13 Förmånstid, samordning, årsbelopp och utbetalning
I det här kapitlet beskrivs
- förmånstiden – för vilken tid livränta kan beviljas
- samordning med sjukersättning, aktivitetsersättning, omställningsstudiestöd och utländsk pension
- livräntans årsbelopp i olika situationer och indexering av årsbeloppet
- utbetalning av livränta.
13.1 Förmånstiden
Bestämmelserna i 41 kap. 5–7 §§ SFB reglerar förmånstiden
41 kap. 5 §
Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 66 år, om inte något annat anges i 6 §.
41 kap. 6 §
Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 69 år, om
- skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 66 år eller senare, och
- en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.
41 kap. 7 §
Livränta lämnas för viss tid eller tills vidare.
Försäkringskassan ska i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.
Dessa bestämmelser reglerar alltså
- hur länge livränta kan betalas ut
- att den kan lämnas antingen för viss tid (tidsbegränsat) eller tills vidare (utan tidsbegränsning)
- att Försäkringskassan i samband med beslut om livränta ska bedöma om en förnyad utredning ska göras efter viss tid.
13.1.1 Hur länge kan livränta betalas ut?
Huvudregeln är att livränta betalas ut som längst till och med månaden före den som den försäkrade fyller 66 år. Syftet med detta är att förvärvsinkomsten i regel blir ersatt av ålderspension när den försäkrade uppnår pensionsåldern (jämför prop. 1975/76:197 s. 80). Från januari 2023 ändrades pensionsåldern från 65 till 66 år. Det innebär att livränta kan betalas ut till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 66 år.
För den som har fyllt 65 år före den 1 januari 2023 tillämpas äldre föreskrifter (jfr punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lag [2022:878] om ändring i socialförsäkringsbalken).
Det innebär att dessa försäkrade kan få livränta utbetald till och med månaden före den månad då de fyller 65 år.
Även om livränta kan betalas ut som längst till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 66 år kan livräntan dock begränsas till en tidigare tidpunkt. Detta gäller om en försäkrad är skyldig att sluta sitt arbete och ta ut tjänstepension före 66 års ålder. Rätten till livränta ska i så fall begränsas till tidpunkten för tjänstepensionsavgången men bara om Försäkringskassan bedömer att den försäkrade, även om han eller hon inte hade skadats i arbetet, skulle ha små möjligheter att vid sidan av tjänstepensionen skaffa sig inkomst av förvärvsarbete.
FÖD har prövat ett sådant mål och bedömde att den försäkrade hade mycket små möjligheter att skaffa sig inkomster från förvärvsarbete vid den tidpunkt då hon var tvungen att gå i tjänstepension. I ett sådant fall ska livräntan begränsas till tjänstepensionsavgången, eftersom rätten till livränta förutsätter att det har uppstått en inkomstförlust på grund av arbetsskada. (FÖD 1994:25)
13.1.2 Förlängd arbetsskadelivränta
Livränta kan i vissa fall beviljas även efter det att den försäkrade har fyllt 66 år.
År 2001 infördes rätten för arbetstagare att kvarstå i anställning till 67 års ålder (numera 69 års ålder). Då infördes också den så kallade förlängda arbetsskadelivräntan (jfr prop. 2000/01:78 s. 39 f.).
För rätt till förlängd arbetsskadelivränta krävs att arbetsskadan har inträffat den månad som den försäkrade fyller 66 år eller senare och att en SGI enligt 25 kap. 3 SFB kan fastställas för den försäkrade. Det krävs då att inkomsten ska:
- komma från arbete i Sverige
- komma från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande
- kunna antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet.
Läs mer
Du kan läsa mer om bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i vägledning 2004:5 Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid.
Från år 2023 har arbetstagare rätt att ha kvar sin anställning till 69 års ålder (jfr prop. 2018/19:91 s. 18 f. och 66, Anställningsskyddet förlängs tills arbetstagaren fyllt 69 år). Därför kan den förlängda arbetsskadelivräntan betalas ut som längst till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 69 år.
I vissa fall ska dock andra åldersgränser än 66 och 69 år tillämpas. Läs i vilka fall det är nedan.
Försäkrade som fyllt 67 år före den 1 januari 2020
Om skada inträffat den månad då försäkrade fyller 65 år eller senare kan försäkrade som har fyllt 67 år före 2020 få förlängd arbetsskadelivränta som längst till och med månaden före den månad då de fyller 67 år. Det följer av att bestämmelsen i 41 kap. 6 § SFB fortfarande ska tillämpas i sin lydelse före den 1 december 2019 för dessa försäkrade (jfr punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lag [2019:649] om ändring i socialförsäkringsbalken).
41 kap. 6 § i lydelse före den 1 december 2019
Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 67 år, om
- skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och
- en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.
Försäkrade som fyllt 65 år före den 1 januari 2023
Om skada inträffat den månad då försäkrade fyller 65 år eller senare kan försäkrade som har fyllt 65 år före 2023 få förlängd arbetsskadelivränta som längst till och med månaden före den månad då de fyller 68 år. Det följer av att bestämmelsen i 41 kap. 6 § SFB fortfarande ska tillämpas i sin lydelse före den 1 december 2022 för dessa försäkrade (jfr punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lag [2022:878] om ändring i socialförsäkringsbalken).
41 kap. 6 § i lydelse före den 1 december 2022
Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 68 år, om
- skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och
- en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas för den försäkrade enligt 25 kap. 3 §.
13.1.3 Livränta för viss tid eller tills vidare?
Livränta kan beviljas antingen för en begränsad tidsperiod (viss tid) eller utan tidsbegränsning (tills vidare).
Om en livränta bör beviljas tills vidare eller tidsbegränsas beror på vilka antaganden man kan göra om den nedsatta förvärvsförmågan. Av förarbetena framgår att det är i osäkra fall, under rehabilitering eller vid tidsbegränsade försämringstillstånd som en livränta bör tidsbegränsas.
Så här står det i förarbetena om tidsbegränsad livränta:
"I omedelbar anslutning till en långvarig sjukperiod är det ofta svårt att bedöma den framtida nedsättningen av förvärvsförmågan hos en skadad person med någon högre grad av säkerhet. Det kan därför vara lämpligt att i osäkra fall till en början bestämma livräntan för en begränsad tid för att få möjlighet att följa den kommande utvecklingen. Man kan även under denna tid pröva lämpliga rehabiliteringsåtgärder och få en uppfattning om hur den skadade anpassar sig till den nya förvärvssituationen. Livräntan bör i princip inte fastställas definitivt förrän den rehabilitering som kan vara lämplig och möjlig i varje enskilt fall har genomförts." (prop. 1975/76:197 s. 74).
När det gäller försämringstillstånd beviljas livränta om den skadliga inverkan har gett upphov till en bestående arbetsoförmåga. Om grundsjukdomen efter en tid kommer att vara den dominerande förklaringen till arbetsoförmågan bör livräntan tidsbegränsas. (Jämför prop. 1992/93:30 s. 37)
Utifrån förarbetena är det alltså ovanstående omständigheter som bör ha betydelse i fråga om livräntan bör tidsbegränsas. Därutöver finns det inte något ytterligare beskrivet i förarbetena. Det finns inte heller några rättsfall som närmare preciserar när det kan vara aktuellt att tidsbegränsa livräntan. Det finns alltså ett stort bedömningsutrymme i fråga om när en livränta bör tidsbegränsas.
Dessa faktorer talar för att en livränta bör tidsbegränsas:
- I osäkra fall, om det är svårt att med någon högre grad av säkerhet bedöma den framtida nedsättningen av förvärvsförmågan hos den skadade, till exempel vid ett förstagångsbeslut.
- Om rehabilitering pågår som kan leda till att förvärvsförmågan kommer att förbättras, till exempel om den försäkrade utbildar sig.
- Om det ännu inte kan bedömas att skadan blivit varaktig, men den kan antas bestå under minst ett år. Det kan till exempel vara om det är fråga om ett tidsbegränsat försämringstillstånd.
13.1.4 Förnyad utredning
Bestämmelsen om förnyad utredning finns i 41 kap. 7 § andra stycket SFB.
Försäkringskassan ska i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete ska göras efter viss tid.
Bestämmelsen innebär att Försäkringskassan i samband med beslut om livränta också ska bedöma om en ny utredning av förmågan att skaffa sig inkomst genom arbete ska göras och när.
Bakgrunden till att bestämmelsen infördes var att det inte var ovanligt att det inträffade förändringar som påverkade rätten till livränta och för att man ville undvika omfattande återkravsutredningar. Införandet av bestämmelsen skulle innebära att livränta kunde omprövas oftare än vad som tidigare hade skett. Om den försäkrade var beviljad både sjukersättning och livränta kunde efterkontrollen ske samtidigt. (Jämför prop. 2001/02:81 s. 75)
Syftet med den förnyade utredningen är alltså att ta reda på om det har inträffat förändringar som påverkar den försäkrades rätt till livränta. Vi behöver därför gå igenom den utredning som låg till grund för att livräntan beviljades, och hämta in uppgifter rörande om förhållandena har ändrats. De uppgifter vi behöver är uppgifter om de besvär som utgör arbetsskada har förändrats och uppgifter om inkomstförhållandena. Vid en förnyad utredning eller efterkontroll görs en bedömning av om livräntan kan omprövas enligt 41 kap. 22 SFB det vill säga om den kan ändras eller inte ändras. Läs om detta i avsnitt 15.3.
Det är bara när livränta beviljas tills vidare som Försäkringskassan ska bedöma om en förnyad utredning ska göras efter viss tid. Bestämmelsen gäller alltså inte för tidsbegränsade livräntor. När livräntan tidsbegränsas görs en ny prövning av den försäkrades rätt till fortsatt livränta efter den aktuella tidsperiodens slut. (Jämför prop. 2001/02:81 s. 75)
Det är dock inget som hindrar att en uppföljning görs även när livräntan tidsbegränsats om det behövs, och den görs i så fall i en efterkontroll.
Förnyad utredning – när?
Som framgår av bestämmelsen finns det inte någon reglering om hur ofta de förnyade utredningarna ska göras. Det förutsattes dock, när bestämmelsen om förnyad utredning i livränta infördes, att de skulle göras med viss regelbundenhet. Detta för att konstatera om det skett förändringar i den försäkrades förhållanden, och för att undvika omfattande återkrav för den försäkrade.
Varken i lagtexten eller i förarbetena anges med vilka mellanrum de förnyade utredningarna ska göras. Det som anges i förarbetena är att om den försäkrade också har sjukersättning kan den förnyade utredningen för livränta göras samtidigt.
När det gäller försäkrade som har sjukersättning så gör Försäkringskassan uppföljningen av arbetsförmågan minst vart tredje år. Men om den försäkrade har fyllt 60 år behöver vi inte göra någon uppföljning. (Jämför 33 kap. 17 § SFB)
Om den försäkrade har både sjukersättning och livränta bör dessa ersättningar följas upp samtidigt. Detta gäller även om ersättningarna inte samordnas. Den förnyade utredningen av livräntan bör då göras med de mellanrum som gäller för sjukersättning.
Vi följer inte upp arbetsförmågan enligt bestämmelserna om sjukersättning för de försäkrade som för juni 2008 hade rätt till sjukersättning enligt 7 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, och som omfattas av bestämmelserna om steglös avräkning i 37 kap. SFB. Bestämmelserna i 37 kap. gäller också för livränta som är samordnad med sjukersättningen enligt 42 kap. 2 § SFB. Om den försäkrade har preliminär sjukersättning och livränta enligt reglerna i 37 kap. ska någon förnyad utredning inte göras. Däremot för försäkrade, som inte har ett gällande sådant beslut, bör det göras regelbundna uppföljningar av livräntan och då med de mellanrum som gäller för sjukersättning. Beslut om steglös avräkning fattas för ett år i taget och man kan inte på förhand veta vad som händer efter ett år. Det kan därför finnas anledning att kontrollera om den försäkrade har beviljats ytterligare en period med steglös avräkning. Om så inte är fallet kan det vara aktuellt med att följa upp arbetsförmågan.
Om den försäkrade inte också har sjukersättning finns det ingen vägledning i fråga om hur ofta de förnyade utredningarna bör göras.
Även i andra förmåner som regleras i socialförsäkringsbalken görs det uppföljningar. I bilstöd görs dessa vart fjärde år. I andra förmåner är det lagstadgat att omprövning ska göras inom en viss tid. Omvårdnadsbidrag ska omprövas vart annat år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum (jämför 22 kap. 17 § SFB). Merkostnadsersättning ska omprövas minst vart fjärde år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum (jämför 50 kap. 14 § SFB). Omprövning av dessa förmåner kan också göras tidigare om det finns sådana ändrade förhållanden som föranleder det.
Det bör därför vara motiverat att förnyade utredningar i livränta görs med motsvarande mellanrum, det vill säga inom 2, 3 eller 4 år. Om de förnyade utredningarna görs med längre mellanrum skulle det kunna leda till omfattande återkravsutredningar och syftet med bestämmelsen är att detta ska undvikas. För att uppnå syftet bör därför ett mellanrum som är längre än 4 år i princip inte övervägas. Vilket mellanrum 2, 3 eller 4 år som är aktuellt i det enskilda fallet för den förnyade utredningen avgörs utifrån omständigheterna. Det kan till exempel vara motiverat att göra den förnyade utredningen inom det kortare tidsspannet 2 år, om den försäkrade nyligen har beviljats livränta.
I vissa fall kan det finnas omständigheter som motiverar att någon tidpunkt för förnyad utredning inte bestäms. Till exempel när det finns underlag som ger stöd för att den försäkrade får vård i livets slutskede, eller att det i övrigt framgår att hen har en sådan omfattande funktionsnedsättning som inte kommer att förbättras.
Läs mer
I processbeskrivningen Förmåner vid arbetsskada och personskada, aktivitetsmodellen 3.4.2 Samla in information vid efterkontroll kan du läsa om hur inkomstförhållandena kan utredas.
Vid impuls om ändrade förhållanden
När Försäkringskassan får interna eller externa impulser om ändrade förhållanden ska vi göra en efterkontroll i vilken vi utreder dessa för att kunna ta ställning till om förändringen påverkar rätten till livränta. Det kan till exempel vara när den försäkrade har ändrat sin SGI, eller när den försäkrade har lämnat uppgifter i en annan förmån som har betydelse för rätten till livränta. Om det görs en efterkontroll vid en tidigare tidpunkt än den tidpunkt som är bestämd för den förnyade utredningen, så bör det göras en ny bedömning av vid vilken tidpunkt den förnyade utredningen ska göras nästa gång.
13.2 Från vilken tidpunkt kan livränta beviljas?
En försäkrad har rätt till livränta från och med den tidpunkt då han eller hon på grund av en arbetsskada fått sin inkomstförmåga nedsatt under minst ett år.
Livränta betalas ut från och med den månad då rätten till förmånen inträder. Det står i 2 § Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1977:13) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Oavsett från och med vilken dag i en månad den försäkrade har rätt till livränta, betalas livräntan ut från den första dagen i samma månad. Det beror på att livränta är en månadsersättning.
13.2.1 Preskription – från vilken tidpunkt kan livränta beviljas vid förlust av ersättning?
En försäkrad kan få livränta sex år tillbaka från ansökningstillfället. Det finns en bestämmelse om att man inte kan få arbetsskadeersättning om man inte ansöker om den inom sex år. Den bestämmelsen står i 42 kap. 6 § SFB.
Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbetsskadeersättning inte görs inom sex år
- för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och
- för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.
Det innebär att även om den försäkrade uppfyller övriga krav för rätt till livränta kan Försäkringskassan med stöd av bestämmelsen inte betala ut livränta längre tillbaka i tiden än 6 år från den månad ansökan kom in till Försäkringskassan.
Beräkningen av livränteunderlaget ska göras från den tidpunkt då rätten till livränta uppkommer oavsett om livräntan på grund av preskriptionsbestämmelser kan betalas ut först senare. (Jfr HFD 2018 ref. 5). Se även avsnitt 12.6.1.
13.2.2 Från vilken tidpunkt kan livränta beviljas för den som också beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning?
Sjukersättning och aktivitetsersättning kan inte betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Om Försäkringskassan beviljar sjukersättning eller aktivitetsersättning utan en ansökan från den försäkrade beviljas ersättningen från och med månaden efter den då Försäkringskassan har fattat beslut. Den här bestämmelsen finns i 33 kap. 14 § SFB.
Motsvarande bestämmelser finns inte när det gäller livränta eftersom livränta beviljas från den tidpunkt då nedsättningen kan antas bestå under minst ett år. Det innebär att en försäkrad kan få livränta från en tidigare tidpunkt än från den han eller hon fått sjukersättning eller aktivitetsersättning. Det framgår också av RÅ 2010 ref. 12.
13.2.3 Livränta om aktivitetsersättning förlängs för kortare period än ett år
Enligt det rättsliga ställningstagandet 2017:1 får Försäkringskassan förlänga perioden med aktivitetsersättning för en kortare tid än ett år.
Om den försäkrade tidigare har beviljats livränta till och med samma månad som en aktivitetsersättning så kan det vara aktuellt att bevilja livränta på nytt om aktivitetsersättningen förlängs för en kortare period än ett år. Den försäkrade måste på vanligt sätt ansöka om fortsatt livränta.
För att den försäkrade ska ha rätt till livränta måste inkomstförmågan enligt 41 kap. 2 § SFB kunna antas vara nedsatt minst ett år. Eftersom den förlängda perioden är kortare än ett år måste du också göra ett ställningstagande till den inkomstförmåga den försäkrade förväntas ha efter den förlängda perioden. Du gör din bedömning på samma sätt som för livränta vid kortare arbetslivsinriktad rehabilitering, se avsnitt 11.3.1.
13.3 Samordning med sjukersättning och aktivitetsersättning
Om en försäkrad blir sjuk och inte kan arbeta får han eller hon ekonomisk ersättning från sjukförsäkringen. Även när den försäkrade drabbas av en arbetsskada och därför inte kan arbeta utgör sjukförsäkringsförmånerna den huvudsakliga ersättningen. Arbetsskadelivränta betalas bara ut som ett komplement, så att förmånerna tillsammans täcker den inkomstförlust som orsakats av arbetsskadan.
För att förhindra att den försäkrade får ersättning för samma inkomstbortfall från både sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen, finns det bestämmelser i 42 kap. 2 och 4 §§ SFB om att förmånerna ska samordnas. I de fall förutsättningarna för samordning är uppfyllda sker minskningen av ersättningen på livräntedelen. Livränta betalas bara ut för den del av inkomstförlusten som inte ersätts genom sjukförsäkringen.
Som huvudregel ska samordning bara göras när den försäkrades rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning beror på de besvär som godkänts som arbetsskada.
Livränta ska minskas om den försäkrade, med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.
Om hela den nedsatta arbetsförmågan är orsakad av arbetsskada samordnas livränta och sjukersättning eller aktivitetsersättning fullt ut och livränta betalas ut med det belopp som överstiger sjukersättning eller aktivitetsersättningen. Om arbetsförmågan är nedsatt till följd av både arbetsskada och annan sjukdom måste vi bedöma hur stor del av den totala arbetsoförmågan som beror arbetsskadan.
Även den som skadar sig under arbete med stöd av reglerna om steglös avräkning i 37 kap. SFB kan beviljas livränta. Livräntan ska då samordnas med sjukersättning på samma sätt som ovan. Detta framgår av prop. 2007/08:124 s. 71.
Om den försäkrade har beviljats livränta på grund av arbetsbyte eller omplacering (s.k. mellanskillnadslivränta) är det inte de arbetsrelaterade besvären som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga. I dessa fall kompenserar sjukersättningen eller aktivitetsersättningen och livräntan inte samma inkomstbortfall och samordning kan inte ske enligt 42 kap. 2 § SFB. Det finns dock en situation när ersättningarna ändå ska samordnas, trots att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen inte har beviljats på grund av en arbetsrelaterad skada. Läs mer i avsnitt 13.3.4.
13.3.1 Samordning med sjukersättning eller aktivitetsersättning när hela arbetsof örmågan beror på en arbetsskada
Om hela nedsättningen av arbetsförmågan beror på en arbetsskada är samordningen alltid 100 procent och livräntan ska minskas med hela sjukersättningen eller aktivitetsersättningen.
Av ett avgörande i HFD framgår att livräntan kan samordnas med hela sjukersättningen eller aktivitetsersättningen, även om den försäkrade inte har arbetat heltid före skadan. Målet gällde en försäkrad som hade arbetat i mindre omfattning än heltid före skadan och sedan minskat sin arbetstid till halvtid på grund av en arbetsskada. Livränta beviljades för den inkomstförlust som uppkom genom minskningen av arbetstiden. Den försäkrade beviljades halv sjukersättning, trots att minskningen av arbetstiden inte motsvarades av en halv nedsättning av arbetsförmågan. Det beror på att rätten till sjukersättning alltid grundas på heltidsarbete. Livräntan beviljades därför för en mindre nedsättning av arbetsförmågan än den nedsättning som egentligen hade medfört rätt till sjukersättning. Frågan i målet var om sjukersättningen och livräntan ändå kunde anses kompensera samma nedsättning av arbetsförmågan. HFD menade att det var arbetsskadan som medfört rätt till både livränta och halv sjukersättning. Därför skulle sjukersättningen samordnas till 100 procent med livräntan (RÅ 2004 ref. 123).
13.3.2 Samordning med sjukersättning eller aktivitetsersättning när en del av arbetsoförmågan beror på en arbetsskada
Om arbetsförmågan är nedsatt på grund av både arbetsskada och annan sjukdom måste vi bedöma hur stor del av den totala arbetsoförmågan som beror på arbetsskadan. Detta uttrycks i en samordningsprocent som sedan ligger till grund för hur stor del av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen som ska minska livräntan.
Samordningsprocenten räknas ut så här:
Arbetsoförmåga som beror på arbetsskada x 100/total arbetsoförmåga = samordningsprocent.
Det saknas regler om avrundning av en samordningsprocent, men beräkningen ska alltid göras till den försäkrades fördel. Det innebär att en samordningsprocent som innehåller decimaler alltid ska avrundas nedåt till närmaste heltal.
Beräkningen av samordningen med hjälp av formeln kan belysas genom följande exempel:
En försäkrad är beviljad livränta för en halv arbetsoförmåga på grund av en arbetsskada. Halv sjukersättning har beviljats för samma arbetsoförmåga och därför är samordningen mellan livräntan och sjukersättningen 100 procent. Efter några år beviljas den försäkrade hel sjukersättning på grund av ytterligare nedsatt arbetsförmåga på grund av en sjukdom som inte är arbetsrelaterad. I detta fall är samordningen mellan livränta och sjukersättning 50 procent (beräknat enligt formeln 50 procents arbetsoförmåga på grund av arbetsskada x 100/100 procents total arbetsoförmåga).
13.3.3 Samordning med sjukersättning eller aktivitetsersättning när nedsättningen av arbetsförmågan beror på flera arbetsskador
Om en försäkrad har flera livräntor för olika arbetsskador, kan den totala samordningen med en sjukersättning eller aktivitetsersättning aldrig uppgå till mer än 100 procent. Om den skulle bli mer får en ny samordningsprocent bestämmas för respektive livränta. Det innebär att den arbetsoförmåga som legat till grund för respektive livränta i förhållande till den totala arbetsoförmågan blir samordningsprocenten för respektive livränta.
Livränta 1. Arbetsoförmågan på grund av arbetsskadan är 25 procent x 100/total arbetsoförmåga som exempelvis är 75 procent = 33,3 procent (avrundas till 33 procent).
Livränta 2. Arbetsoförmåga på grund av arbetsskada är 50 procent x 100/total arbetsoförmåga som exempelvis är 75 procent = 66,6 procent (avrundas till 66 procent).
13.3.4 Samordning med sjukersättning eller aktivitetsersättning när den nedsatta arbetsförmågan inte beror på en arbetsskada
Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt blir berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad gäller följande.
Livränta ska minskas med den andel av ersättningen som motsvarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan bestämdes.
Bestämmelsen tillämpas bara när den som redan har en livränta som beviljats på grund av arbetsbyte eller omplacering (mellanskillnadslivränta), beviljas en ny eller högre grad av sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad. Den tillämpas alltså bara när sjukersättningen eller aktivitetsersättningen inte i någon del beror på en arbetsrelaterad sjukdom. Om någon redan har en livränta och beviljas sjukersättning eller aktivitetsersättning som till någon del beror på en arbetsrelaterad sjukdom ska samordningen istället göras enligt bestämmelsen i 42 kap. 2 § SFB, se avsnitt 13.3.1 och 13.3.2.
Enligt bestämmelsen ska förmånerna bara samordnas för den som får livränta och därefter beviljas sjukersättning eller aktivitetsersättning. Bestämmelsen innebär alltså att livränta ska vara den först beviljade ersättningen för att vi ska samordna ersättningarna. Av förarbetena prop. 2001/02:81 s. 107 framgår att när en försäkrad först har beviljats livränta och senare får rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning ska ersättningarna samordnas. Den slutsatsen kan därmed dras att det är tidpunkten för när beslutet om mellanskillnadslivränta fattas som är avgörande. Om beslutet om mellanskillnadslivränta har fattats före det att beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattas kan ersättningarna samordnas, men inte annars. Den omständigheten att livräntan beviljas retroaktivt för tid före det att den försäkrade beviljades sjukersättning har ingen betydelse för den här bedömningen.
Samordningen innebär att om mellanskillnadslivräntan har beviljats för en inkomstförlust på 20 procent, så ska också sjukersättningen eller aktivitetsersättningen samordnas till 20 procent med livräntan. Livräntan minskas då med 20 procent av den sjukersättning eller aktivitetsersättning som nu beviljats.
Samordningen görs på samma sätt, oavsett i vilken omfattning sjukersättning eller aktivitetsersättning beviljas. Det beror på att det enbart är skillnaden mellan inkomsten före och efter skadan som ska omvandlas till en samordningsprocent.
Bestämmelsen infördes 2003 för att förhindra den överkompensation som i vissa fall kunde uppkomma när livränta enbart kunde samordnas enligt bestämmelserna i 42 kap. 2 § SFB. Eftersom en beviljad livränta ingår i den pensionsgrundande inkomsten (PGI) som sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på, så blir sjukersättningen eller aktivitetsersättningen i dessa fall högre än om livräntan inte ingått i PGI. Sjukersättning eller aktivitetsersättning och livränta kompenserar då samma inkomstbortfall. För att förhindra denna överkompensation ska livräntan minskas med en lika stor andel av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen som livräntan utgjorde av livränteunderlaget när livräntan bestämdes. (Jämför prop. 2001/02:81 s. 71 och 107)
Vid tillämpningen av bestämmelsen saknar det betydelse om livräntan har höjt den inkomst som sjukersättningen eller aktivitetsersättningen baseras på eller inte. Bestämmelsen ger inte något utrymme för att ta hänsyn till om sjukersättningen eller aktivitetsersättningen baseras på PGI från livräntan, även om det var därför bestämmelsen infördes. Att bestämmelsen kan få omotiverade negativa effekter för den enskilde medför ingen möjlighet att göra avsteg från vad som framgår direkt av bestämmelsens ordalydelse.
13.4 Samordning med omställningsstudiestöd
Omställningsstudiestöd är ett statligt studiestöd som prövas av Centrala studiestödsnämnden (CSN). Det kan lämnas för studier som har påbörjats först från och med den 1 januari 2023. Syftet med stödet är att ge vuxna bättre förutsättningar att finansiera studier som stärker deras framtida ställning på arbetsmarknaden. Livränta och omställningsstudiestöd ska samordnas i vissa fall.
Livränta vid arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap. ska minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:856) om omställningsstudiestöd, dock endast till den del omställningsstudiestödet avser samma inkomstbortfall som livräntan är avsedd att täcka.
Samordning mellan livränta och omställningsstudiestöd innebär att livräntan ska minskas under den tid som den försäkrade får omställningsstudiestöd. Bestämmelsen förhindrar att en studerande får båda ersättningarna för samma inkomstbortfall, och därmed blir överkompenserad. Risken för överkompensation är som störst när livränta beviljas retroaktivt till en person som fått omställningsstudiestöd men kan även uppkomma i andra situationer (prop. 2021/22:176 s. 240, Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden).
Livräntan ska minskas till den del som omställningsstudiestödet avser samma inkomstbortfall som livräntan är avsedd att täcka. Om de båda förmånerna inte avser samma inkomstbortfall ska de inte samordnas. Så kan det till exempel vara om omställningsstudiestödet och livräntan avser samma tid, men inkomsten som omställningsstudiestödet beräknas på är lika stor eller lägre än den inkomst efter skada som har fastställts för den försäkrade.
Även 107 kap. 2 § SFB ska tillämpas vid retroaktiv utbetalning av livränta som ska samordnas med omställningsstöd.
Läs mer
Vägledning 2005:1 Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar innehåller en beskrivning av att retroaktiv livränta ska samordnas omställningsstöd.
13.5 Samordning med utländsk pension
För att förhindra att en försäkrad får ersättning från arbetsskadeförsäkringen och utländsk pension för samma inkomstbortfall, finns det i 42 kap. 3 § SFB bestämmelser om att dessa förmåner i vissa fall ska samordnas.
Livräntan ska även minskas på det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om pension som enligt ett utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.
En impuls om samordning mellan livränta och utländsk pension kommer vanligen från sjukförsäkringen i samband med att frågan om samordning mellan en sjukersättning och en utländsk pension aktualiseras enligt 34 kap. 14 § SFB. Det blir alltmer vanligt att den här bestämmelsen tillämpas på grund av den fria rörligheten för arbetskraft inom EU.
En samordning mellan livränta och utländsk pension innebär att livräntan minskas med den utländska pensionens belopp. För att veta vilket belopp som ska minska livräntan, måste det först bedömas om den utländska pensionen har beviljats på grund av den arbetsskada som medfört rätt till livräntan. Om den utländska pensionen har beviljats på grund av samma arbetsskada som medfört rätt till livräntan, blir samordningen alltid 100 procent. Det innebär att livräntan ska minskas med hela den utländska pensionens belopp. Om den utländska pensionen har beviljats på grund av både arbetsskadan och en annan sjukdom måste det bedömas hur stor del av den utländska pensionen som beror på arbetsskadan. Om 50 procent av den utländska pensionen betalas ut på grund av arbetsskadan som medfört rätt till livräntan, blir samordningen 50 procent. Det innebär att livräntan ska minskas med 50 procent av den utländska pensionens belopp.
Det är vanligt att man får vetskap om den utländska pensionens belopp, innan det är utrett hur stor del av den utländska pensionen som beror på arbetsskadan. En utredning om den utländska pensionen kan ta tid. I avvaktan på att utredningen ska bli klar, kan det fattas ett interimistiskt beslut om att livräntan ska minskas med hela den utländska pensionens belopp. Det slutliga beslutet fattas först när det är utrett hur stor del av den utländska pensionen som beror på arbetsskadan.
Läs mer
Se även Försäkringskassans riktlinjer (2006:6) Riktlinjer för samarbete vid arbetsskada.
13.6 Livräntans årsbelopp
I det här avsnittet beskrivs
- livräntans årsbelopp när livränta beviljas första gången
- livräntans årsbelopp när livränta beviljas retroaktivt
- livräntans årsbelopp när den samordnas med sjukersättning eller aktivitetsersättning
- indexering av livräntans årsbelopp
- livräntans årsbelopp vid en ny period med livränta
- livräntans årsbelopp enligt äldre bestämmelser
- livräntans årsbelopp för personer födda 1937 eller tidigare
- bruttoförhöjning av livränta
13.6.1 Livräntans årsbelopp vid inkomster under 7,5 prisbasbelopp
Vid inkomster under 7,5 prisbasbelopp är livräntans årsbelopp skillnaden mellan den inkomst den försäkrade hade före skadan (= livränteunderlaget) och den inkomst den försäkrade har eller bedöms kunna ha efter skadan (= inkomst efter skadan). Det framgår av 41 kap. 8 § SFB.
Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades livränteunderlag enligt 11–18 §§ som motsvarar graden av neds ättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.
Livräntefaktor
För att livränta ska betalas ut till den försäkrade registreras en livräntefaktor i handläggningssystemet för arbetsskadelivränta. Beräkningen av livräntefaktorn sker i enlighet med de uppgifter om livränteunderlag och inkomst efter skadan som du registrerat i beräkningsverktyget – ÄHS.
En livräntefaktor beräknas enligt följande formel: Livränteunderlag – inkomst efter skadan/prisbasbeloppet som gäller för det år livräntan ska börja betalas ut (från och med-tiden) = livräntefaktor.
Livräntefaktorn fastställs med 5 decimaler. Om den sjätte decimalen blir fem eller högre höjs den femte decimalen.
Livräntans årsbelopp beräknas enligt följande formel: Livräntefaktorn x prisbasbeloppet som gäller för det år livräntan ska börja betalas ut (från och med-tiden).
Eventuella örestal avrundas alltid till närmaste krontal eller, om det slutar på 50 öre, till närmaste högre krontal. Det framgår av 26 § FASP.
13.6.2 Livräntans årsbelopp vid inkomster över 7,5 prisbasbelopp
När du beräknar livränteunderlaget ska du bortse från inkomster som överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det framgår av 41 kap. 18 § SFB.
När livränteunderlaget beräknas ska det bortses från belopp som överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som fastställts för året när livräntan ska lämnas.
Det innebär dock inte att livränta inte kan betalas ut för inkomster över 7,5 gånger prisbasbeloppet. Det beror på att livräntans årsbelopp i en sådan situation beräknas i förhållande till inkomstförlustens storlek. Om skillnaden mellan inkomsten före skadan och inkomsten efter skadan exempelvis är 20 procent blir livräntans årsbelopp 20 procent av 7,5 prisbasbelopp som gäller för det år livräntan ska börja betalas ut (från och med-tiden).
Begränsningen får full effekt på livräntans årsbelopp om inkomsten efter skadan fastställs till 0 kronor. Det beror på att om den försäkrade inte har någon inkomst efter skadan påverkas inte livräntans årsbelopp av att den försäkrade har inkomster före skadan som är högre än 7,5 prisbasbelopp. Det saknas då anledning att fastställa livränteunderlaget till ett högre belopp än 7,5 prisbasbelopp. Du kan läsa mer om det här i avsnitt 12.18.
Bortfallsfaktor
För att rätt livränta ska betalas ut för försäkrade som har inkomster över 7,5 prisbasbelopp beräknas förutom en livräntefaktor också en bortfallsfaktor. En bortfallsfaktor motsvaras av den andel av inkomstförlusten som beror på en arbetsskada. Beräkningen sker i enlighet med de uppgifter om livränteunderlag och inkomst efter skadan som du registrerat i handläggningssystemet för arbetsskadelivränta.
Bortfallsfaktorn beräknas enligt följande formel: Inkomst före skadan – inkomst efter skadan/inkomst före skadan = bortfallsfaktorn.
Bortfallsfaktorn fastställs med fem decimaler. Är den sjätte decimalen fem eller högre höjs den femte decimalen.
Livräntefaktorn beräknas enligt följande formel: Bortfallsfaktorn x 7,5 prisbasbelopp/ prisbasbeloppet som gäller för det år som livräntan ska börja betalas ut (från och medtiden).
Livräntans årsbelopp beräknas enligt följande formel: Livräntefaktorn x prisbasbeloppet som gäller för det år som livräntan ska börja betalas ut (från och med-tiden).
Uppkommer örestal avrundas örestalet alltid till närmaste krontal eller, om det slutar på 50 öre, till närmaste högre krontal. Det framgår av 26 § FASP.
13.6.3 Livräntans årsbelopp när livränta beviljas retroaktivt
I föregående avsnitt har beskrivits hur livräntans årsbelopp beräknas det första året som livräntan betalas ut. Livränta som beviljas retroaktivt och där retroaktivtiden sträcker sig över ett eller flera årsskiften ska räknas om årligen med det särskilda talet. Detsamma gäller om ett eller flera årsskiften har passerat från den tidpunkt då rätten till livränta uppkommer och fram till den tidpunkt då livräntan kan betalas ut, till exempel om viss del av ersättningen har förlorats (preskriberats) eller om tidpunkten, från vilken livränta kan betalas ut, är vid en senare tidpunkt av annan anledning. Då tillämpas bestämmelserna i 41 kap. 21 § SFB om indexering av livräntans årsbelopp vid årsskiften.
Utöver den årliga indexeringen med det särskilda talet påverkas livräntans årsbelopp även när det fastställts en ny inkomst efter skadan under ett eller flera kalenderår under den retroaktiva perioden. Årsbeloppet påverkas eftersom livränteunderlaget vid den tidpunkten räknas om med det särskilda talet som gäller för det året.
13.6.4 Livräntans årsbelopp vid samordning med sjukersättning eller aktivitetsersättning
Livräntans årsbelopp är alltid den livränta som betalas ut till en försäkrad efter det att livräntan samordnats med sjukersättning eller aktivitetsersättning. Samordningen kan innebära att livräntans årsbelopp minskas med hela eller en del av sjukersättning eller aktivitetsersättningens årsbelopp. Det kan belysas genom nedanstående två exempel.
- Livräntans årsbelopp före samordning = 300 000 kronor. Sjukersättningens årsbelopp före samordning = 200 000 kronor. Samordning är fastställd till 100 procent, vilket innebär att livräntan minskas med hela sjukersättningen. Livräntans årsbelopp efter samordning = 100 000 kronor (300 000 – 200 000).
- Livräntans årsbelopp före samordning = 150 000 kronor. Sjukersättningens årsbelopp = 200 000 kronor. Samordning är fastställd till 50 procent, vilket innebär att livräntan minskas med halva sjukersättningen. Livräntans årsbelopp efter samordning = 50 000 kronor (150 000 – 100 000).
Du kan läsa mer om samordning mellan livränta och sjukersättning eller aktivitetsersättning i avsnitt 13.3.
13.6.5 Livräntans årsbelopp om yrkesskadelivränta samordnats med sjukersättning
En yrkesskadelivränta som samordnats med en sjukersättning har också betydelse för livräntans årsbelopp. Det beror på att det är sjukersättningens årsbelopp efter samordningen med yrkesskadelivräntan som minskar livräntans årsbelopp. Det kan belysas genom nedanstående två exempel.
- Samordning mellan livränta och sjukersättning är fastställd till 100 procent. Livräntans årsbelopp före samordning med sjukersättning = 200 000 kronor. Sjukersättningens årsbelopp =160 000 kronor. Yrkesskadelivränta som minskar sjukersättningens årsbelopp = 20 000 kronor. Sjukersättningens årsbelopp efter samordning med yrkesskadelivränta = 140 000 kronor (160 000 – 20 000). Livräntans årsbelopp efter samordning med sjukersättningens årsbelopp = 60 000 kronor (200 000 – 140 000).
- Samordning mellan livränta och sjukersättning är fastställd till 50 procent. Livräntans årsbelopp före samordning med sjukersättning = 100 000 kronor. Sjukersättningens årsbelopp =160 000 kronor. Yrkesskadelivränta som minskar sjukersättningens årsbelopp = 20 000 kronor. Sjukersättningens årsbelopp efter samordning med yrkesskadelivränta = 140 000 kronor (160 000 – 20 000). Livräntans årsbelopp efter samordning med sjukersättningens årsbelopp = 30 000 kronor (100 000 – 70 000).
Att någon motsvarande samordning inte är aktuell för aktivitetsersättning beror på att de som har rätt till aktivitetsersättning är för unga för att kunna omfattas av reglerna om yrkesskadelivränta. Denna lag upphörde att gälla redan den 1 juli 1977.
Läs mer
Du kan läsa mer om samordning mellan sjukersättning och yrkesskadelivränta i vägledning 2013:3 Sjukersättning och aktivitetsersättning – beräkning, steglös avräkning m.m..
13.6.6 Indexering av livräntans årsbelopp
I föregående avsnitt beskrivs hur en livräntas årsbelopp beräknas när livränta beviljas första gången och när livränta beviljas retroaktivt. Det här avsnittet handlar om när livränta betalas ut löpande. I förarbetena har det framförts att det är rimligt att anta att en försäkrads inkomster som oskadad skulle ha följt den allmänna inkomstutvecklingen om han eller hon har kunnat fortsätta förvärvsarbeta. Därför borde även en livränta som betalas ut löpande räknas om och anpassas till den ekonomiska utvecklingen över tid. Det framgår av prop. 2001/02:81 s. 65.
Den 1 januari 2003 infördes därför bestämmelsen om att en livräntas årsbelopp som betalas ut löpande ska indexeras genom att den årligen räknas om med ett särskilt tal. Det står i 41 kap. 21 § första stycket SFB.
41 kap. 21 § första stycket SFB
En fastställd livränta ska för varje år räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal ska visa den årliga procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändringen med tillägg för den procentuella förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år livräntan omräknas och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året. Den reala inkomstförändringen ska beräknas på det sätt som anges i 58 kap. 12 § SFB med den ändringen att när inkomsterna beräknas ska den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma period, räknat från juni till juni, räknas bort.
Indexering av livräntans årsbelopp med det särskilda talet skedde första gången vid årsskiftet 2003/2004.
Det är alltid livräntans årsbelopp efter en eventuell samordning med en sjukersättning eller aktivitetsersättning som indexeras.
Försäkringskassan har gett ut det rättsliga ställningstagandet, Försäkringskassans rättsliga ställningstagande (FKRS 2023:14) Indexering av livränta. Det rättsliga ställningstagandet fastslår följande:
Begreppet "en fastställd livränta" avser en livränta för år räknat (årsbeloppet) som beslutas i samband med en prövning eller en omprövning av rätten till livränta.
Den årliga omräkningen görs i två på varandra följande steg. I det första steget räknas den fastställda livräntan om för varje år som har passerat sedan den beslutades, med det särskilda tal som gällde för respektive år. I det andra steget, det vill säga först efter att det första steget har genomförts för varje år som har passerat sedan den fastställda livräntan beslutades, tillämpas indexeringstaket om förutsättningarna för att tillämpa det är uppfyllda.
13.6.7 Indexeringstak för livräntans årsbelopp genom indexering
Det kan vara så att det särskilda tal och det prisbasbelopp som fastställs vid varje årsskifte förändras i olika takt. Det finns därför en spärregel i form av ett indexeringstak i 41 kap. 21 § andra stycket SFB. I praktiken innebär detta ett tak för omräkning av livräntans årsbelopp.
41 kap. 21 § andra stycket SFB
Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma andel av 7,5 gånger det för året fastställda prisbasbeloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot nedsättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.
Bestämmelsen ska enligt RS 2023:14 tillämpas på följande sätt:
Den årliga omräkningen görs i två på varandra följande steg. I det första steget räknas den fastställda livräntan om för varje år som har passerat sedan den beslutades, med det särskilda tal som gällde för respektive år. I det andra steget, det vill säga först efter att det första steget har genomförts för varje år som har passerat sedan den fastställda livräntan beslutades, tillämpas indexeringstaket om förutsättningarna för att tillämpa det är uppfyllda.
Den andel som omnämns i bestämmelsen beräknas enligt följande formel: Inkomst före skadan – inkomst efter skadan/inkomst före skadan. Den andelen multiplicerat med 7,5 prisbasbelopp för det år som livräntan ska betalas ut är livräntetaket. Handläggningssystemet för arbetsskadelivränta säkerställer genom den här beräkningen att livräntans årsbelopp genom den årliga indexeringen inte överstiger livräntetaket. Det innebär att livräntans årsbelopp vid till exempel en hel nedsättning av arbetsförmågan inte kan beräknas till ett högre belopp än 7,5 gånger prisbasbeloppet. Vid en halv nedsättning av arbetsförmågan kan livräntans årsbelopp inte beräknas till ett högre belopp än 3,75 gånger prisbasbeloppet.
13.6.8 Livräntans årsbelopp vid ny period med livränta
Livräntans årsbelopp påverkas när en fortsatt livränta ska beviljas eller när en livränta ska omprövas, det vill säga när en ny period med livränta ska börja betalas ut. Det beror på att man då fastställer ett nytt livränteunderlag och en ny inkomst efter skadan. Inkomsten efter skadan fastställs utifrån de inkomstförhållanden som gäller vid den nya perioden med livränta. Livränteunderlaget räknas om med ledning av det särskilda talet för varje år efter det år livräntan första gången började betalas ut. Det står i 41 kap. 24 § SFB.
Om en livränta ska beräknas på nytt efter det år den första gången ska lämnas eller om den ska omprövas enligt 22 § ska det livränteunderlag som anges i 11–13 och 17 §§ räknas om med ledning av det särskilda tal som anges i 21 § för varje år efter det år livräntan första gången ska lämnas.
13.6.9 Livräntans årsbelopp enligt äldre bestämmelser
Det finns övergångsbestämmelser, se avsnitt 12.19, som innebär att äldre bestämmelser gäller vid vissa situationer när nytt livränteunderlag ska beräknas och fastställas. Hur ett livränteunderlag beräknas och när det ska fastställas har betydelse för livräntans årsbelopp.
De äldre bestämmelserna tillämpas om en livränta har beviljats före den 1 januari 2006 och
- ska beviljas efter det att den tidigare varit tidsbegränsad
- ska omprövas
- ska vilandeförklaras tillsammans med sjukersättning eller aktivitetsersättning som den samordnas med.
Nuvarande bestämmelser innebär att det tidigare livränteunderlaget omräknas med det särskilda talet. De äldre bestämmelserna innebär att livränteunderlaget i stället beräknas på den försäkrades faktiska inkomster som han eller hon skulle ha haft som oskadad.
Om livränta av någon anledning beviljas retroaktivt, exempelvis genom en dom eller ett beslut efter omprövning, innebär de äldre bestämmelserna att ett nytt livränteunderlag ska beräknas vid varje tillfälle som ett nytt löneavtal har träffats under den retroaktiva perioden. Det blir alltså fråga om skilda livränteunderlag för vart och ett av de retroaktiva åren som beräknats på den faktiska inkomstförlusten. I sådana fall ska livräntans årsbelopp inte räknas upp med det särskilda talet under den retroaktiva perioden. Livräntans årsbelopp ska inte heller värdesäkras med det prisbasbelopp som gäller för det år när den retroaktiva livräntan ska betalas ut. Det beror på att livräntans årsbelopp beräknats utifrån faktiska inkomstförhållanden och det är då inte rimligt att samtidigt värdesäkra livräntans årsbelopp på detta sätt. Det framgår av FÖD 1992:29.
När du beräknar livräntans årsbelopp kan du i handläggningssystemet för arbetsskadelivränta välja om beräkningen av livräntans årsbelopp ska ske enligt nuvarande eller äldre bestämmelser.
Du kan läsa mer om de äldre bestämmelserna i avsnitt 12.18.
13.6.10 Livräntans årsbelopp för personer födda 1937 eller tidigare
Enligt den tidigare huvudregeln betalades livränta ut som längst till och med månaden innan den försäkrade fyllde 65 år (ålderspensionsmånaden). Livränta kan dock betalas ut till personer födda 1937 eller tidigare trots att de har ålderspension. En förutsättning för det är att de hade en livränta som var beviljad före det att de fyllde 65 år. När de fyllde 65 år gällde en garantiregel som innebar att livränta fortfarande skulle betalas ut om 65 procent av livräntans årsbelopp översteg ålderspensionens årsbelopp. Det här är bra att veta eftersom det fortfarande finns personer som har livränta på grund av garantiregeln. Garantiregeln är av naturliga skäl inte aktuell att tillämpa i dag eftersom den här åldersgruppen fyllde 65 år för flera år sedan, det vill säga år 2003 eller tidigare.
Någon indexering av den här livräntans årsbelopp med det särskilda talet sker inte utan i stället omräknas livräntans årsbelopp med de årliga förändringarna av prisbasbeloppet.
13.6.11 Bruttoförhöjning av livränta
Nya bestämmelser trädde i kraft den 1 januari 2003. De innebar att den som hade förtidspension eller sjukbidrag i december 2002 fick den omvandlad till en sjukersättning eller aktivitetsersättning. Om en försäkrad vid ikraftträdandet hade en livränta som var samordnad med förtidspension eller sjukbidrag samordnas livräntan på samma sätt med en sjukersättning eller aktivitetsersättning efter omvandlingen.
En viktig princip vid omvandlingen var att den totala ersättningen till den försäkrade efter skatt skulle bli i stort sett oförändrad. För att uppnå det användes så kallade justeringsbelopp som läggs till (positivt justeringsbelopp) eller dras av från sjukersättningen (negativt justeringsbelopp).
En effekt av omvandlingen kunde bli att sjukersättningen före skatt blev högre än förtidspensionen eller sjukbidraget. Eftersom det är sjukersättning före skatt som samordnas med livränta kunde det leda till en minskning av livräntan. För att en försäkrad totalt sett skulle få oförändrad ersättning även i sådana fall betalas ett bruttoförhöjningsbelopp ut till den försäkrade. Det beloppet är skillnaden mellan den sjukersättning som betalas ut i januari 2003 och den förtidspension eller det sjukbidrag som skulle ha betalats ut om de äldre bestämmelserna fortfarande skulle ha varit gällande. Om livräntan i december 2002 var samordnad med förtidspension eller sjukbidrag med mindre än hundra procent reduceras bruttoförhöjningsbeloppet i förhållande till samordningsprocenten. Det framgår av prop. 2000/01:96 s. 141, s. 202 och 4 kap. 41 § SFBP).
Bruttoförhöjningsbeloppet är inte livränta i egentlig mening och är därför inte heller pensionsgrundande. Det omräknas årligen i förhållande till förändringarna av prisbasbeloppet och slutar betalas ut när samordningen mellan livränta och sjukersättning ändras.
Läs mer
En utförligare beskrivning av bestämmelserna om bruttoförhöjningsbelopp finns i vägledning 2013:3 Sjukersättning och aktivitetsersättning – beräkning, steglös avräkning m.m..
13.7 Utbetalning av livränta
I det här avsnittet beskrivs
- från och med vilken tidpunkt livränta kan betalas ut
- till och med vilken tidpunkt livränta kan betalas ut
- vid vilken tidpunkt i månaden som livräntan betalas ut
- hur livränta betalas ut
Läs mer
Du kan läsa mer i vägledning 2005:1 Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.
13.7.1 Från och med vilken tidpunkt kan livränta betalas ut?
Livränta betalas ut från och med den månad då den försäkrade har rätt till livränta. Det framgår av 2 § första stycket RFFS 1977:13.
Det innebär att livränta kan betalas ut för hela månaden, även om den försäkrade fick rätt till livränta vid en senare tidpunkt än den första dagen i månaden.
13.7.2 Till och med vilken tidpunkt kan livränta betalas ut?
Livränta kan betalas ut längst till och med den månad då den som får livränta avlider eller till och med den månad då rätten till livränta upphört. Det framgår av 2 § tredje stycket RFFS 1977:13.
Det innebär att livränta kan betalas ut för hela månaden även om den försäkrades rätt upphörde vid en tidigare tidpunkt än den sista dagen i månaden.
Livränta betalas ut längst till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 66 år. Men om skadan har inträffat under den månad den försäkrade fyller 66 år eller senare kan livränta betalas ut längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 69 år. Det framgår av 41 kap. 5 och 6 §§ SFB. Läs mer om detta i avsnitt 13.1.1 och 13.1.2.
13.7.3 När betalas livräntan ut?
Livränta betalas ut en gång per månad.
- Den som är född dag 1–15 får livräntan den 18:e
- Den som är född dag 16–31 får livräntan den 19:e
Om utbetalningsdagen är en söndag eller en omedelbart därpå följande helgdag ska livräntan kunna tas ut första vardagen därefter. Om utbetalningsdagen är en annan helgdag, en lördag eller midsommarafton, ska livräntan kunna tas ut den närmast föregående vardagen. Det här framgår av 3 § RFFS 1977:13.
13.7.4 Hur betalas livränta ut?
Läs mer
I vägledning 2005:1 Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar.
Livränta sätts vanligen in på mottagarens bankkonto.
Första gången den försäkrade får en utbetalning får han eller hon ett meddelande om det. Därefter skickar Försäkringskassan ut ett insättningsbesked i januari varje år och om utbetalningen ändras. De som bor utomlands får ett insättningsbesked varje månad.
13.7.5 Avdrag vid utbetalning av livränta
Läs mer
I vägledning 2005:1 Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar kan du läsa om avdrag vid retroaktivt beviljade förmåner och avdrag vid ordinarie utbetalningar.