specialistkunskaper, som visar att faktorer i arbetslivet kan orsaka, påskynda eller försämra klarlagd diagnos?
Om du svarar ja på denna fråga, ombeds du att förklara vilka faktorer i arbetslivet som kan orsaka, påskynda eller försämra klarlagd diagnos.
En fråga om allmän skadlighet kan också ställas i en följdskadeprövning, innan utredaren gjort en exponeringsutredning avseende den första skadan. Du kan läsa mer om följdskada i avsnitt 18.7.
18.6 Arbetsskada
18.6.1 Diagnos för bedömning av arbetsskada
I frågan om diagnos ska utredaren ange besvärsområde, inte diagnos. Det ingår i Försäkringskassans prövning att avgöra om det finns klarlagda diagnoser, och i så fall vilka, inom besvärsområdet. När prövningen gäller en diagnos som medfört ett dödsfall anger utredaren inget besvärsområde, eftersom det kan vara svårt att identifiera.
Utredaren ska ibland också ange vilken tidpunkt din bedömning ska avse, till exempel den tidpunkt då besvären medfört en bestående inkomstförlust eller den tidpunkt då den försäkrade köpt ett särskilt hjälpmedel.
När du bedömer vilken diagnos som är klarlagd bör du särskilt beakta dessa punkter och resonera kring dem i ditt svar:
- Endast diagnoser som förekommer i underlaget kan anges. En diagnos kan ibland framkomma i ett diagnostiskt resonemang i de medicinska journalerna.
- Om flera diagnoser framkommer för samma besvärsområde ska den eller de diagnoser som bäst beskriver den bakomliggande orsaken till besvären anges om det är möjligt att avgöra.
- Det är enbart diagnoser som medför besvär inom angivet besvärsområde som är relevanta.
- Besvären i det efterfrågade området kan vara en del av en större sjukdomsbild och därför kan den klarlagda diagnosen innefatta flera besvärsområden.
- Den behandlande läkaren behöver inte ha ställt diagnosen vid den tidpunkt som anges i förfrågan. Du kan med andra ord beakta senare utredning för att värdera vilken diagnos som är klarlagd vid denna tidpunkt.
- Var uppmärksam på diagnosvandring och slentrianmässiga bedömningar utifrån tidigare ställda diagnoser.
- Värdera vilka diagnoser som är uteslutande. Om du anger fler än en diagnos måste de kunna samexistera.
Om du bedömer att det inte finns någon klarlagd diagnos ska du förklara varför och bedöma om du ändå kan gå vidare till nästa fråga.
Det finns inget absolut krav på klarlagd diagnos i arbetsskadeförsäkringen. Det finns inte heller alltid medicinsk kunskap om riskfaktorer på diagnosnivå. Detta innebär att en prövning av sambandet i vissa fall kan göras trots att det inte finns en klarlagd diagnos. Om du bedömer att det finns oklarheter i diagnosfrågan får du därför värdera om din bedömning av skadlighet och individuellt samband kräver närmare klarhet i diagnosfrågan.
Om du väljer att gå vidare trots oklarheter i diagnosfrågan, så måste det framgå av yttrandet varför du väljer att göra det. Du kan till exempel i frågan om kunskap förklara att det, oavsett om diagnos A eller B är klarlagd, saknas kunskap om att beskriven exponering innehåller riskfaktorer. I vissa fall kanske det finns kunskap om att faktorer i arbetet ökar risken för diagnos A men inte B, samtidigt som tidssambandet framstår som helt orimligt. Det är med andra ord endast om klarlagd diagnos har betydelse för din helhetsbedömning som du bör stanna vid denna fråga. Du bör då motivera varför. Kontakta utredaren vid behov.
18.6.2 Diagnos för bedömning av arbetsskada i livränteärende
När utredaren ställer frågan om diagnos i ett livränteärende har hen bedömt att besvären medför bestående aktivitetsbegränsningar från en given tidpunkt.
Om den försäkrade har nackbesvär som inneburit att hen i april 2022 behövt byta arbete ser frågan ut så här: Utredningen hittills visar att den försäkrades nackbesvär innebär att hen måste byta arbete från och med april 2022. Finns det en eller flera klarlagda diagnoser i besvärsområdet som vid denna tidpunkt medför aktivitetsbegränsningar?
Din bedömning innefattar två delar. Dels ska du bedöma vilken eller vilka diagnoser som är klarlagda (se föregående avsnitt), dels vilken eller vilka av dessa som medför aktivitetsbegränsningar. Bedömningen av aktivitetsbegränsningar är viktig, eftersom den avgör vilken diagnos som ska prövas som arbetsskada.
Om du bedömer att det finns flera klarlagda diagnoser och att bara en av dem medför aktivitetsbegränsningar, så behöver du motivera din slutsats. Om du bedömer att flera av dem medför aktivitetsbegränsningar, så ska du svara på resterande frågor utifrån båda diagnoserna.
I de fall du har svårt att besvara diagnosfrågan för att det är svårt att skilja DFA-kedjorna för två klarlagda diagnoser från varandra, så kan du gå vidare till resterande frågor om svaret på frågorna inte skiljer sig åt mellan diagnoserna.
Diagnoser som medför besvär i andra besvärsområden är inte relevanta i diagnosfrågan, oavsett om de medför aktivitetsbegränsningar eller inte.
18.6.3 Skadlighetsbedömning
Skadlighetsbedömningen går ut på att bedöma om exponeringen – olycksfall eller faktorer i arbetet – kan orsaka, påskynda eller försämra en diagnostyp. Värderingen om exponeringen har orsakat, påskyndat eller försämrat den försäkrades besvär ska göras i en individuell sambandsbedömning (se avsnitt 18.6.4 Individuell sambandsbedömning).
Skadlig inverkan
När förfrågan avser skadlig inverkan är skadlighetsbedömningen uppdelad i en kvalitativ och en kvantitativ del.
Den kvalitativa delen går ut på att värdera om det finns kunskap om att faktorerna som sådana (eller kombinationen av faktorer) kan orsaka, påskynda eller försämra diagnostypen.
Den kvantitativa delen går ut på att värdera om mängden riskfaktorer varit tillräcklig. Mängden ska värderas utifrån den försäkrades befintliga skick, det vill säga hens förmåga att tåla belastning.
Riskfaktorer i arbetet
Frågan om riskfaktorer ställs utifrån någon av de tre bevisreglerna (1977, 1993 eller 2002). Du ska ta ställning till om det finns vetenskaplig kunskap eller annan kunskap enligt det kvalitativa krav som anges i frågan. Frågan är dessutom tvådelad: du ska ta ställning till om kunskapen gäller orsaka, påskynda eller försämra. Att en sjukdom påskyndas innebär att den debuterar tidigare än den annars skulle ha gjort på grund av faktorer i arbetet. Eftersom det är svårt att medicinskt bedöma om eller när besvären skulle ha debuterat om det inte vore för arbetet, så görs ingen skillnad på orsaka och påskynda i frågan. Det ställs samma krav på kunskap. Om sjukdomen fanns före exponeringen gäller frågan om faktorer i arbetet har haft förutsättningar att försämra den i grunden inte arbetsrelaterade sjukdomen. Här kan kunskapen se annorlunda ut än vid orsaka eller påskynda.
När du svarar på frågan ska du utgå från klarlagd diagnos. Du kan i ditt svar behöva förklara varför du använder en viss kunskapskälla och varför du utifrån klarlagd diagnos använder ett visst kunskapsläge, till exempel kategorin ischiassymtom i SBU:s rapport om ryggbesvär.
Bedömningen av riskfaktorer är generell och ska göras utan hänsyn till befintligt skick. Om du anser att det finns riskfaktorer i arbetet ska du ange vilka och förklara vilken kunskap som stödjer bedömningen (inklusive referenser). Om du anser att det finns en väl utbredd uppfattning bland läkare med relevanta specialistkunskaper, så ska du hänvisa till den lärobok eller litteratur där kunskapen beskrivs.
Om du anser att det inte finns riskfaktorer i den försäkrades arbete, så ska du kort beskriva hur kunskapsläget ser ut för diagnosen och, om det inte är uppenbart obehövligt, förklara varför faktorerna i den försäkrades arbete inte stämmer överens med de riskfaktorer som finns.
I denna fråga ska du inte värdera varaktigheten av besvären eller försämringen. Om du anser att det finns riskfaktorer som kan orsaka eller försämra besvären, ska frågan om hur länge besvären eller försämringen kvarstått avgöras genom den individuella sambandsbedömningen.
Befintligt skick
Befintligt skick handlar om förmågan att tåla en belastning. Det innebär att det kvantitativa kravet på exponeringen kan sänkas eller att ett svårare sjukdomsförlopp än normalt kan accepteras. Det innebär också att det kvantitativa kravet kan höjas. Frågan i mallen är formulerad så här: Har den försäkrade en förhöjd medicinsk sårbarhet eller förmåga att tåla belastning vid exponering för de identifierade riskfaktorerna i svaret ovanför?
Om du svarar ja på denna fråga ska du ange vilken sårbarhet eller förmåga som avses och hur den samverkar med exponeringen. Du behöver alltså förklara hur sjukdomen, sjukdomsanlaget eller liknande gör att den försäkrade lättare än normalt, eller inte lika lätt, utvecklar diagnosen vid exponering för de identifierade riskfaktorerna. Du måste ange var du hämtar stöd för din bedömning, till exempel i vilken lärobok, eller resonera kring varför din slutsats är rimlig utifrån det medicinska underlaget i ärendet.
Mängden riskfaktorer i arbetet
Mängden exponering ska värderas utifrån intensitet, omfattning och varaktighet. Frågan ser ut så här: Har riskfaktorerna i arbetet förekommit i tillräcklig intensitet, omfattning och varaktighet beaktat den försäkrades eventuella sårbarhet eller förmåga att tåla belastning?
I ditt svar bör det framgå hur du har värderat beskriven exponering i relation till den mängd som är skadlig för en person utan förhöjd sårbarhet. Det gäller oavsett om du anser att mängden har varit tillräcklig eller otillräcklig. Detta är viktigt för att utredaren ska kunna värdera ditt svar och, så långt som möjligt, värdera hur nytillkomna uppgifter om mängd påverkar bedömningen utan att behöva konsultera dig på nytt.
Du bedömer först om exponeringen har varit tillräcklig, utan att ta hänsyn till om den försäkrade har en förhöjd sårbarhet. Om exponeringen har varit tillräcklig behöver du inte beakta en eventuellt förhöjd sårbarhet. Men du ska beakta om den försäkrade har en förhöjd förmåga att tåla belastning. Om du däremot bedömer att exponeringen inte har varit tillräcklig, så ska du beakta en eventuell förhöjd sårbarhet. Det kan innebära att exponeringen ändå har varit tillräcklig för just den försäkrade.
Det kvantitativa kravet kan inte sänkas hur lågt som helst. En arbetsskada kan bara godkännas om den försäkrade har varit utsatt för en exponering som rent allmän kan anses vara skadlig. Om hen är väldigt sårbar och bara har varit utsatt för en väldigt liten påverkan i arbetet, så måste du göra en avvägning av om du anser att det är rimligt att arbetet har varit skadligt.
Olycksfall
Vid olycksfall går skadlighetsbedömningen ut på att värdera om ett beskrivet olycksfall varit tillräckligt för att kunna orsaka, påskynda eller försämra diagnostypen. Det görs ingen skillnad på kvalitativa och kvantitativa krav. Frågan ska besvaras beaktat den försäkrades befintliga skick och kan se ut så här: Har olycksfallet den 15 mars 2020 med hänsyn till den försäkrades eventuella medicinska sårbarhet, eller förmåga att tåla belastning, varit tillräckligt för att kunna orsaka, påskynda eller försämra klarlagd diagnos?
Läs mer om befintligt skick och hur det ska värderas under rubriken Befintligt skick och Mängden riskfaktorer i arbetet i avsnitt 6.3.1 Skadlighetsbedömning.
Som regel ska du inte väga in de faktorer som ingår i den individuella sambandsbedömningen i ditt svar på frågan om olycksfallets skadlighet. Undantaget är om du, för att värdera olycksfallets skadlighet, behöver väga in någon av de andra faktorerna, till exempel tidssambandet.
Du måste visa var du hämtar stöd för din bedömning, till exempel i vilken lärobok, eller resonera kring varför din slutsats är rimlig utifrån det medicinska underlaget i ärendet. Beskriv gärna hur kunskapen om skademekanismen ser ut vid den aktuell typen av trauma.
18.6.4 Individuell sambandbedömning
Frågorna under denna rubrik gäller både skadlig inverkan och olycksfall. Dessa frågor blir bara aktuella att besvara om du har bedömt att exponeringen har haft förutsättningar att orsaka, påskynda eller försämra diagnostypen.
Tidigare besvär
Har den försäkrade haft besvär som motsvaras av klarlagd diagnos innan exponeringen?
Om du bedömer att den försäkrade har haft liknande besvär före exponeringen, så ska du resonera kring hur väl de stämmer överens med den klarlagda diagnosen. Diagnosen behöver inte ha varit ställd före exponeringen, utan det räcker att du kan anta att de besvär som fanns då kan förklaras av den diagnos som ställdes senare.
Tidssamband
Har besvären visat sig eller försämrats inom en medicinskt rimlig tid i förhållande till exponeringen?
Du ska ta ställning till om besvären har visat sig eller försämrats inom en medicinskt rimlig tid i förhållande till exponeringen.
Du behöver förklara vad som kan anses vara rimlig tid mellan exponering och besvärsdebut eller försämring vid den typ av diagnos som prövas. Du behöver också förklara varför du anser eller inte anser att den aktuella besvärsdebuten eller försämringen ligger inom den tidsramen.
Därefter går du vidare till frågorna om besvärsutveckling och väljer den som är mest relevant. Det gäller även om du bedömt att tidssambandet inte är rimligt.
Besvärsutveckling
Visar besvärsutvecklingen att besvären som först visade sig är samma som klarlagd diagnos?
Utifrån besvärsutvecklingen som beskrivs i underlaget ska du värdera om den klarlagda diagnosen är samma besvär som visade sig eller försämrades vid en given tidpunkt, till exempel tidpunkten för olyckan. Bristande kontinuitet kan tyda på att det inte är samma besvär beroende på vilken sjukdom det handlar om.
Om det i stället handlar om ett försämringstillstånd kan frågan se ut så här i en livränteprövning: Visar besvärsutvecklingen att det är försämringen som medför aktivitetsbegränsningarna även i april 2022?
Du ska utifrån besvärsutvecklingen som beskrivs i underlaget värdera om det är försämringen eller grundsjukdomen som medför aktivitetsbegränsningarna vid angiven tidpunkt. Bedömningen måste vara individuell – den kan inte enbart ta fasta på hur länge ett försämringstillstånd brukar kvarstå eller hur en grundsjukdom brukar utvecklas.
Konkurrerande faktorer
Har den försäkrade varit utsatt för någon exponering utanför arbetet (eller faktorer som tillhör undantagen), som kan orsaka, påskynda eller försämra klarlagd diagnos?
Konkurrerande faktorer är i huvudsak yttre faktorer som kan ha haft förutsättningar att orsaka, påskynda eller försämra diagnostypen. Om sådana faktorer beskrivs i underlaget, så ska du redogöra för vilka och deras betydelse. De konkurrerande faktorerna ska värderas på samma sätt som exponeringen i arbetet, det vill säga om de förekommit tillräckligt länge, ofta och intensivt för att vara skadliga.
Frågan om konkurrerande faktorer får inte blandas ihop med diagnosfrågan. Om degenerativa förändringar beskrivs i underlaget, så ska du i diagnosfrågan ta ställning till deras betydelse. Om aktivitetsbegränsningarna kan förklaras av en degenerativ sjukdom är det denna sjukdom som ska prövas.
När det gäller psykiska eller psykosomatiska besvär är en viss exponering i arbetet undantagen. Det innebär att den inte kan ligga till grund för arbetsskada, men att den i stället kan utgöra en konkurrerande faktor. Om det finns sådan exponering i ärendet, ska utredaren lägga till "eller faktorer som tillhör undantagen" i frågan om konkurrerande faktorer.
Medicinsk värdering av ovanstående faktorer
Väger de medicinska faktorer som talar för att aktuell exponering orsakat, påskyndat eller försämrat klarlagd diagnos tyngre än de faktorer som talar emot?
Din helhetsbedömning ska utgå ifrån vad du har svarat på tidigare frågor. Försök tydligt redogöra för vilka faktorer som talar för respektive emot samband och vikta deras medicinska betydelse mot varandra. Konkurrerande faktorer ska värderas på samma sätt som exponeringen, det vill säga utifrån mängd, tidssamband och besvärsutveckling.
18.7 Följdskada
Det är inte bara besvär som direkt har orsakats eller försämrats av arbetet som kan godkännas som arbetsskador. Om en arbetsskada har gett upphov till en ny skada, så kan även den godkännas som arbetsskada. I en förfrågan benämns skadorna "första skadan" och "andra skadan".
Om du ser att den klarlagda diagnosen kan vara en följd av en annan möjlig arbetsskada, så måste du uppmärksamma utredaren på det, om inte hen har ställt frågor om följdskada.
18.7.1 Allmän skadlighet
Hela kedjan bygger på att den första skadan har förutsättningar att orsaka, påskynda eller försämra den andra skadan. Därför börjar utredaren vanligen med att ställa en fråga om allmän skadlighet. Den kan ställas utifrån besvärsområde eller klarlagda diagnoser och se ut så här: Kan ryggbesvär orsaka, påskynda eller försämra psykiska besvär? Alternativt så här: Kan klarlagd diagnos för ryggbesvär orsaka, påskynda eller försämra klarlagd diagnos för de psykiska besvären?
Om det finns kunskap om skadlighet behöver du förklara hur den ser ut. Du bör om möjligt hänvisa till en lärobok eller annan litteratur där kunskapen beskrivs.
Om du redan har fått besvara frågor om allmän skadlighet i en separat förfrågan, så ska utredaren ha tagit bort dem från förfrågan om följdskada.
18.7.2 Exponering i arbetet och den första skadan
Frågorna under denna rubrik är samma som i föregående avsnitt med den skillnaden att det inte görs någon koppling till bestående aktivitetsbegränsningar vad gäller första skadan.
För stöd i hur du ska tänka när du besvarar frågorna, se avsnitt 18.6 under respektive rubrik.
18.7.3 Samband mellan de två skadorna
Frågorna om sambandet mellan de två skadorna är i stort sett samma som de som ställs i vanliga fall, det vill säga även här ska bedömningen göras utifrån skadlighet, tidssamband med mera.
För stöd i hur du ska tänka när du besvarar frågorna, se avsnitt 18.6 under respektive rubrik.
Medicinsk värdering när första skadan är ett försämringstillstånd
Visar besvärsutvecklingen av klarlagd diagnos för ryggbesvären att det är försämringstillståndet som orsakat, påskyndat eller försämrat klarlagd diagnos för de psykiska besvären?
I exemplet ovan har det bedömts att den försäkrades ryggbesvär har försämrats på grund av exponering i arbetet. Det har också bedömts att den försäkrades psykiska besvär har orsakats, påskyndats eller försämrats av ryggbesvären. Utredaren behöver då bedöma om det är grundsjukdomen eller försämringstillståndet som har orsakat eller försämrat de psykiska besvären. I frågan efterfrågas ett resonemang om besvärsutvecklingen. Om underlaget till exempel visar att försämringstillståndet hade läkt ut vid den tidpunkt då de psykiska besvären visade sig, så skulle det kunna tyda på att det snarare är grundsjukdomen som har orsakat de psykiska besvären.
18.8 Förfrågan vid smitta
En förfrågan om smitta ser lite annorlunda ut, eftersom utredaren vanligen själv kan avgöra om smittan är skadlig. Det finns därför ingen fråga om skadlighet i mallens t-texter, utan den får läggas till vid behov. Utredaren behöver däremot din hjälp att bedöma hur stor risken har varit för smitta i de olika miljöerna som den försäkrade har vistats i, utifrån aktuell kunskap om smittvägar.
En förfrågan om smitta inleds med en diagnosfråga som ser ut så här: Finns det en eller flera klarlagda diagnoser för det ursprungliga insjuknandet den 18 april 2021?
Om det finns en klarlagd diagnos som är något annat än en infektion, så ska du kontakta utredaren. Det kan innebära att en ny exponeringsutredning behöver göras.
För att utredaren ska kunna bedöma om smittan kan kopplas till arbetet får du frågor om hur stor risken för smitta har varit i respektive utanför arbetet. Du ska sedan värdera riskerna utifrån följande fråga: Är det från ett medicinskt perspektiv mer troligt att den försäkrade ådragit sig smittan i arbetet än utanför arbetet?
Du måste som vanligt tydligt redogöra för hur kunskapen ser ut, i detta fall kunskapen om vilka möjliga smittvägar som finns samt vad inkubationstiden är för sjukdomen. Kunskapen ska ställas i relation till den beskrivning av exponeringen som finns i ärendet och uppgifter om när sjukdomen visade sig.
Om prövningen gäller dödsfall på grund av den ursprungliga infektionen (serviceprövning PM) får du som regel inte fler frågor därefter.
Om prövningen däremot gäller dödsfall på grund av ett följdtillstånd till den ursprungliga infektionen, så kommer du att få frågor om följdskada. Samma sak om prövningen gäller livränta på grund av ett följdtillstånd. Om utredaren är osäker på om besvären har medfört en bestående inkomstförlust, så kan du först ha fått frågor om DFA och medicinsk prognos, se avsnitt 18.4.
I själva följdskadeprövningen kan utredaren välja att ställa frågan om allmän skadlighet separat, innan hen gör en exponeringsutredning gällande smitta, eller att ställa den samtidigt med övriga frågor. Frågorna är uppbyggda på samma sätt som vid en vanlig följdskadeprövning. Du kan läsa mer om följdskada i avsnitt 18.7.