14 Bilaterala avtal om social trygghet
14 Bilaterala avtal om social trygghet
Sverige har ingått ett antal avtal om social trygghet. Nedan följer en övergripande redovisning av dessa avtal.
14.1 Bilaterala avtal med länder i EU/EES och Schweiz
Flera av de länder som Sverige har ingått ett avtal med är medlemmar i EU. Eftersom förordning 883/2004 ersätter avtal om social trygghet mellan medlemsländerna i EU (artikel 8 i förordning 883/2004) ska dock flertalet av dem inte längre tillämpas.
Om det dock gäller tid före förordningens ikraftträdande kan bestämmelser i ett tidigare avtal fortsätta att vara tillämpliga.
EU-domstolen har behandlat frågan i ett ärende som gällde en tysk medborgare som arbetat i Danmark under åren 1941–1957. EU-domstolen ansåg att dessa försäkringstider skulle beaktas vid beräkningen av hans tyska pension med stöd av de bestämmelser i det tysk-danska avtalet som gällde innan förordning 1408/71 trädde i kraft. (C-227/89, Rönfeldt)
Därutöver är det endast i följande tre situationer som de tillämpas.
- Avtalet avser en annan personkrets och en annan lagstiftning än vad som omfattas av förordningarna 883/2004 och 1231/2010.
- Avtalet avser ett geografiskt område som inte täcks av unionsrätten.
- Avtalet är antecknat i bilaga II i förordning 883/2004. Sverige har antecknat artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet i förhållandet mellan Sverige och Danmark samt Sverige och Finland.
Följande avtal ska inte tillämpas i någon del
- Estland SFS 1993:1048
- Frankrike SFS 1981:584
- Grekland SFS 1979:56
- Italien SFS 1982:887
- Kroatien SFS 1992:996
- Lettland SFS 1998:186
- Litauen SFS 1998:185
- Nederländerna SFS 1983:22
- Polen SFS 1989:142
- Portugal SFS 1979:869
- Slovenien SFS 1994:320
- Spanien SFS 1984:555
- Tyskland SFS 1977:740
- Österrike SFS 1997:256
Observera att om det gäller tid före förordningens ikraftträdande kan det ändå vara aktuellt att tillämpa avtalen.
Följande avtal ska tillämpas till viss del
- Luxemburg SFS 2004:491
- Förenade kungariket SFS 1988:106
- Ungern SFS 1983:139
- Schweiz SFS 1980:32
14.1.1 Frankrike
Avtalet ska inte tillämpas. Men i och med att avtalet även omfattar territorium som inte ligger i Europa och det därför kan uppstå frågetecken, redovisas nedan varför det inte ska tillämpas.
Frankrike kallar tidigare kolonier som har blivit en formell del av landet för utomeuropeiska departement. Det handlar om Guadeloupe, Martinique och Saint Martin i Karibiska havet, Franska Guyana i Sydamerika samt Mayotte och Réunion i Indiska oceanen.
Som framgår av artikel 355.1 i EUF-fördraget ska bestämmelserna i fördraget gälla för dessa områden. Det innebär att förordningarna 883/2004 och 987/2009 ska tillämpas i förhållande till dessa områden, vilket betyder att avtalet med Frankrike inte ska tillämpas. Dessa områden är alltså en integrerad del av republiken Frankrike och de personer som bor i dessa områden är franska medborgare.
Förutom ovan nämnda områden ingår ön Saint-Barthélemy i artikel 355.1 EUF-fördraget som en ö där fördraget ska tillämpas. Den rättsliga statusen för denna ö har dock förändrats och ön är sedan 1 januari 2012 inte längre en integrerad del av EU. Trots det ska samordningsbestämmelserna ändå tillämpas i förhållande till denna ö. Bland annat eftersom den fortfarande omfattas av den franska sociala trygghetslagstiftningen.
14.1.2 Schweiz
Förordning (1980:32) om tillämpning av en konvention den 20 oktober 1978 mellan Sverige och Schweiz rörande social trygghet, SÖ 1979:42
Avtalet ska bara tillämpas för den personkrets som omfattas av avtalet men inte förordning 883/2004. Det beror på att Schweiz har kommit överens med EU om att förordningarna 883/2004 och 987/2009 ska gälla i förhållande till medlemsländerna i EU. Sveriges avtal med Schweiz gäller därmed fortfarande i förhållande till tredjelandsmedborgare i och med att Schweiz inte har antagit förordning 1231/2010 eller 859/2003, som därmed innebär att hela personkretsen som finns i avtalet inte är ersatt av förordning 883/2004 eller 1408/71.
Avtalet mellan EU och Schweiz reglerar att EU:s samordningsbestämmelser om social trygghet ska tillämpas i förhållande till Schweiz. Bilaga 2 till avtalet uppdaterades den 31 mars 2012 genom beslut 1/2012. Det innebar att förordning 883/2004 och förordning 987/2009 började gälla i förhållandet mellan EU och Schweiz den 1 april 2012.
Avtalet mellan Schweiz och medlemsländerna finns publicerat i EUT nr L 114 den 30 april 2002.
14.1.3 Luxemburg
Lagen (2004:491) om konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet, prop. 2003/04:98, SÖ 2005:27.
Avtalet med Luxemburg ska tillämpas eftersom det kompletterar bestämmelserna i förordningarna 1408/71 och 574/72 samt förordningarna 883/2004 och 987/2009.
Avtalet gäller alla personer som omfattas av förordningarna 1408/71 och 859/2003 (artikel 3) och får därför anses inkludera även de personer som omfattas av förordningarna 883/2004 och 1231/2010.
Avtalet handlar enbart om sammanläggning av perioder för rätten till pension. Det innebär att det endast ska tillämpas av Försäkringskassan med avseende på sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. De bestämmelser om verkställighet av beslut som framgår av avtalet får anses ersatta av artikel 84 i förordning 883/2004 samt artiklarna 75–85 i förordning 987/2009.
Avtalet innebär att om en person inte har rätt till pension grundad på försäkringsperioder som fullgjorts enligt båda parters lagstiftning ska rätten till pension bestämmas genom sammanläggning av dessa perioder och de perioder som har fullgjorts enligt ett tredje lands lagstiftning. Detta under förutsättning att både Luxemburg och Sverige är bundna av avtal om social trygghet som innehåller regler om sammanläggning